Är kärleken blind? Hjärnan består av ungefär hundra miljarder nervceller, varav ingen enstaka cell har förmåga att känna eller tänka. Trots detta kan de gemensamt skapa medvetandet. Neuroforskare har konstaterat att nervcellerna tillsammans ger upphov till alla våra komplexa psykologiska processer, men ändå lever idén om dualismen kvar till viss del i folkpsykologin. Enligt dualismen är kropp och psyke skilda från varandra, som två parallella fenomen. Det finns också ett motstånd mot att reducera känslor till kemiska, biologiska, mekaniska processer. Hjärnan är ansvarig för mycket av det vi anser vara mänskligt: språk, kreativitet, fantasi, empati och moral - och detta har gett upphov till den relativt nya vetenskapen om kognitiv neuropsykolgi.
Newsweek ger en beskrivning av forskningen kring känslor och hjärnfunktion. Rädsla har i många studier kopplats till amygdala. Ilska har kopplats till dorsal anterior cingulate cortex. Ledsenhet och sorg däremot verkar aktivera mer än sjuttio olika regioner av hjärnan, däribland amygdala, hippocampus, prefrontala cortex, anterior cingulate cortex och insula - vilket är logiskt eftersom så många kognitiva funktioner är inblandade vid ledsenhet. Även glädje aktiverar många olika delar av hjärnan. Och än mer invecklat blir det vid mer komplexa känslor som tillit, empati och förståelse.
Inte helt förvånande aktiverar kärlek många olika hjärnområden - bl.a. insula, anterior cingulate, hippocampus och necleus accumbens - delar som involverar kroppslig och emotionell perception, minne och belöning. Så är kärleken blind? Forskning tyder på att romantisk kärlek avaktiverar områden i hjärnan som involverar logiskt tänkande, theory of mind och rädslocentret amygdala.
Innebär detta att neuropsykologin försöker förminska de stora mänskliga frågorna? Kanske hjälper de oss bara att besvara dem.
Läs mer på Newsweek >>