Wemind

En finsk studie har visat ett samband mellan depression och högre nivåer av proteinet CRP. CRP visar på inflammation och tyder på förhöjd risk för hjärt- och kärlsjukdomar. I studien deltog 6.005 finnar över trettio år, som en del av en större populationsstudie. Depression mättes med självskattningsformulär (BDI-21) och med diagnostisk intervju (CIDI).

Resultaten visade att högre skattningar på BDI var kopplade till högre nivåer av CRP hos både män och kvinnor. Hos män kvarstod detta samband efter att man kontrollerat för ett antal kända riskfaktorer. Sambandet kvarstod inte hos kvinnor efter en sådan kontroll. Hos män visade sig dystymi och minst måttlig depression nyligen vara kopplat till förhöjda nivåer av CRP.

Författarna drar slutsatsen depressiva symtom skulle kunna delvis både orsaka och orsakas av inflammatoriska processer hos  män.

Studien publicerades i Psychosomatic Medicine. Författare var  Marko Elovainio, Anna-Mari Aalto, Mika Kivimäki, Sami Pirkola, Jouko Sundvall, Jouko Lönnqvist och Antti Reunanen.

Wemind har tidigare skrivit om förhöjda nivåer av CRP kopplat till vardagsstress hos ungdomar, där man kopplade detta till en ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar.

Sexuella biverkningar är mycket vanliga bland personer som medicineras för depression. Nedsatt sexuell funktion kan påverkas av både depressionen i sig och användandet av antidepressiva SSRI. Sexuell dysfunktion är en orsak till att många patienter avslutar behandling eller inte följer läkares ordination för antidepressiva SSRI.

En studie med 1473 deltagare som fått den antidepressiva medicinen citalopram visade att 54 % upplevde minskad sexlust och 36 % uppgav svårigheter att nå orgasm.  Bland de 574 männen rapporterade 37 % erektionsproblem. Studien visade på ett genetiskt samband gällande dessa biverkningar. Resultaten visade på en koppling mellan enbaspolymorfier i glutaminsyror och minskad sexlust, svårigheter att få orgasm och erektionsproblem.

Studien publicerades i Neuropsychopharmacology. Den genomfördes av Roy H Perlis, Gonzalo Laje, Jordan W Smoller, Maurizio Fava, A John Rush och Francis J McMahon.

Blir barn ängsliga på grund av överbeskyddande föräldrar? En studie har undersökt mödrars beteende gentemot barn med ångest.

“Resultaten tyder på att överbeskyddande är en normal reaktion när ett barn har ångest,” säger Jennifer Hudson till Anxiety Insights.

I studien deltog 91 mammor, varav hälften hade barn med ångestsyndrom. Samspelet obsverades sedan mellan en mamma och ett annat barn (inte deras eget) medan de förberedde en uppgift där barnet skulle tala inför andra. Mammorna fick samspela dels med ett barn som hade ångestsyndrom, dels medett barn utan.

Resultaten visade att mammor involverade sig mer  i samspel med ängsliga barn, jämfört med barn utan ångestsyndrom. Mammor till barn med ångestsyndrom visade sig vara mer negativa i samspel med ängsliga barn, än med barn utan ångestsyndrom. Författarna  diskuterar den cykliska relationen mellan föräldrabeteende och ångest hos barn.

Studien publicerades i Journal of Clinical Child & Adolescent Psychology. Den genomfördes av Jennifer L. Hudson, Anthea M. Doyle och Natalie Gar vid Macquarie University.

En studie har undersökt hälsa hos äldre kopplat till social isolering, dels i form av faktisk brist på social kontakt, dels i form upplevd isolering såsom av känslor av ensamhet eller bristande socialt stöd.

Resultaten visade att social isolering var kopplat fysisk ohälsa hos äldre, oavsett individens egen upplevelse. Social isolering var dock endast kopplat till psykisk ohälsa om individen kände sig ensam eller upplevde sig sakna socialt stöd.

