Wemind

Nu gör vi uppehåll med bloggandet under 4 veckor och återkommer under vecka 32. Vi vill önska er alla en trevlig sommar och välkomnar er tillbaka i augusti!

Sveriges Radio rapporterar om en kvinnlig patient i Kalmar som gick elva år i psykodynamisk terapi för svåra ångestproblem utan att bli bättre. När hon nyligen bytte till kognitiv beteendeterapi (KBT) blev hon snabbt bättre. Nu kritiserar hennes mamma psykiatrin:

“Det jag ifrågasätter är hur man kan gå i samma vård i elva år i sträck, istället för att fundera över vad det är som den här människan behöver.”

På psykiatriförvaltningen i länet säger man att detta problem beror på brist på KBT-terapeuter, men att man nu satsar på att utbilda personalen inom denna metodik. Till hösten ska det startas en utbildning i Oskarshamn på Nova Högskolecentrum som har just inriktning mot KBT.

Forskare på Universitetet i Glasgow genomför just nu en studie där man undersöker personer som lider av så kallad “idiopatisk insomni”. Detta är en mycket ovanlig form av sömnlöshet som inte har någon känd orsak och som börjar mycket tidigt i livet. Mindre än 1% av befolkningen lider av denna typ av sömnlöshet, att jämföra med övergående sömnproblem, som drabbar ca 40% av den vuxna befolkningen.

Till skillnad från övergående sömnproblem, där behandling i form av till exempel kognitiv beteendeterapi (KBT) har goda resultat så blir de som drabbats av idiopatisk insomni sällan helt fria från sömnproblemen. I perioder behöver detta inte upplevas som ett så stort besvär, då personerna ofta anpassar sitt liv efter sömnproblen och tröttheten, men om problemen förvärras kan personen behöva hjälp att hantera dem. Det är inte ovanligt att dessa personer själva försöker åtgärda sina problem med till exempel sömnmedel eller alkohol, vilket kan bidra till att förvärra situationen.

Studien som forskarna i Glasgow nu genomför syftar till att undersöka vad som skiljer de olika typerna av sömnlöshet åt, och att försöka se hur man kan anpassa behandling med KBT för att den bättre ska hjälpa individer med denna svårare typ av insomni.

Läs mer om idiopatisk insomni här>>

Arbetet med att utforma den nya diagnostiska manualen för psykiatriska tillstånd, DSM-V, kritiseras nu på flera håll. Psykiatern Allen Frances, som ledde arbetet med att ta fram den föregående versionen av manualen, har skrivit en kritisk artikel för tidskriften Psychiatric Times. I artikeln menar Frances att den nya kommittén arbetar osystematiskt och att det paradigmskifte man har som mål att genomföra vad gäller diagnostiken inte har stöd i empirisk forskning. Han anser att vi fortfarande vet för lite om vad som orsakar psykiska problem och att man har mer att förlora än att vinna på att genomföra dramatiska förändringar av det nuvarande systemet.

Frances varnar även för risken att helt nytt system kan exploateras av läkemedelsindustrin för att skapa större marknader, genom att övertolka förändringar i diagnoser så att gränsen för vad som anses vara psykisk ohälsa sänks. Det är redan en uttalad ambition med arbetet, enligt Frances, att inkludera syndrom som tidigare ansetts som gränsfall, för att öka chansen att fånga upp patienter tidigt. Frances menar dock att detta kommer leda till en olycklig medikalisering av mer eller mindre normala tillstånd.

Artikeln postades online av psykiatern Doug Brenner, som enligt honom själv har fått utstå repressalier från andra psykiatriker för detta.

Arbetet med DSM-V har även tidigare kritiserats för att deltagarna i arbetsgruppen som utformar manualen har varit tvungna att skriva på ett avtal där de lovar att inte diskutera arbetet utanför gruppen. Kritikerna menar att detta är odemokratiskt och riskerar leda till att några få personer får orimligt stort inflytande på utformningen av manualen.

Läs om DSM-kommitténs svar på Frances artikel här>>
Läs mer om arbetet med DSM-V här>>

Som vi rapporterade om förra veckan så visar nya siffror att förskrivningen av antidepressiva i England ökar kraftigt, och flera experter menar att det handlar om överförskrivning. Journalisten Ed Halliwell på The Guardian belyser i en ny artikel olika vinklar av detta problem, bland annat konstaterar han att läkare fortsätter skriva ut psykofarmaka trots att NICE (Englands motsvarighet till SBU) rekommenderar terapi i första hand för depression. Halliwell menar att det dels handlar om att det inte finns tillräckligt många terapeuter tillgängliga, och dels om att man inom psykiatrin har haft en övertro på biologiska lösningar av psykiska problem. Artikeln innehåller en mängd olika intressanta länkar för den som vill fördjupa sig vidare i dessa frågor.