Frilansjournalisten Ruben Andersson skriver idag på DN debatt om sin bror, som tog livet av sig under en permission från slutenpsykiatrin. Brodern hade fått diagnosen schizofreni och hade varit inlagd på sluten avdelning flertalet gånger för detta. Ruben Andersson kritiserar att hans bror inte erbjöds några aktiviteter eller psykologsamtal, och att samordningen mellan tvångsvården och öppenvården inte fungerat. Han skriver bland annat att:
“Det är tunnsått med psykologiska insikter i allmänhet i slutenvården. Det kan förstås bero på att så få psykologer är anställda där. Den beprövade kbt-terapin lyser med sin frånvaro. Min bror erbjöds aldrig ens samtalsterapi. Trots detta – och trots att han hade läst om sin diagnos – förlängdes tvångsvården på grund av ”bristande sjukdomsinsikt”. I sin isolering fick han utveckla ”insikt” på egen hand. Under tiden tappade han allt hopp.”
Peter Ingestad says:
Det finns i dag en enorm överdödlighet bland schizofrena. Före psykiatrireformen låg den på genomsnittet. Tyvärr har vi ett intraktabelt kostnadsproblem. Svensk psykiatri har i huvudsak en bra inriktning och attityd, men stora brister finns onekligen.
August 9, 2009, 12:17 pm