PTP – psykologernas flaskhals
Psykologförbundet har nyligen genomfört en undersökning bland de psykologer som gör sin praktiktjänstgöring (PTP). PTP motsvarar läkarnas AT-tjänstgöring, och innebär att man som utexaminerad psykolog ska göra ett års tjänstgöring innan man kan få sin legitimation av Socialstyrelsen.
Ett problem med detta är att få sådana tjänster utlyses, särskilt i Stockholmsområdet, vilket leder till att färdigexaminerade psykologer kan tvingas gå arbetslösa eller ta okvalificerade jobb i väntan på en tjänst.
Enligt undersökningen har visserligen 96 % av dem som deltagit fått PTP-tjänst, men eftersom man saknar svar från 30 % kan man inte dra någon definitiv slutsats från detta. I genomsnitt hade de som deltog i undersökningen sökt 13 st tjänster. Några få personer hade sökt väldigt många tjänster vilket drog upp medelvärdet, som mest hade angav en person 250 tjänster(!).
Inom vilken arbetsmarknadssektor man gör sin PTP påverkar enligt undersökningen bland annat hur ofta man träffar andra psykologer och får göra studiebesök. Inom privat sektor är man sämst på att tillgodose detta och där ges även lägst antal handledningstimmar. Dessutom är det i den sektorn 32 % som inte skulle rekommendera PTP platsen till någon annan. Mest nöjd är man inom landstinget samt inom PTP-program.
Frågan är vad som händer inom några år när psykologer börjar utexamineras även från Mittuniversitetet och Karolinska Institutet, vilket kommer att öka trycket på PTP-tjänsterna. Kommer det skapas nya tjänster eller kommer svenska psykologer få emigrera till Norge för att få sin legitimation?
Eftersopm antalet yrkesverksamma psykologer kommer att minska ganska radikalt inom de närmaste åren kan man ju spekulera i att många av de lediga platserna kommer att besättas med ptp-psykologer, som sedan kommer att ha lätt att få jobb. Det vore förstås bra på sikt om det skapades ett system som garanterade platser, men hittills har det ju fungerat rätt så bra; inom tre månader har nästan alla en ptp-plats. Alla psykologer kan inte vara verksamma i Stockholm heller, och det är annars rätt kul i Norge också!
Håkan, du skriver “..antalet yrkesverksamma psykologer kommer att minska ganska radikalt inom de närmaste åren”.
Några frågor angående denna förutspåelse:
- är det så att antalet som snart pensioneras vida överstigar antalet som snart nyexas ?
- antar att de som slutar nu är 99% dynamiker, med vilka specialiteter kommer dessa att ersättas tror du ?
Hej Urban
.
Tidigare beräkningar tydde på det. Perioden med väldigt stor psykologbrist blir kortare nu än vi befarat eftersom intaget till psykologprogrammen ökat och flera nya startats. Så det stämmer, fler går i pension än som står redo att arbeta!
Vad de pensionerade har för inriktning undandrar sig min bedömning, men jag tror inte att dominansen för psykodynamiken är så stor ens bland oss stofiler. Något nytt har trots allt trängt igenom
Vilka specialiteter? Tja, jag hoppas att det blir en större spridning, att vi får igång en specialistutbildning för inriktningen psykologisk behandling/psykoterapi som gör att antalet psykologer som söker till de legitimationsgrundande psykoterapeututbildningarna avtar snabbt och resolut. Att andra specialiteter etablerar sig: Forensisk, Missbruk- och beroende, Primärvård (eller Förebyggande eller nåt) med flera. Också inom skola och förskola behövs en ökad grad av specialisering, högre kompetens som kan vidga området, liksom inom arbetslivets psykologi. Coach-skandalen visar ju att det behövs tydligare professionella roller där.
F.ö vill jag rekommendera senaste numret av Tidsskrift for Norsk Psykologforening, som bla berättar foreningens 75-åriga historia, listar framgångsfaktorerna för professionen, och förutspår en 70%ig ökning av antalet psykologer fram till 2030. Översatt till Sverige skulle det betyda att vi (ok då: Ni) skulle vara uppåt 16000 yrkesverksamma vid den tiden. Häftigt framtidsscenario, eller hur? Keep up the good work.
Med vänlig hälsning
Håkan
@Håkan
Skönt att du har en positiv framtidssyn.
Jag är också optimistisk om psykologernas framtid, men jag litar inte på att PTP-frågan kommer lösa sig själv, även om det blir brist på psykologer. Jag tycker det borde vara självklart ur ett samhällsekonomiskt perspektiv att fånga upp psykologstudenterna så snabbt som möjligt. Jag tror dock inte att Landstinget kommer göra något åt saken om de inte pressas till det.
Visst, alla psykologer kan inte vara i Stockholm, men vill man att alla flyttar till Norge?
@Thomas
Självklart vill vi väl inom professionen att det ska finnas utkomstmöjligheter i Sverige. Men vi behöver också ha ett åtminstone europeiskt perspektiv. Nya överenskommelser och kanske förordningar ska göra det möjligt att utöva sitt yrke i hela EU, det ska inte finnas några hinder för det. I Norge anser man sig inte behöva ptp-året utan där är psykologen klar vid examen (men utbildningen är 6 år). Sveriges Psykologförbund har diskuterat en förlängning av utbildningen, men hittills inte föreslagit avskaffande av ptp-året. Om man gjorde så skulle hela frågan lösas. Jag tror det är mycket svårt att pressa Landstingen till att inrätta så många ptp-befattningar som behövs varje termin på de ställen där ptp-psykologerna vill vara! Förresten ska man kunna göra sin ptp vart som helst, så landstingen är inte hela lösningen. Men du kanske har något förslag?
Jag tror absolut det går att pressa landstingen till att inrätta tillräckligt med platser, det krävs bara lite envetet politiskt arbete! Presentera lite samhällsekonomiska kalkyler på vad man förlorar på att låta psykologerna gå och dra, samt rapporter från WHO om att depression snart kommer vara det största hotet mot folkhälsan… Det finns politiker i landstingen som är intresserade av sådana här frågor. Men visst, det görs inte i en handvändning. Och jag kräver inte att alla psykologer ska få göra sin PTP i Stockholm, bara några fler.
Utöver problemen med systemet tycker jag det är bra att ha ett “introduktionsår”, så jag tycker inte vi ska slopa det helt. Jag vet iof inte hur det ser ut i Norge, de kanske har mer praktik inbakad i utbildningen?
Sen är det förstås oavsett detta positivt att det blivit lättare för oss att jobba utomlands!
Om jag tar oss på WeMind som exempel så har vi väldigt många PTP-ansökningar men f.n. bara en PTP´are. Varför?
Jo, tyvärr är det så att när vi måste välja mellan en legitimerad psykolog med dokumenterad erfarenhet och en PTP-psykolog så faller valet allt som oftast på den med leg. Vi utgår ifrån vad som är bäst för våra patienter och det blir då naturligt att prioritera kliniker med större erfarenhet.
Leave your response!
Prenumerera på inlägg
Via Twitter
Sidor
Tags
Kategorier
Meta
Blogroll
Most Commented