Wemind

Dagens Nyheter skriver om de positiva resultaten av internetbaserad kognitiv beteendeterapi, KBT. Artikeln heter “Datorn är framtidens terapisoffa” och i den intervjuas Gerhard Andersson, professor i klinisk psykologi, Nils Lindefors, professor i psykiatri samt Åse Karlström Sjöberg som fick behandling via internet i samband med panikattacker. Dagens Nyheter beskriver forskningsläget som följande:

“De senaste åren har det publicerats vetenskapliga bevis för att internetterapi fungerar bra mot depression, panikångest, posttraumatisk stress, vanlig stress, ätstörningar, sömnlöshet och till och med för att hjälpa små barn som bajsar på sig. Många av beläggen har granskats och bekräftats av tunga vetenskapliga instanser som internationella Cochrane, brittiska NICE och svenska statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU.

Och när internetterapi jämförs med traditionell terapi klarar den sig väldigt bra.”

- Man får lika bra effekt som med vanlig terapi. Det finns till och med en del fördelar. När man gått igenom behandlingen blir man sin egen terapeut eftersom man tillägnar sig metodiken på ett annat sätt. Det blir som en skola där man får lära sig om sjukdomen och kroppen, säger Nils Lindefors.”

Stockholms läns landsting har gjort en stor satsning på internetbaserad kognitiv beteendeterapi.

“Vägledd KBT-baserad självhjälp har ett visst evidensstöd vid behandling av depression och skulle därför kunna fungera som ett viktigt komplement till traditionellt förmedlad KBT genom att öka tillgången på sådan behandling,” skriver Läkartidningen.

Internetterapi diskuteras bland annat av Jonas Mosskin som menar att inte alla har personliga resurser att genomföra en avgränsad behandling via internet.

“När nu landstingen satsar stort på internet gäller det att göra det på ett förnuftigt sätt. Jag tillåter mig att tvivla på att det kommer bli lyckat. Som så ofta i psykiatrin,” skriver Mosskin.

På psykologstudent.se lyfter man istället fördelar i form av tillgänglighet, låga kostnader och goda resultat.

“Denna terapiform är förstås en nagel i ögat på i stort sett hela psykologi/psykiatrikåren. [...] Deras protester är begripliga för Internetterapin är ju ett direkt hot mot psykologikårens egen omhuldade yrkesidentitet,” skriver Björn Liedén.

Ämnet väcker onekligen viss debatt och diskussioner pågår på flera forum.

Läs mer på Dagens Nyheter >>, Läkartidningen >>, Jonas Mosskin >>, Psykologstudent.se >> och Björn Liedéns författarinlägg >>

En nu holländsk studie har visat att djupsömnen är viktig för inlärning och minne. Det handlar alltså inte bara om mängden sömn, utan även om kvaliteten.

I undersökningen deltog 13 friska personer runt 60 år. De fick under sin djupsömn höra pipande ljud, tillräckligt höga för att störa djupsömnen men utan att de vaknade. Man påverkade varken deras totala sömntid eller antal sömnstadier.

Efter en natt av ytlig sömn fick deltagarna se bilder samtidigt som deras hjärnor avbildades. Dagen därpå skulle de utifrån 100 bilder kunna avgöra vilka de redan sett. De som fått djupsömn natten före inlärning presterade bättre på minnestestet än de som endast fått ytlig sömn. Detta trots att den totala sömntiden var lika mellan grupperna.

Hjärnavbildningen visade att när personerna fick se bilderna för första gången, var aktiviteten i hippocampus lägre hos de som blivit störda under djupsömnen. Hippocampus är en del av hjärnan som är viktig för lagring av minnen.

Torbjörn Åkerstedt, professor i beteendefysiologi och chef för stressforskningsinstitutet vid Stockholms Universitet, kommenterade studien i Vetenskapsradion:

– Det här har betydelse för alla möjliga människor. Det är ett råd till äldre att inte slarva med sömnen och det innebär också att en del av de minnesproblem man ser hos äldre som ibland associeras med demens inte alls behöver ha med riktig demens att göra utan kan mycket väl orsakas av sömnstörningar. Det är ju väldigt intressant i relation till utbrändhet eftersom utbrända har en kraftigt fragmenterad sömn och nedtryckt djupsömn, lite grann som man ser i den här studien.

Studien publicerades i Nature Neuroscience och genomfördes av van der Werf, Y.D., Altena, E., Schoonheim, M.M., Sanz-Arigita, E.J., Vis, J.C., de Rijke, W., och van Someren, E.J.W.

Läs mer på Research Digest blog >>, Vetenskapsradion >> eller sammanfattning av artikeln på Nature Neuroscience >>

Forskare har hittat ett samband mellan migrän och ett flertal psykiatriska syndrom, som förstämnings- och ångestsyndrom.

I studien använde man sig av stora populationsdata från tyska German Health Survey som genomfördes  1997-1999. Data från 4181 personer i åldrarna 18-65 ingick. Migrän bedömdes genom självrapportering och läkares diagnos. Psykiatriska syndrom bedömdes enligt DSM-IV med diagnostisk intervju.

