Wemind

Foto: Tom Varco

I en mycket läsvärd artikel i tidningen Newsweek skriver journalisten Sharon Begley om hur alltfler studier kommit fram till resultat som verkar tyda på att antidepressiva läkemedel har rätt blygsamma effekt jämfört med placebo, och ställer frågan om man överhuvudtaget bör diskutera detta eftersom det riskerar att leda till en minskning av placeboeffektens styrka.

Begley har intervjuat forskaren Irving Kirsch som har ägnat en stor del av sin karriär åt att forska om effekten av antidepressiva läkemedel och placeboeffekten. 1998 genomförde han en studie tillsammans med Guy Sapirstein där de analyserade resultat från 38 olika studier med totalt ca 3000 patienter. De fann då att ca 75 % av effekten av medicinen tycktes bero på placebo. Artikeln om resultatet fick den fyndiga titeln “Listening to Prozac but Hearing Placebo.” Resultatet verkar dock inte ha haft någon effekt i den kliniska verkligheten, då förskrivningen av antidepressiv medicinering har fördubblats sedan dess.

Kirsch och Sapirstein fick både kritik och beröm för studien. Kritiken bestod bland annat i att studierna som man använde i analysen hade brister. Detta är en intressant kritik, menar Begley, eftersom det var just dessa studier som använts som grund för att få preparaten godkända av Food and Drug Administration (FDA), den amerikanska motsvarigheten till läkemedelsverket. En mer allvarlig kritik var den att Kirsch enbart hade använt ett urval av studier för sin metaanalys. Kanske skulle effekten av medicinen visa sig om han använde sig av fler studier i sin analys?

Med detta som utgångspunkt genomförde han tillsammans med andra forskare en analys vars resultat publicerades 2002, där han även använde sig av tidigare icke publicerade studier av antidepressiva. Denna studie gav dock inte mer stöd till medicinerna - tvärtom tycktes de nu ha ännu mindre övertag gentemot placebo, 82 % av medicinens effekt förklarades nu av placebo. Den lilla effekt som fanns kvar imponerade inte heller utan motsvarade 1.8 poäng på den 54-poängs skala som man använder sig av för att bedöma graden av depression hos patienterna i dessa studier. Enligt Kirsch är det möjligt att även denna effekt skulle försvinna om man använde sig av aktivt placebo, det vill säga piller som gav upphov till samma bieffekter som de riktiga preparaten. Man tror nämligen att upplevelsen av biverkningar i sig kan stärka placeboeffekten.

Inte heller detta ledde dock till någon större förändring av utskrivningen i den kliniska verkligheten. Enligt Begley beror detta på flera saker. Bland annat att läkare och patienter utgår från att om FDA har godkänt ett preparat så är det effektivt. Det bör dock noteras att för att FDA ska godkänna ett preparat krävs enbart två väldesignade studier som visar på statistiskt signifikant effekt. Hur stor eller liten effekten är, eller om det finns en mängd andra studier som inte visar på effekt har ingen betydelse för beslutet, enligt Begley. Den andra orsaken till att läkare fortsätter skriva ut preparaten i stor omfattning är att de upplever att de har god effekt för patienterna. Om läkare även skrev ut placebo är det möjligt att de skulle uppleva samma effekt i de fall, men eftersom man inte gör det upplever man att det är just medicinen som är effektiv.

Många läkemedelsföretag bestrider nu inte längre dessa resultat, men menar att det finns personer som har större effekt av preparaten medan andra får mindre effekt av dem. Resultatet från den senaste studien i ämnet tyder på att det är just de patienter med svårast depression som har nytta av medicinerna.

Kirsch har skrivit en bok om ämnet, den nyligen utkomna “The emperor’s new drugs“. Där varnar han patienter för att sluta ta sina mediciner eftersom det kan leda till svåra utsättningssymtom. Han menar dock att det är viktigt att tala om och forska om placeboeffekten för att veta vilka patienter som blir hjälpta av medicinen i sig och vilka som skulle kunnat få någon behandling med mindre biverkningar, till exempel psykoterapi.

