Wemind

I en artikel i SvD diskuteras idag hur synen på blyghet har förändrats genom åren. Man har intervjuat litteraturprofessorn Christopher Lane, som har skrivit en bok i ämnet med titeln “Shyness – How Normal Behavior Became a Sickness”.

I artikeln uppmärksammar man att det på senare år tillkommit en mängd olika behandlingar för blyghet och social fobi, alltifrån kognitiv beteendeterapi till en nässpray innehållande oxytocin, vilket sägs kunna minska graden av social ångest hos användaren.

Christopher Lane menar att det finns en mängd normalblyga personer som stämplas som sjuka eftersom de inte lever upp till samhällets krav på hur utåtriktad och social man bör vara. Enligt Lane är främsta anledningen till denna attitydförändring att social fobi skrevs in som en ny officiell diagnos i DSM-manualen 1980, och att kriterierna för att uppfylla diagnosen var generöst tilltagna:

- Jag förnekar inte att det finns en liten grupp människor som lider av verklig social fobi. Problemet med den nya diagnosen var att symtomen var så luddigt formulerade att de lätt kunde förväxlas med normal blyghet, menar Lane.

Kritiker av Lane menar dock att DSM-manualen snarare blottade än skapade ett problem när den kom medan han själv anser att förändringen har varit för dramatisk för att helt kunna förklaras av att man inte diagnosticerat problemet tidigare. Gruppen som nu arbetar med att sätta samman den nya versionen av DSM har också den tidigare fått kritik för att vilja sänka gränserna för vad som ska anses vara psykisk ohälsa.

Även psykologen Tomas Furmark, som forskar om social ångest, menar att “det är svårt att dra gränsen mellan blyghet och social fobi. Även ett reserverat eller introvert beteende kan förväxlas med blyghet och social fobi.”

När Tomas Furmark och hans kolleger vid Uppsala universitet prövade att göra en väldigt generös tolkning av hur handikappande social ångest behövde vara för att ses som sjuklig, uppfyllde hela 20 procent av en normalpopulation kriterierna för social fobi. När de däremot gjorde en mer sträng bedömning, uppfyllde knappt 2 procent kriterierna.

– Det visar hur svårt det är att säga var normal social ångest slutar och var en sjuklig ångest börjar, menar Furmark.

Läs hela artikeln här>>

DN publicerar idag en intressant artikel om psykiatrin av Ann Heberlein, författare till boken “Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva”.

Heberlein uppger att hon har både positiva och negativa upplevelser av psykiatrin. Idag fungerar kontakten mellan henne och psykiatrin bättre, och hon funderar på om det beror på att hon är äldre och bemöts med mer respekt eller att psykiatrin har förändrats. Hon menar dock att hon har träffat många patienter och vårdgivare som får henne att ana att vården inte alltid fungerar så bra som den skulle kunna göra:

“Jag har haft kontakt med tillräckligt många avhoppade och desillusionerade läkare för att betrakta det hela som en indikation på att det finns allvarliga problem inom psykvården. De som väljer att lämna psykiatrin upplever vården som otillfredsställande, ibland till och med kränkande. De berättar om straffmedicinering – ”var gång E ifrågasatte något dubblade överläkaren dosen av Haldolen” – om obegripliga bältesläggningar, om bristande ekonomiska resurser, överbeläggningar och outbildad personal.”

Hon skriver vidare om en enkätundersökning genomförd av Ekot, som visade att många av personalen i psykiatrin hade sett annan personal använda övervåld mot patienter, men att det ytterst sällan görs någon anmälan vid sådana tillfällen. Visserligen är detta inget unikt för psykiatrin, menar Heberlein, men anser att det är ett extra stort problem eftersom patientna inom psykiatrin är utelämnade till personalen.

Heberlein lyfter även fram att det faktum att det sällan görs anmälningar från patienternas sida angående den psykiatriska vården. En hypotes om detta är att patienterna har låga förväntningar på vården, en annan att man skäms för sina problem och därför inte vågar ställa krav.

Avslutningsvis konstaterar hon att “de är ganska många, läkarna och skötarna som ser människan bakom diagnosen. Jag önskar bara att de var ännu fler.”

Läs hela artikeln här och fler kommentarer på bloggen Nattens bibliotek>>

På Internetpsykiatri.se, som drivs av Psykiatri Sydväst inom Stockholms läns landsting och Karolinska institutet, kan man redan få behandling för depression, paniksyndrom och social fobi över nätet. Nu söker man även deltagare till en forskningsstudie om behandling av IBS via nätet. Studien startar i Januari nästa år, och man kan anmäla sitt intresse att delta på www.studie.nu. Om man vill veta mer kan man kontakta psykolog Brjánn Ljótsson.

En tidigare genomförd pilotstudie visade att behandlingen minskade magbesvären med i genomsnitt 64%.

- Det är rätt fantastiskt, eftersom IBS anses vara en kronisk sjukdom. Det finns inget läkemedel mot IBS som är så effektivt, säger Brjánn Ljótsson i en artikel om behandlingen i Expressen.

Syftet med KBT-behandlingen är enligt artikeln att de drabbade ska acceptera och avdramatisera sina magproblem samt ta kontrollen själva, i stället för att låta magen styra livet.