Studien publicerades i Journal of Health and Social Behavior och genomfördes av Erin York Cornwell och Linda J. Waite.

Anxiety Insigths skriver även att de äldre som kände sig mest isolerade rapporterade 65 % mer depressiva symtom, än de som kände sig minst isolerade, oberoende av faktiskt social kontakt. Detta kan få stora effekter för hälsan även eftersom försämrad psykisk hälsa kan leda till mindre hälsorelaterade beteenden, såsom motion, rökning och alkoholdrickande.

En ny studie visar att betalning för att sluta röka är mer effektivt än endast information om hälsoriskerna. Detta skriver Läkartidningen.

I studien deltog 878 rökare anställda på amerikanska multinationella företaget General Electric. De fördelades slumpmässigt till två olika grupper. Båda grupperna informerades om hälsorisker med rökning och erbjöds att gå igenom ett program för rökavvänjning. Den ena gruppen fick dessutom ekonomiska belöningar i form av 100 dollar för att gå igenom programmet och sedan ytterligare utbetalningar kopplat till hur lång tid de var rökfria (250 dollar efter 6 mån och 400 dollar efter ett år). För att kontrollera att deltagarna slutat röka togs blodprov.

Efter det första halvåret hade 11,8 % i kontrollgruppen slutat röka, jämfört med 20,8 % i gruppen som fått ekonomiska belöningar. Efter ett år var siffrorna 5,0 % jämfört med 14,7%. Skillnad mellan grupperna kvarstod även efter 1,5 år trots att inga ekonomiska belöningar gavs under denna period. Fler bland dem som fick pengar anmälde sig och genomgick programmet för rökavvänjning.

Författarna drar slutsatsen att ekonomiska incitament kan var effektivt för att minska rökning. Studien publicerades av The New England Journal of Medicine.

Personer med depression verkar ha svårare att lära sig positiva saker än de som inte har en depression. Däremot verkar det inte finnas någon skillnad vad gäller inlärning av negativ information. Detta visar en ny studie publicerad i tidskriften Journal of Behavior Therapy and Experimental Psychiatry.

I studien deltog 34 studenter vid college, varav 17 uppfyllde kriterierna för depression och 17 inte var deprimerade, enligt Anxiety Insights. De fick använda ett datorspel som tidigare använts för att undersöka skillnader vid utveckling av positiva och negativa attityder. Bilder visas av bönor som är bra eller dåliga beroende på form och antal fläckar. Bra bönor ger poäng, medan dåliga bönor ger poängavdrag. Eftersom deltagarna inte har någon tidigare kunskap om spelet, så kan man därigenom mäta utveckling av nya attityder oberoende av individens tidigare erfarenhet.

Resultaten visade inga större skillnader vad gäller identifiering av dåliga bönor - 66 % för deprimerade jämfört med 61 % för icke-deprimerade. Det fanns dock skillnader vad gäller identifiering av bra bönor - 49 % för deprimerade jämfört med 60 % för icke-deprimerade. Personer med depression gav alltså samma resultat som en slumpmässig identifiering skulle ha gjort. Svårighetsgraden av depression verkar också ha en inverkan. Personer med allvarlig depression fick sämre resultat vad gäller positiva bönor bönor, än de med mild depression.

“De deprimerade personerna visade ett bias mot inlärning av positiv information, trots att de inte hade några problem att lära sig den negativa,” säger Daniel R. Strunk till Anxiety Insights.

Författarna drar slutsatsen att deprimerade har svårare att lära sig nya positiva stimuli jämfört med personer utan depression.

“Deprimerade personer kan ha en tendens att minnas negativa erfarenheter av en situation, men inte minnas bra saker som hänt,” säger Laren R. Conklin till Anxiety Insights. “Terapeuter behöver vara medvetna om detta.”

Studien genomfördes vid Ohio State University, USA, av Laren R. Conklin, Daniel R. Strunk och Russell H. Fazio.

