Wemind

SvD tipsar om en intressant artikel i den amerikanska tidningen The Slate, där man skriver om psykologisk forskning som bedrivits i kollektivtrafiken, i en artikel med den underfundiga titeln “Underground psychology”. Som man påpekar i artikeln är tunnelbanan en av de få platser i storstäder där människor av olika ursprung, religion och (de flesta) sociala klasser möts. Kollektivtrafiksåkande erbjuder dessutom en mängd specifika situationer som upprepas i det oändliga och som därför lämpar sig för experiment. Till exempel: vad händer när en äldre person kliver på tåget. Reser sig någon? Vem reser sig först?

I 60 och 70-talets USA användes tunnelbanan flitigt av socialpsykologer och sociologer som ville studera olika fenomen. Sociologen Ervin Goffman menade att kollektivtrafikanterna hade utvecklad en sorts “hövlig ouppmärksamhet” för att hantera den relativt nytillkomna situation där främlingar placeras nära varandra i trånga vagnar utan att prata med varandra. Stanley Milgram, mest känd för sina experiment där han lät försökspersoner tro att de utdelade elchocker till andra deltagare, lät även han flera studier äga rum i tunnelbanan. I en av dessa studier lät han sina stackars elever gå runt på tunnelbanan och fråga om de kunde få ta andra resenärers sittplatser. En del av studenterna fick bara fråga rakt upp och ner om de fick ta platsen, medan en annan grupp skulle komma med en förklaring till varför de behövde sitta.

Experimentet visade dels att folk i mycket hög utsträckning gav upp sina platser (i 68% av fallen) men att färre gjorde det om de fick höra en förklaring. Ett annat intressant resultat var hur plågsam många av studenterna upplevde själva situationen, vilket visade hur ångestväckande det kan vara att bryta mot enkla sociala normer.

Man gjorde även experiment för att undersöka den så kallade “åskådareffekten”, det vill säga fenomenet att människor är mindre benägna att agera om de är många, jämfört om de är ensamma, eftersom alla tror att någon annan ska göra det. Studier i tunnelbanan visade dock att resenärer var snabba att komma till undsättning när en psykologstudent låtsades svimma (dock något långsammare om han spelade berusad).

Läs mer i artikeln>>