Läs mer här>>

Läs även ett inlägg av en läkare i samma tidning som inte håller med om slutsatser i artikeln ovan>>

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om depression, antidepressiva, SSRI, läkemedel, forskning, läkemedelsindustrin, placebo

Cognitus tipsar om några intressanta videoklipp på nätet med Marsha Linehan, amerikansk psykolog som utvecklade behandlingsformen dialektisk beteendeterapi, DBT. I dessa filmer beskriver Linehan de olika färdigheter som ingår i vad som kallas “att leva medvetet närvarande” (Mindful living).

Del 2, 3, 4 och 5 finns här.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om DBT, dialektisk beteendeterapi, Marsha Linehan, KBT, Mindfulness, färdighetsträning

Anna Kåver skriver i Svenska Dagbladet att det är dags att sluta kriga inom psykiatrin och uppmanar debattörer att inte använda sig av enkla schablonbilder av varandras metoder.

Bakgrunden till hennes inlägg är att man i flera artiklar i bland annat SvD framställt kognitiv beteendeterapi (KBT), som en ytlig “quick fix”, till skillnad från psykodynamisk terapi (PDT) som anses “gå på djupet”. Anna skriver att:

“Modern kbt rör sig mellan yta och djup, mellan intellektuell insikt, emotionell bearbetning och konkret beteendeförändring. Den ser oss individer som komplexa biologiska, sociala och kulturella varelser präglade av vår historia och påverkade av den nu rådande omgivningen. I dansen med den skapar vi vår identitet och upplevelse av sammanhang. Relationsmönster från barndomen och hela vägen genom livet, ses som centrala för hur vi formas. Det är på den arenan vi lär (eller inte lär) oss navigera våra liv.”

Jag är säker på att många moderna psykodynamiker kan instämma i Annas uppmaning, eftersom psykodynamisk terapi också ofta framställts enligt en negativ schablon (terapeuten är passiv, man pratar bara om barndomen, etc).

Jonas Mosskin har förövrigt skrivit en läsvärd artikel om bråket mellan PDT och KBT i det senaste numret av tidningen Modern Psykologi, där han går igenom lite av bakgrunden till dagens situation inom psykiatrin.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om KBT, PDT, kognitiv beteendeterapi, psykodynamisk terapi, Anna Kåver, psykiatrin, Jonas Mosskin

Färre patienter med milda psykotiska symtom drabbades av psykossjukdom om de behandlades med omega 3-fettsyror, enligt en ny studie från Österrike som Dagens Medicin rapporterar om.

Vid Medizinische Universität i Wien har forskare undersökt om sådana fettsyror kan skydda mot insjuknande i psykossjukdom hos individer med hög risk. Man lät 81 patienter vid en psykosmottagning lottas till 12 veckors behandling med antingen omega 3 eller placebo. Efter ett års uppföljning hade 4,9 procent av dem som fått fiskolja övergått i psykossjukdom, enligt skalan Positive and Negative Symtoms Scale. Motsvarande siffra i kontrollgruppen var 27,5 procent. De som fick omega 3 fick färre psykotiska symtom och fungerade bättre i vardagen.

Forskarnas slutsats är att omega 3 kan vara en billig och säker behandlingsform för patienter som löper risk för att insjukna i psykos, särskilt med tanke på att traditionell antipsykotisk medicinering kan leda till svåra biverkningar för patienterna.
Lena Flyckt, överläkare vid psykiatriska kliniken vid Danderyds sjukhus, menar att resultaten i studien kan komma att få stor klinisk betydelse om de upprepas i oberoende studier.

– Tidigare undersökningar har visat gynnsam effekt av fleromättade fettsyror vid schizofreni men fynden har inte fått respekt i forskarvärlden, kanske på grund av metodologiska svagheter men också beroende på associationer med hälsokost och annan alternativmedicinsk behandling, säger Lena Flyckt till Dagens Medicin.

– Denna studie har använt adekvat design och är av god kvalité. Det är därför angeläget att gå vidare med ytterligare kliniska studier för att belägga fynden.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om fiskolja, omega 3, psykos, psykossjukdom, psykiatri, forskning

För den som vill få fördjupad insikt i neuropsykologi tipsar bloggen Mind Hacks om denna podcast med John Cleese där han ger en klargörande och engagerad förklaring om hjärnan och dess funktioner.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om John Cleese, Neurologi, Hjärnan, Humor, Podsändningar

Här kommer ett glädjande besked för många barn! Hör du till de föräldrar som inte vågar ge era barn för mycket socker för att ni är rädda att de ska bli hyperaktiva?

