I dagens DN kan man läsa om Sara Alexandersson, som både varit utbränd och haft cancer, och som jämför bemötandet hon fått vid de olika vårdtillfällena. När hon fick cancerbeskedet upplevde att hon möttes med respekt och omtanke. Läkaren som gav henne beskedet tog tid på sig att förklara vad diagnosen innebar och vilka behandlingsalternativ som fanns. Hon fick träffa flera olika specialister och fick efter behandlingen träffa en kurator som gav henne information om allt från hur man talar med barn om cancer till kontaktuppgifter till patientföreningar.

När Sara tidigare blev utbränd fick hon träffa en läkare som efter ett kort samtal skrev ut medicin mot ångest och depression och sjukskrev henne i ett halvår. Den enda information hon fick från vården var en enda tunn liten skrift och det var arbetsgivaren som såg till att hon fick komma till en psykolog. Hon fick inte heller en enda fråga om hur hon upplevde vården i samband med detta.

Sara frågar sig utifrån detta om vissa sjukdomar är “bättre än andra” och hur det kan komma sig att det är så stor skillnad i bemötande beroende på vad man drabbas av. Några experter får ge sin syn på saken, bland andra Christina Bolund, läkare och psykiater som under flera år var Karolinska sjukhusets rehabilitering av cancersjuka. Hon menar att forskningen först på senare tid lyckats hitta behandlingsmetoder för utbrändhet som fungerar och att det tar tid att föra ut den kunskapen i vården. Alexander Perski, forskare och chef för Stressmottagningen i Stockholm, menar att det är stor skillnad i synen på sjukdomar som drabbar främst män jämfört med de som drabbar kvinnor, och att det idag finns en attityd om att man ska “bita ihop” när man upplever denna typ av stressrelaterade problem. Läkaren Stefan Einhorn tror att det inom vården finns en större respekt för kroppsliga sjukdomar, dem vi kan ”ta och se på”. Han poängterar dock avslutningsvis att han själv har mött både missnöjda cancerpatienter och utbrända som varit nöjda med bemötandet.

DN vill gärna att andra som har varit eller är utbrända att hör av sig och berättar om hur de blivit bemötta i vården.