Resultaten visade ett positivt samband mellan migrän under det senaste året och psykiska besvär under det senaste året, såsom depression, dystymi, bipolärt syndrom, panikattacker, paniksyndrom, agorafobi och specifik fobi.

Utifrån studiens resultat kan man inte uttala sig om orsak och verkan eller förklara detta samband.

Även tidigare forskning har påvisat ett samband mellan migrän och förstämnings- och
ångestsyndrom.

Studien genomfördes av Ratcliffe, G.E., Enns, M.W., Jacobi, F., Belik, S.L. och Sareen, J., vid University of Manitoba i Canada respektive Technical University of Dresden i Tyskland.

Läs sammanfattning av studien på Science Direct >>

En ny amerikansk studie tyder på att även låg fysisk aktivitet kan förbättra stämningsläget hos personer med allvarliga psykiatriska syndrom som egentlig depression, bipolärt syndrom och schizofreni.

“We found a positive association between physical activity level and positive mood when low to moderate levels of physical activity are considered,” sade författaren Bryan McCormick vid Indiana University.

Fysisk aktivitet definierades här som de flesta typer av rörelse, t.ex. städning, trädgårdsarbete, att gå (som transportmedel) eller att motionera. I studien deltog 11 personer från USA och 12 personer från Serbien. Ingen skillnad uppvisades mellan grupperna vad gäller aktivitetsnivå.

Studien publicerades i International Journal of Social Psychiatry. Studien genomfördes av McCormick, B.P., Frey, G., Lee, C.T. m.fl. vid Indiana University.

Läs om studien på Anxiety Insights >> eller hitta sammanfattning på Sage Journals Online >>

Preliminära resultat tyder på måttliga effekter av antidepressiva läkemedel (SSRI) vid generaliserat ångestsyndrom hos äldre. Det är läkemedlet escitalopram som testats för äldre vuxna.

Generaliserat ångestsyndrom, GAD, är en av de vanligast psykiatriska störningarna hos äldre och utgörs av överdriven, okontrollerbar oro. Vanliga symtom är muskelspänningar, sömnstörning och trötthet.

Studien visade på minskning av symtom för äldre personer med GAD som fick läkemedel. Dock blev resultaten för hela gruppen något mindre av att vissa patienter inte svarade på medicineringen.

I studien deltog 177 personer i åldern 60 år och uppåt. Samtliga hade diagnosen generaliserat ångestsyndrom.  Deltagarna fick 10 respektive 20 mg/d av läkemedlet alternativt placebo under tolv veckor.

Behandlingsresponsen var högre för de som fick läkemedel (69 %) jämfört med de som fått placebo (51 %). Personer som fått läkemedel visade större förbättringar i ångestsymtom, rollfunktion, aktivitetsbegränsningar och nedsatt social funktion. Det fanns ingen skillnad i bortfall mellan grupperna.

“The lack of efficacy of escitalopram in the ITT [intention-to-treat] analysis is consistent with its overall modest efficacy, diminished further by nonadherence. Given that patients with anxiety disorders are often poorly adherent to pharmacotherapy, these negative results may more accurately portray the results of treatment in clinical settings,” the authors write.

Läs om studien på Anxiety Insights >> eller en sammanfattning på The Journal of the American Medical Association >>

Hatem Shurrab som arbetar vid Islamic Relief i Gaza diskuterar de psykologiska effekterna han sett hos barn i Gaza. De befinner sig i en mycket svår situation i brist på mat, vatten, värme och tak över huvudet. Litet utrymme och resurser finns att handskas med de psykologiska konsekvenserna av kriget. Hatem Shurrab beskriver barn som uppvisar en aggressivitet de inte tidigare gjort.

Islamic Relief driver tillsammans med CAFOD ett psykosocialt projekt för att stödja barn som utsatts för krigstrauman.

“Islamic Relief provides them with the opportunity to play and have fun in a safe environment. The project also offers affected children with psychological support both in group sessions and through one-on-one counselling. This project had to be suspended during the conflict but will now resume.”

Läs mer på The Lancet >>

Sveriges Radio Ekot rapporterar idag om att invånarna i Gaza är ett traumatiserat folk och att barnen är värst drabbade. Ekot berättar om en skolkurator som försöker hjälpa barnen att bearbeta sin sorg. Många har svårt att gråta eller tala om det som hänt.

“Inne hos skolkuratorn uppmanas de tre flickorna att prata. Berätta om farfar, berätta om din syster, säger kuratorn, men senare medger hon att hon inte räcker till. Det går inte att trösta rädda barn när vi själva är skräckslagna, säger hon. Vi sa ju att skolan var en säker plats under kriget, men skolan träffades av fosfor. Alla här behöver terapi, säger kuratorn.”

“Många av barnen söker tröst i religionen. De döda är martyrer, de är hos Gud nu, i paradiset. Men Iman som älskade sin farfar, frågar Gud varför han tagit farfar ifrån henne.”