Norska psykologibloggen skriver i en artikel att hyperaktivitet som följd av sockerintag hos barn inte är något annat än en myt.

Hela 12 stycken dubbelblinda studier med kontrollgrupp för placebo har gjorts utan att lyckas påvisa någon som helst effekt av socker på barns aktivitet – till och med hos barn med ADHD eller påstådd överkänslighet för socker.

Vad studier däremot visat är att när man sagt till föräldrar att deras barns dryck innehåller socker trots att den egentligen är sockerfri tolkar föräldrarna efteråt barnens beteende som mer hyperaktivt än vanligt.

Den enda förändringen som sker är alltså hos föräldrarnas tolkning av barnens beteende. Men precis som psykologibloggen kommenterar är detta ingenting vi ska känna oss dumma för. Förklaringen kan tillskrivas vår rationalitet då vi tolkar världen i enlighet med våra förväntningar. Dessutom tenderar vi att använda de förklaringar som finns mest tillgängliga när vi söker orsakssamband.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om ADHD, Hyperaktivitet, Socker

I Dagens nyheter kan man idag läsa om mindfulness, medveten närvaro. DN har intervjuat sjukgymnasten Camilla Sköld som fördjupat sig i en behandlingsform baserad på mindfulness som kallas MBSR (Mindfulness Based Stress Reduction) och håller nu kurser i detta för psykologer och läkare.

Camilla berättar i artikeln att hennes intresse för område började efter att hon själv varit så stressad i slutfasen av arbetet med sin doktorsavhandling att hon till slut svimmat över tangentbordet. Efter detta började hon läsa om meditation för att hitta en bättre balans i sitt liv. Hon lärde sig meditera och började göra yoga, och menar att det hjälpte både mot hennes stress och smärta samt förändrade hennes relationer till andra människor.

I artikeln berättar även en av hennes klienter, Arne, om sina upplevelser av meditation. Arne lider av cancer som ger honom svåra smärtor och vet inte hur länge till han kommer att leva. Han berättar att kursen har gjort det möjligt för honom att leva med smärtan.

– Jag lärde mig att fokusera på nuet och det positiva i livet, som min fru och mina barn. Och jag försöker att vara tacksam för varje dag jag får vara med dem.

I anslutning till artikeln har även läsare kunnat ställa frågor till Walter Osika, stressforskare och hjärtspecialist. Chatten finns att läsa här>>

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Mindfulness, Medveten närvaro, Stress, utmattning, utbrändhet, yoga, MBSR

En ny avhandling från Umeå Universitet visar att deprimerade patienter som fick utbildning och gruppsamtal i primärvården blev friskare i dubbelt så hög utsträckning jämfört med dom som fick gängse behandling.
Författaren Maja Hanssons konstaterar i sin avhandling att en stor del av de deprimerade patienterna som söker hjälp i primärvården antingen inte diagnosticeras som deprimerade eller får otillräcklig hjälp av behandlingen, som ofta består av antidepressiv medicin. Man vet sedan tidigare att deprimerade patienters kunskap om sina problem påverkar hur de hanterar dessa och hur väl de fullföljer en behandling. Syftet med avhandlingen var därför att utvärdera effekten av vårdprogrammet Contactus, som innehåller patientutbildning och gruppsamtal för deprimerade patienter som behandlas i primärvården.

I studien jämfördes 205 deltagare i Contactus med 114 personer i en kontrollgrupp, som fick sedvanlig behandling för sin depression. Resultaten visade att

55% av patienterna i programmet förbättrades jämfört med 29 procent av patienterna i kontrollgruppen. 42 procent av deltagarna i programmet uppfyllde inte längre kriterierna för depression efter behandlingen, jämfört med 21 procent i kontrollgruppen. Det framkom även att det fanns en skillnad mellan patienterna och läkarna vad gällde synen på vad som orsakat depressionen. Patienterna förklarade det i högre grad som beroende på stress och deras personlighet, medan läkare i högre grad såg det som beroende av biologiska faktorer. Maja Hansson betonar utifrån vikten av ta hänsyn till patienternas synsätt för att få ett bra samarbetsklimat i behandlingen.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om depression, antidepressiv medicinering, samtalsgrupper, forskning, psykoedukation,