Svenska Dagbladet skriver om svenska barn som rapporterar alltmer psykiska problem. De har intervjuat barnpsykiatern Frank Lindblad och barnläkaren Carl Lindgren som skrivit boken Välfärdslandets gåta. Där ställs frågan varför alltfler svenska barn uppger att de upplever “oro, livsleda, sömnbesvär och smärtsymtom”.

“De ser flera möjliga förklaringar till fenomenet. Välfärdssamhällets starka medicinska utveckling riskerar att vi kräver att alltid ha en god hälsa. Alltför stark rädsla för stress en annan. Individualismen, i vilken ensam ska vara stark, är en tredje. En fjärde fundering är att den tid som barn tillåts – och tillåter sig själva – att vara barn tycks bli allt kortare. Socialt, men även i viss mån biologiskt, blir barn fortare ‘vuxna’ i dag än tidigare,” enligt Svenska Dagbladet.

Uppsala Nya Tidning skriver om Älvgården där man med kognitiv beteendeterapi bedriver behandling för tonårsflickor. De har både neuropsykiatriska och psykosociala problem såsom Aspergers syndrom, ADHD, självskadande beteenden och ätstörningar. De berättar om hur de försöker hitta alternativ till att låsa in flickorna och söka igenom deras privata saker för att hitta till exempel rakblad. Uppsala Nya Tidning har intervjuat föreståndaren Thomas Norlén:

- Det finns tre olika grunder till självskadande beteende. 75 procent av alla gör det för att få uppmärksamhet. “Se på mig, hör mig, hjälp mig jag mår dåligt!” 20 procent gör det för att dämpa sin ångest och fem procent gör det av tvång. Vi försöker ta reda på hur det förhåller sig i det enskilda fallet och om det handlar om ett uppmärksamhetsstyrt beteende arbetar vi med att inte uppmärksamma det. Vi gullar inte med en flicka som skurit sig. Ingen säger “vad synd det är om dig”, eller “jag förstår dig”. Men vi skäller inte heller.

“Bemötandet kan leda till frustration och beteendet förvärras ofta till en början. Men så småningom är tanken att flickan ska hitta andra sätt att få uppmärksamhet på,” skriver UNT.

Fyra av fem patienter med utmattningssyndrom kan återgå i heltidsarbete efter tre års behandling, skriver Göteborgs-Posten. Det är Institutet för stressmedicin i Göteborg som gjort en uppföljning av sina patienter. Efter ett år arbetade 40 % heltid och efter tre år hade siffran ökat till 80 %. Institutet för stressmedicin bedriver förutom behandling även forskning kring utmattning och stress.

Tre veckors massiv kognitiv beteendeterapi, KBT, vid paniksyndrom gav samma effekt som traditionell KBT under 13 veckor. Detta visade en dansk randomiserad studie.

I studien deltog 39 personer med paniksyndrom med eller utan agorafobi. De fördelades slumpmässigt till två olika behandlingar. Massiv KBT i grupp innebar 4h/session dagligen under första väckan, och sedan 2h/session vid två tillfällen andra veckan och ett tillfälle tredje veckan. Traditionell KBT i grupp gavs med veckovisa sessioner om 2h under 13 veckor. Innehållet och antalet timmer i de två behandlingarna var identiska. Utfallet mättes vid avslutande av behandling samt vid 3, 6 och 18 månaders uppföljning.

Resultaten visade att båda behandlingarna gav signifikant förbättring på alla mått vid jämförelse mellan för- och eftermätning samt förmätning och uppföljning. Analysen visade på stora effektstorlekar. De såg inga skillnader i utfall mellan grupperna. Formen av behandling påverkade inte heller följsamhet eller hur nöjda patienterna var.

Författarna drar slutsatsen att massiv KBT i grupp vid paniksyndrom är effektiv och genomförbar.

Studien publicerades i Acta Psychiatrica Scandinavia och genomfördes av forskare vid Aarhus universitet och Aarhus universitetssjukhus. Författare till artikeln var M. K. Bohni, H. Spindler, M. Arendt E. Hougaard  och N. K. Rosenberg.