Motion som antidepressiv behandling
Psykologbloggaren “Technicolor” har skrivit ett intressant inlägg om motion och dess effekter vid depression. Han/hon sammanfattar forskning i ämnet och konstaterar att regelbunden motion i flera studier har visat sig ha en signifikant antidepressiv effekt, i vissa fall större än antidepressiv medicinering eller terapi.
Vad är det som gör att deprimerade mår bättre av att motionera? En teori är att depression till stor del orsakas och vidmakthålls av passivitet och undvikandebeteenden, vilket i sin tur ofta leder till förvärrad nedstämdhet, och att motion då kan bidra till att bryta denna onda cirkel. En annan teori är att motion
påverkar olika signalsubstanser som tros spela en roll i vidmakthållande av depression, till exempel dopamin eller serotonin. Motionen kan även tänkas minska stresskänslighet, och det finns mycket som tyder på att det leder till en nybildning av hjärnceller i hippocampus, ett område i hjärnan som ofta minskar i volym vid depression.
Läs mer på Technicolors blogg>>
Detta är ett av skälen för att Behavioral Activation är så otroligt intressant att utveckla. Där är huvudpunkten att bryta patientens passiva mönster som vidmakthåller depressionen och införa eller återupprätta aktivitet och beteenden som främjar hälsa och positiv upplevelse.
Det är inte uteslutande motion utan just aktivitet som enligt BA är verksamt utan även hobbies och sociala aktiviteter.
I Sverige skriver väl vårdcentraler redan nu ut motion på recept så vi är på rätt väg enligt mig.
Fysisk träning påverkar nivåerna av serotonin. Ju hårdare träning desto bättre effekt. Det har talats länge om extremsportare som jagar adrenalinkickar, men jag är rätt säker på att det faktiskt är serotonin och dopamin som jagas av dem. Adrenalinet är en bonus, och adrenalinkicken är ju också relativt kortvarig.
Jag har tränat ungdomar på inlines och skateboard i ramp. Många med ADHD, ADD och Asperger bland dem. Det märktes tydligt att de mådde bättre av träningen.
När de lyckades att göra saker i rampen, som de själva inte trodde att de skulle klara, så kickade deras belöningssystem igång också, och producerade dopamin.
I övrigt kan jag nämna att kampsport, väggklättring och andra extremsporter är alldeles utmärkta sätt att må bättre av. Man borde kunna få sådan träning utskriven på recept, istället för medicin.
[...] Motion som antidepressiv behandling | Wemind http://www.wemind.se/blog/2010/01/05/wemind/motion-som-antidepressiv-behandling – view page – cached Psykologbloggaren Technicolor har skrivit ett intressant inlägg om motion och dess effekter vid depression. Han/hon sammanfattar forskning i ämnet och [...]
@Andreas
Jag håller med. Samtidigt är det ju möjligt att motion har effekter utöver att göra det möjligt för patienten att i högre utsträckning komma i kontakt med naturliga förstärkare, till exempel genom direkta effekter på signalsubstanser. Undrar om det blir någon skillnad i effekt beroende på om patienten njuter av att träna eller inte? Om han får det borde ju det i sådana fall tala emot en ren beteendeaktiveringsförklaring.
@Coaching tiger
Detsamma tänker jag när jag läser dina kommentarer. Fick ungdomarna positiv effekt för att det var fysisk träning eller för att de ägnade sig åt något som de gillade att göra? Det är ju välkänt att träningsformer som kampsport och klättring kan ge upphov till intensiva flowupplevelser. Så länge de mådde bra av det så spelar kanske detta mindre roll, men jag tänker på vad man ska göra med de personer som inte är lika roade av träning.
Leave your response!
Prenumerera på inlägg
Via Twitter
Sidor
Tags
Kategorier
Meta
Blogroll
Most Commented