Wemind

I det senaste numret av den vetenskapliga tidskriften Cognitive Behaviour Therapy deltar bland andra Lars-Gunnar Lundh, professor i klinisk psykologi vid Lunds Universitet, med en artikel som utvecklar frågan om vad det är som gör att terapi fungerar. Det finns många olika åsikter om hur man bör undersöka detta, vilket man bland annat kan läsa om i en artikel om evidensbegreppet i SvD idag. Lars-Gunnars artikel visar att frågan är mer komplex än vad som framkommer i SvD:s artikel och stakar ut riktningen för framtida psykoterapiforskning.

Lars-Gunnar anser att det finns fyra viktiga aspekter man måste undersöka för att ta reda på vad som gör att en viss terapimetod fungerar. Den första är frågan om huruvida det är metoden i sig som är avgörande för resultatet eller om det är de så kallade generella faktorerna. Till dessa faktorer räknas exempelvis samarbetsalliansen mellan terapeut och klient, och hur pass mycket de tror på metoden. Det räcker alltså inte med forskning som visar att en viss terapi är bättre än ingen behandling alls, då denna effekt helt skulle kunna bero på andra faktorer än metoden.

Den andra viktiga aspekten är vilka komponenter i en viss behandlingsmetod som står för den positiva effekten hos klienten. Bland utövare av kognitiv beteendeterapi (KBT) debatteras det till exempel om hur viktiga de kognitiva inslagen i terapin är jämfört med de beteendeterapeutiska. Å ena sidan finns det forskning på beteendeinriktad behandling av depression som ifrågasätter behovet av kognitiva interventioner, medan annan forskning tyder på att kognitiva tekniker kan ha större effekt vid behandling av ångest än man tidigare trott. För att undersöka detta är det viktigt med forskning där man försöker särskilja effekten av de olika komponenterna. Sådan forskning kan leda till att man kan optimera behandlingar genom att lägga större fokus på de viktigaste komponenterna.

Den tredje viktiga aspekt som Lars-Gunnar tar upp är genom vilka mekanismer förändringen hos patienten sker. Detta kan man undersöka bland annat genom att se om terapin leder till neurologiska förändringar i hjärnan eller förändringar på kognitiv nivå, till exempel genom förbättrad förmåga till metakognition, uppmärksamhet eller självreglering. Detta kan leda till förbättringar av terapimetoder genom att man kan skapa tekniker som riktar sig direkt mot dessa mekanismer och det kan också vara ett sätt att undersöka om teorierna bakom metoden stämmer.

Den fjärde och sista aspekten menar Lars-Gunnar är frågan om de begrepp vi använder oss av när vi talar om terapi. Vad är egentligen terapeutisk “teknik” och är tekniken helt skild från relationen? Lars-Gunnar föreslår att man delar in tekniker i två olika kategorier: relationella tekniker och självhjälpstekniker. De relationella teknikerna betecknar de som terapeuten använder i terapirummet med klienten, till exempel empatiskt lyssnande, validering och sokratisk frågeteknik. Självhjälpsteknikerna syftar till de som terapeuten lär ut till klienten, till exempel exponering, problemlösning och tillämpad avslappning. Denna uppdelning gör det förhoppningsvis lättare att undersöka vilka tekniker som är viktigast för olika patienter och diagnoser. De goda resultat med internetterapi som redovisats i flera studier tyder till exempel på att man i många fall kan komma långt med självhjälps-tekniker, medan dialektisk beteendeterapi för diagnosen borderline personlighetsstörning betonar vikten av relationella tekniker.

Lars-Gunnar avslutar med att konstatera att psykoterapiforskningen gjort stora framsteg de senaste årtiondena och att det nu finns mycket forskning som visar att psykoterapi hjälper för en mängd olika diagnoser. Detta är dock bara ett första steg enligt Lars-Gunnar som anser att det nu är viktigt att man i högre grad fokuserar på processer, principer och mekanismer, för att kunna förbättra och optimera behandlingsmetoderna.