På sidan www.behaviortherapist.com hittar man ett företag som bedriver utbildning och ger behandling med kognitiv beteendeterapi. Utöver detta publicerar man även intervjuer med psykologer och forskare i form av så kallade “podcasts” på sin blogg. En podcast eller podsändning, är en metod för att publicera (och för lyssnaren att prenumerera på) ljudfiler eller film via internet. Skillnaden från vanliga ljudfiler är att man kan prenumerera på podsändningar och automatiskt få dem nedladdade när det kommer nya avsnitt.

I den senaste podsändningen från BehaviorTherapist.com har man intervjuat Judith Beck, psykolog och dotter till Aaron Beck. Hon talar bland annat om grunderna i den kognitiva modellen, hennes eget arbete med viktminskning med hjälp av kognitiv terapi och nya riktningar inom den kognitiva terapin.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om podsändningar, Judith Beck, kognitiv terapi, KBT, beteendeterapi, psykologi

Enligt en artikel i Dalarnas tidningar (DT) leder brist på terapeuter till att många patienter får antidepressiv medicinering istället.

- Livet är jobbigt för många människor och det finns för lite samtalsresurser. I Falun är det köer på flera månader för den som vill ha samtalsterapi. Det är hopplöst. Då måste vi råda personer som har det väldigt jobbigt att ta mediciner, säger Malin André, distriktsläkare på Britsarvets vårdcentral.

Malin anser att det måste finnas tillgång till många olika sorters behandlingsformer för depression i primärvården:

- Det finns internethjälp som har visat sig vara väldigt bra för dem med lindrig depression. Men Landstinget Dalarna har inte handlat upp någon sådan. För dem som har lindriga depressioner kan sådan hjälp vara tillräcklig. Medelsvåra depressioner behandlas bäst med samtal och eventuell medicin, det beror på hur man svarar på behandlingen. Men för dem som har svår depression är medicin och elchocker bäst. Det måste finnas tillgång till både samtal och medicin. Depression är en potentiellt dödlig sjukdom, vid allvarlig depression ska man göra allt som går, säger hon till DT.

Kvinnor över 75 år är den grupp i Dalarna som tar mest antidepressiva mediciner. Mer än var femte, 22 procent, av kvinnorna i den åldern får medicin mot ångest och depression. Malin André tror att äldre kvinnor i vissa fall övermedicineras.

I en närliggande artikel har tidningen talat med “Sandra”, en ung kvinna som efter att ha lidit av ätstörningar och depression fick antidepressiva utskrivet.

- De tyckte att jag skulle börja ta medicin redan innan jag började i terapi. Jag var emot det och ville lära mig att arbeta med problemen. Fast jag litade på läkarna, berättar Sandra.

Hon berättar om biverkningar och om hur hon försökt sluta med inte klarat av det. Hon är kritisk till den hjälp hon fått från vården.

- Vissa läkare har sagt att jag ska sluta tvärt, andra att jag ska trappa ner. Kunskapen om att sluta med medicinerna verkar vara dålig. … De skriver ut medicinen väldigt lätt. Men när man ska sluta får man dålig hjälp. Det är jag som har fått ta initiativet att sluta. Om jag inte hade gjort det hade de nog fortsatt att skriva ut dem resten av livet.

Enligt artikeln har har antalet dygnsdoser av antidepressiva ökat med nästan 1 000 procent under de senaste 25 åren. 1985 skrevs 25 miljoner dygnsdoser ut i Sverige. År 2005 var antalet 225 miljoner och sedan dess har förskrivningen ökat ytterligare

I Dalarna tog 24 500 personer mediciner mot nedstämdhet år 2008, vilket innebär 11 procent av kvinnorna och 5 procent av männen. 27 miljoner kronor om året kostar preparaten i Dalarna varav landstinget står för 19,5 miljoner. En rapport från Socialstyrelsen om depressioner visar att många som hämtar ut medicinerna inte har fått någon depressionsdiagnos.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om depression, ångest, psykofarmaka, antidepressiv medicinering, SSRI, psykoterapi, terapeuter, Dalarna