Wemind

Läkartidningen publicerar idag ett debattinlägg från Bengt Annebäck, psykoterapeut, psykiater och verksam som överläkare vid StressRehab Tiohundra i Norrtälje. Annebäck ställer sig i artikeln frågande till att Svenska psykiatriska föreningen och andra företrädare för den etablerade specialistpsykiatrin kritiserar Socialstyrelsens nya riktlinjer och anser att de istället borde ägna sig åt att försöka förbättra vårdkvaliten och arbetssituationen för läkarna i öppenpsykiatrin.

Annebäck menar att psykiaterna i öppenpsykiatrin av flera anledningar går på knäna. Han nämner ökade krav på dokumentation, tidsslukande åtgärder vid sjukskrivning, ekonomisk styrning och vårdvalsmodeller, samordningsproblem och minskade resurser som några av faktorerna bakom detta.

För att komma till bukt med dessa problem har Annebäck flera konkreta förslag på hur psykiatrin bör förändras och förstärkas:

• en fungerande primärvårds­psykiatri med psykiatrisk konsult och 3–4 psykologer och kuratorer på varje vårdcentral, varav åtminstone 2 med kvalifi­cerad KBT-utbildning.
• en primärvård som har tillgång till ett multiprofessionellt psykosomatiskt team, smärtteam och stressmottagning.
• För specialistpsykoterapin mottagning­ar med högst 10–14 medarbe­tare där varje specialistläk­are servar högst 4–5 medarbetare (som förstås har god psykoterapeutisk kompetens inklusive tillräckligt med KBT-terapeuter).
• psykiatrer som har bra psykoterapiutbildning, goda kunskaper i psykosomatik och mycket goda psykofarmakakunskaper, där en kontinuerlig vidareutbildning inte enbart styrs av läkemedelsindustrin.

Lise-Lotte Risö ­Bergerlind, ord­förande i Svenska psykiatriska föreningen svarar att hon håller med i mycket som Annebäck skriver. Återstår att se om föreningen tar upp kampen för en bättre öppenpsykiatri.

För många av oss är dagen närmast förstörd om vi inte får börja den med en kopp kaffe. Kaffet gör att vi vaknar till, blir mer alerta och kan koncentrera oss bättre. Eller gör det?

I en studie som publiceras i den vetenskapliga tidskriften “Psychopharmacology” lät forskare 60 deltagare dricka antingen koffeinfritt kaffe eller kaffe med 280 mg koffein, vilket motsvarar cirka tre koppar kaffe. 30 minuter senare fick deltagarna genomföra olika tekniska uppgifter som krävde koncentration och uthållighet.

Försöksledarna berättade dock inte för deltagarna att det var något annat än vanligt kaffe de drack. Till en grupp sade försöksledarna att kaffedrickandet antagligen skulle försämra deras prestation i uppgifterna, medan den andra gruppen fick höra att det skulle förbättra deras prestation. Tanken med detta var att testa om detta uttalande skulle påverka deltagarnas prestation.

Vad fick man då för resultat? För det första visade det sig att de som fick kaffe med koffein fick bättre resultat på testerna. Eftersom deltagarna alla var kaffedrickare som inte hade druckit något kaffe under hela dagen skulle dock detta kunna bero på att de som inte fick något koffein hade sämre prestation än vanligt, snarare än att de som fick koffein höjde sin prestationsförmåga.

För det andra fick de deltagare som drack kaffet med koffein ännu bättre resultat på uppgifterna om de fått höra att kaffet skulle ha just denna effekt. Vad gällde de som fick placebo-kaffet däremot var effekten omvänd - de som fick höra att deras prestation skulle försämras fick bättre resultat. En teori om orsaken till detta är att dessa personer ansträngde sig mer för att kompensera för de negativa effekterna av kaffet som de förväntade sig.

Det visade sig även att ingen av de som fick koffeinfritt kaffe märkte detta, och att det inte var någon skillnad mellan koffeingruppen och de som fick koffeinfritt kaffe vad gällde deras egna skattningar av humör och vakenhet. Slutsatsen som artikelförfattarna drar är att kaffets uppiggande effekt åtminstone delvis beror på psykologiska faktorer.

Läs mer om placeboeffekten här>>