Wemind

Enligt en ny studie i den vetenskapliga tidskriften “Behavior research and therapy” har personer som ruminerar (grubblar, ältar) inte lika stor nytta av självhjälp baserad på traditionella kognitiva metoder för att minska depressiva symtom.

Omfattande forskning stöder användningen av kognitiva metoder för att behandla depression. Klinisk forskning har dock ofta fokuserat mer på behandling av befintlig psykisk ohälsa än på prevention. Det finns studier som visar att individer i riskzonen för psykisk ohälsa kan minska risken att drabbas av depression om de genomgår preventionsprogram baserade på kognitiv terapi. Problemet med vissa preventionsprogram är att de kan vara tids- och resurskrävande, och man vet att dessa program inte heller hjälper alla deltagare. Utifrån denna bakgrund var syftet med den aktuella studien att testa preventionsmetoder som lätt kunde göras tillgängliga för allmänheten, samt undersöka faktorer som kunde tänkas påverka vilka individer som har mest nytta av sådana interventioner.

I studien lät man 72 försökspersoner som bedömdes vara “kognitivt sårbara” slumpas till en av tre olika självhjälpsböcker. Den första boken baserades på klassiska kognitiva metoder, på så sätt att den handlade om att identifiera och bemöta negativa automatiska tankar, samt utveckla mer funktionella föreställningar och antaganden. Den andra boken fokuserade enbart på att lära deltagarna att utveckla mer funktionella föreställningar och antaganden. Syftet med den tredje boken var att lära läsarna grundläggande studiefärdigheter, till exempel minnestekniker och knep för att hålla koll på tiden. Alla böcker var 80 sidor långa och bestod av 4 kapitel med 7 övningar i varje kapitel.

För att öka kunskapen om vilka faktorer som påverkar huruvida man tillgodogör sig metoderna eller inte valde man att även undersöka deltagarnas grad av ruminering och stress. Artikelförfattarnas hypotes var att ruminering skulle störa den konstruktiva problemlösning och kognitiva flexibilitet som de kognitiva teknikerna syftar till att förbättra. Vad gäller stress tänkte man sig att de försöksdeltagare som befann sig i stressade livssituationer var de som skulle ha mest nytta av självhjälpen.

För att bedöma om deltagarna hade nytta av böckerna skattades deras grad av depressiva symtom före och fyra månader efter studien. Resultatet visade att de deltagare som ruminerade mer och som var utsatta för stress inte hade lika stor nytta av den första, mer traditionellt kognitiva självhjälpsboken som de andra böckerna. För denna grupp var studietekniksboken den mest effektiva! Även för de andra grupperna var studietekniksboken lika effektiv eller bättre än de andra två böckerna vad gällde att minska graden av depressiva symtom.

Författarna tolkar detta som att ruminering kan försämra förmågan att på egen hand identifiera och bemöta negativa tankar och betonar utifrån det vikten av att kunna identifiera vilka individer som har nytta av vilken intervention. Med tanke på resultatet och att marknaden för självhjälpsböcker år 2004 omsatte ca 9 miljarder dollar bara i USA ifrågasätter författarna även hur stor nytta konsumenterna egentligen har av dessa böcker.

Psykologförbundet har nyligen genomfört en undersökning bland de psykologer som gör sin praktiktjänstgöring (PTP). PTP motsvarar läkarnas AT-tjänstgöring, och innebär att man som utexaminerad psykolog ska göra ett års tjänstgöring innan man kan få sin legitimation av Socialstyrelsen.

Ett problem med detta är att få sådana tjänster utlyses, särskilt i Stockholmsområdet, vilket leder till att färdigexaminerade psykologer kan tvingas gå arbetslösa eller ta okvalificerade jobb i väntan på en tjänst.

Enligt undersökningen har visserligen 96 % av dem som deltagit fått PTP-tjänst, men eftersom man saknar svar från 30 % kan man inte dra någon definitiv slutsats från detta. I genomsnitt hade de som deltog i undersökningen sökt 13 st tjänster. Några få personer hade sökt väldigt många tjänster vilket drog upp medelvärdet, som mest hade angav en person 250 tjänster(!).

Inom vilken arbetsmarknadssektor man gör sin PTP påverkar enligt undersökningen bland annat hur ofta man träffar andra psykologer och får göra studiebesök. Inom privat sektor är man sämst på att tillgodose detta och där ges även lägst antal handledningstimmar. Dessutom är det i den sektorn 32 % som inte skulle rekommendera PTP platsen till någon annan. Mest nöjd är man inom landstinget samt inom PTP-program.

Frågan är vad som händer inom några år när psykologer börjar utexamineras även från Mittuniversitetet och Karolinska Institutet, vilket kommer att öka trycket på PTP-tjänsterna. Kommer det skapas nya tjänster eller kommer svenska psykologer få emigrera till Norge för att få sin legitimation?