Läs och lyssna på Sveriges Radio - Ekot >>

Studier där läkemedel visat sig ha positiv effekt publiceras oftare än då läkemedlet haft ingen eller negativa resultat, visar en forskningsgenomgång av hälsoorganisationen Cochrane.

“73 procent av dem där det testade läkemedlet gav positiv effekt presenterades i en vetenskaplig tidskrift.

Motsvarande andel för undersökningarna där läkemedlet gav negativ effekt eller inte hade någon effekt alls var 41 procent,” skriver Dagens Medicin.

Detta medför givetvis en risk att ett läkemedel förefaller ha bättre effekt än vad som egentligen är fallet.

“Sammanställningen ger inget svar på om forskarna bakom de negativa undersökningarna inte skickar in dem eller om tidskriftsredaktörerna inte vill publicera deras resultat.”

Läs mer om forskningen på Dagens Medicin >> eller hitta artikeln på Wiley Publishers >>

I ett nytt inlägg på Psychology Today Blog diskuterar evolutionspsykologen och författaren Satoshi Kanazawa intelligens och könsskillnader. Han menar att intelligensforskningen under senare hälften av 1900-talet inte visade några skillnader i intelligens mellan män och kvinnor, även om denna forskning var felaktig:

“This conclusion, however, was manufactured out of political expediency.  Not wanting to discover, or a priori denying, any sex differences in intelligence, psychometricians simply deleted from the standardized IQ tests any item on which the performance of men and women differed.”

Mer modern forskning under 2000-talet har istället visat att män är något mer intelligenta än kvinnor, med ungefär 3-5 poängs skillnad i IQ (intelligenskvot, IK). Men vad orsakar denna könsskillnad i intelligens?

Reyniers, D.J. och Kanazawa, S. publicerar snart en artikel i American Journal of Psychology som belyser detta. Man har länge vetat att intelligens har ett samband med längd: långa personer har i snitt högre IQ än korta personer. De föreslår därför att könsskillnaderna kan förklaras av denna bakomliggande variabel. Män är ju i snitt längre än kvinnor, varför det eventuellt inte är kön utan längd det handlar om.

Reyniers och Kanazawa analyserade data från ett stort antal personer i USA. När de kontrollerade för längd, visade det sig att kvinnor har något högre intelligens än män (0,4 poäng/inch). Effekten av längd på intelligens är tre gånger så stor som effekten av kön.

Deras slutsats är att män inte är intelligentare än kvinnor, utan att längre personer i snitt har högre IQ än korta personer.

Läs mer på Psychology Today Blogs >>

I en studie tränades distriktssköterskor att göra bedömningar av kvinnors depressiva symtom 6-8 veckor efter förlossning och sedan erbjuda dessa psykologisk behandling.

Ungefär 4.000 kvinnor delades in i tre olika grupper. Den första gruppen erbjöds åtta sessioner baserade på kognitiva beteendeprinciper för att förändra beteende. Den andra gruppen erbjöds åtta sessioner baserad på person-centrerade principer. Den tredje gruppen fick sedvanlig läkarbehandling. Den psykologiska behandlingen utfördes av distriktssköterskor. Uppföljning gjordes efter 6, 12 och 18 månader.

Kvinnorna i de två grupper som fått psykologisk behandling hade signifikant lägre nivåer av depression jämfört med de som fått sedvanlig behandling. Dessa resultat kvarstod vid uppföljningen efter 12 månader. Man såg inga skillnader i resultat mellan de två olika psykologiska behandlingarna. De hade båda ett större bortfall under de sex månaderna av studien jämfört med sedvanlig läkarbehandling.

Studien publicerades i BMJ och genomfördes av Morrell, C.J., Slade, P., Warner, R., Paley, G., Dixon, S., Walters, S.J., Brugha, T., Barkham, M., Parry, G.J. och Nicholl, J.

Läs en kortare beskrivning av studien på Anxiety Insights >> eller hela artikeln på BMJ >>

Ett telefonsamtal visade sig minska risken för förlossningsdepression hos kvinnor med hög risk att utveckla tillståndet. Detta visar en ny studie vid University of Toronto.

I studien ingick 701 nyblivna mödrar med hög risk att utveckla förlossningsdepression. Dessa fördelades slumpvis till att antingen få sedvanlig behandling efter förlossningen eller att utöver sedvanlig behandling även få stöd. Detta bestod av ett öppenhjärtligt telefonsamtal med en volontär som tidigare upplevt förlossningsdepression och alltså själv varit i en liknande situation.

Kvinnor som fick stöd löpte hälften så hög risk att utveckla förlossningdepression jämfört med de som enbart fick sedvanlig vård (vid uppföljning tolv veckor efter förlossningen). Av de kvinnor som fick stöd var 80 % nöjda och kunde tänka sig att rekommendera detta till en vän.

“Although antidepressants are effective, many women are reluctant to take medication, especially when breast feeding.”

Studien publicerades i BMJ och genomfördes av Dennis, C-L., Hodnett, E., Reisman, H.M., Kenton, L., Weston, J., Zupancic, J., Stewart, D.E. och Love, L.

Läs en kort beskrivning av studien på Anxiety Insights >> eller hela artikeln på BMJ >>