I tidigare mindre studier har man sett att fiskolja (omega-3) tycks kunna förstärka effekten av antidepressiv medicinering för deprimerade patienter. Man har även funnit samband mellan låga nivåer av omega-3 halter i blodet och depression hos patienter. Nu har amerikanska forskare genomfört en studie med 122 deltagare med depressionsdiagnos och kranskärlssjukdom, för att se om om omega-3 preparat skulle kunna hjälpa dessa. Deltagarna delades in i två grupper, där den ena fick antidepressiv medicinering och kapslar med fiskolja och den andra gruppen medicinen och placebo. Deltagarnas grad av depression bedömdes före och efter behandling med hjälp av själskattningsskalor. Studien varade i 10 veckor.

Resultaten visade att det inte fanns någon skillnad mellan de två grupperna, det vill säga de som fick kapslar med fiskolja förbättrades inte mer än de som fick placebo. Forskarna anser dock att man bör undersöka om resultatet skulle kunna bli annorlunda med antingen högre dos av omega-3, längre behandling eller behandling med enbart fiskolja.

Läs mer om studien här och här>>

När barn- och utbildningschef Jan-Erik Backman i Älvsbyns kommun i Norbotten satte igång en behörighetskartläggning visade det sig att det fanns obehörig personal i skolan, bland annat 5 lärare som nu sagts upp, skriver Norrbottenskuriren. Den stora överraskningen var dock att den psykolog som i 15 år jobbat i kommunen, saknar behörighet. På måndagen stängdes hon av och nu väntar förhandlingar om uppsägning.

- Psykolog är en skyddad yrkestitel och man får inte kalla sig det om man inte har utbildning och legitimation. Hon säger att hon gått psykologlinjen men inte fullföljt utbildningen, men vi har inga papper på det. Hon menar också att hon handlat i god tro och inte vetat vad som krävdes, säger Jan-Erik Backman och fortsätter:

- Det har inte framkommit att hon gjort några misstag, men vi kommer att anlita en behörig psykolog att granska alla hennes tidigare beslut som finns arkiverade genom åren.

Trots att det lyder under allmänt åtal att kalla sig psykolog om man inte har legitimation är det Psykologförbundet som företräder den obehöriga skolpsykologen.

- Det är inget konstigt i det. Är hon medlem ska vi företräda henne. Majoriteten av våra medlemmar är legitimerade och har gått den femåriga psykologutbildningen som infördes 1982. Sedan finns det en del äldre som ekvivalerat sina gamla utbildningar och en del lärare som undervisar i psykologi men inte får kalla sig psykologer. Titelskyddet kom 1994, säger förbundsjuristen Camilla Damell till tidningen.

På frågan om det kan finnas brister i rutinerna för vilka som får vara medlemmar i Psykologförbundet svarar Camilla Damell att det kan vara så, och att man får ta en diskussion om detta i förbundet.

- Vi brukar ibland anmäla det till Socialstyrelsen, men de säger att de inte har tillsyn över de som saknar legitimation. Det är ett problem, i synnerhet i skolans värld, där Älvsbyn inte är den enda berörda kommunen, säger Camilla Damell.

SvD fortsätter sin artikelserie om psykologi, idag med en intervju med Jonas Mosskin, den energiske psykologstudenten som bland annat driver populära “Psykologer tittar på film“. Jonas talar i intervjun om att välja mellan olika terapiinriktningar som student och huruvida det är värt att betala dyra pengar för samtalsterapi.

Psykologiguiden, en webbportal för psykologisk kunskap och nyheter som ägs av Psykologförbundet, har nyligen lagt ut hela Natur & Kulturs psykologilexikon på sin sida. I detta lexikon kan man bläddra eller söka bland 7000 olika begrepp inom psykologin, till exempel “försvarsmekanism”, “inlärningsteori” eller “logocentriskt språkspel”. Lexikonet är nog en utmärkt resurs, särskilt som man i många läroböcker bara får lära sig termerna på engelska.

Tore Gustafsson, PTP-psykolog, tipsar om att tidningen “M” har startat en kampanj för att få fler psykologer till vårdcentraler. Om du tycker att det är en bra ide kan du gå in på deras sida och skriva under deras upprop. Listan kommer att överlämnas till folkhälsominister Maria Larsson.

Jonas Mosskin tipsar om att Psykologförbundets studeranderåd har startat en blogg. Studeranderådet bevakar psykologstudenternas intressen, driver frågor som rör utbildningen och samordnar verksamheten i de olika regionala föreningarna. På den nystartade bloggen diskuterar man redan specialistordningen, egenterapin och rapporterar om studeranderådets verksamhet.

Vi kommer följa bloggen med stort intresse och välkomnar initiativet som förhoppningsvis bidrar till att öka engagemanget bland studentmedlemmarna i förbundet!

I Blekinge har kostnaden för hyrläkare inom psykiatrin tredubblats på ett år. Landstinget tvingas gå mer på villkor som hyrläkarna sätter och som ökar kostnaderna. Fram till och med september månad förra året kostade hyrläkarna inom psykiatrin cirka fyra miljoner kronor. Under samma period i år har kostnaderna nästan tredubblats till 11 miljoner kronor.

Tina Möller, som är förvaltningschef inom psykiatrin i Blekinge, tycker att man i stort sett borde förbjuda hyrläkarverksamhet. En hyrläkare kostar landstinget ungefär 50 000 kronor i veckan, dubbelt så mycket som en tillsvidare anställd läkare med lång erfarenhet.

Enligt Tina Möller är ett vanligt krav att jour ska ingå i den tillfälliga anställningen, då jourerna är mycket välbetalda.

Problemen med hyrläkare inom vården har uppmärksammats flera gånger i media senaste året dels då kostnaderna för dessa har ökat dramatiskt, dels då de kopplats till skador och dödsfall inom vården. Nyligen uppdagades även att en överläkare på ortopedkliniken vid Uddevalla sjukhus hade tagit in klinikens egen personal som hyrläkare genom sitt eget bemmaningsföretag. En del politiker vill nu förbjuda hyrläkare inom primärvården och psykiatrin, där det anses vara extra viktigt med kontinuitet. Tidigare har vi dock rapporterat om att man på en del håll lyckats vända trenden mot ökat antal hyrläkare genom målmedvetet arbete.

På Umeå universitet pågår ett projekt om människans tidsuppfattning och hur man kan använda sig av kunskap om denna för att förbättra diagnosticering av depression och ångest. Enligt forskarna kan man skilja ut personer med depression genom att de i högre grad fokuserar på dåtid och inte ser några positiva händelser i framtiden, medan människor med ångest fokuserar på framtiden med rädsla för kommande händelser. Utifrån detta har forskarna vidareutvecklat ett amerikanskt diagnosinstrument som består av en serie testfrågor, för att förbättra diagnosticering av depression och ångest. Man har nu fått projektbidrag av Vetenskapsrådet för tre års vidare forskning om hur tidsuppfattningen påverkas av kulturella faktorer.

Forskare från London School of Hygiene and Medicine har undersökt hur ofta toalettbesökare tvättar händerna. Genom att använda sensorer har man samlat in data från närmare 200 000 besök på offentliga toaletter i Storbritannien. Mätningarna visade att 64 procent av kvinnorna och 32 procent av männen tvättade händerna med tvål.

Att tvätta händerna med tvål anses vara ett mycket kostnadseffektivt sätt att förhindra smittspridning, och därför ville även forskarna undersöka vilket som var det mest effektiva sättet att få folk att tvätta sig. Man prövade olika budskap som visades på skärmar ovanför ingångarna till toaletterna. Det budskap som visade sig fungera bäst var “Tvättar personen bredvid dig sig med tvål?” som ledde till att 12% fler av männen och 11% fler av kvinnorna tvättade sig med tvål. Forskarna tror att detta beror på att meddelandet gör besökarna medvetna om att andra kan betrakta dem och att de då blir oroliga för att framstå i dålig dager.

Man kunde även se en könsskillnad i hur man reagerade på meddelandena, så att kvinnor tvättade sig oftare efter enkla påminnelser medan män reagerade bäst på meddelanden som spelade på äckelkänslor, till exempel meddelandena “”Don’t take the loo with you — wash with soap,” eller “Soap it off or eat it later.”