Wemind

Hur kommer det sig att de barn som är elakast ofta verkar vara de som har flest vänner? Denna fråga har många, barn som vuxna, ställt sig genom historien. Nu har lyckligtvis även några forskare ställt sig samma fråga, och bestämt sig för att ta reda på svaret. Åtminstone en del av det har de funnit i barnens utseende. Närmare bestämt fann forskarna att attraktiva barn kom undan med mobbning och elakheter, troligtvis därför att de inte passar in i samhällets bild av ”elakingar”.

Fotografier av drygt 140 sjundeklassare skattades av collegestudenter som fick poängsätta hur attraktiva sjundeklassarnas ansikten var, samtidigt som barnens lärare fick skatta deras sociala aggressivitet, fysiska aggressivitet samt popularitet.
Studien visade att de aggressiva barnens status i gruppen enbart minskade om de var oattraktiva. Barn som såg bra ut minskade inte i popularitet även om de var aggressiva eller ovänliga.

Författarna föreslår att förklaringen ligger i stereotypen ”skönhet=godhet”. I dagens samhälle finns en tydlig tendens att tilldela positiva kvalitéer till attraktiva människor, och negativa till dem som inte passar in i mallen för ”skönhet”. Detta leder i sin tur till att aggressiva men attraktiva barn bedöms mildare av sina vänner än deras mindre attraktiva klasskompisar.

”Vi vet att mycket vackra barn exempelvis inte blir agade av sina föräldrar i samma utsträckning som fula”, säger Jack Levin, sociolog. ”För de barn som är mest attraktiva i skolan, säkrar detta att deras aggressiva beteenden kommer att ignoreras; det utgör nästan ett vaccin mot att förlora deras höga och värderade ställning i gruppen.” Enligt Levin handlar det om att även om dessa barn är elaka passar de inte in i ”stereotypen för ett monster”.

Faye Mishna, professor vid Faculty of Social Work vid University of Toronto, och expert på mobbning, menar att utseende bara är en av många modererande faktorer i den komplexa problematik som mobbning utgör.

”Det är viktigt att känna till vilka faktorer som hindrar folk från att hålla mobbare ansvariga. Min egen forskning visar att även om barn korrekt kan identifiera mobbning, finns det vissa saker som hindrar dem från att omsätta denna kunskap i praktiken. Exempelvis, om de tycker om barnet som mobbar mer än barnet som är offer för mobbningen, kallar de det inte för mobbning.”

Läs hela artikeln här.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Mobbning, Utseende, Gruppsykologi, Socialpsykologi

Hur dagens barn och ungdomar påverkas av våldsamma tv- och datorspel är en flitigt diskuterad fråga. Review of General Psychology, utgiven av APA, har i juni ett specialnummer där flera studier som behandlar både negativa och positiva effekter av datorspel granskas.

Flera studier behandlar datorspel som ett verktyg för att förbättra visuospatiala förmågor, att underlätta för personer med diabetes eller smärta, eller som ett komplement till psykoterapi.

”En stor del av uppmärksamheten kring datorspel har varit negativ och fokuserat på möjliga skadeverkningar relaterade till beroende, aggression och försämrad skolprestation”, säger Christopher J. Ferguson, professor vid Texas A&M International University, en av redaktörerna för journalen. ”Senare forskning har visat att samtidigt som datorspel har blivit mer populärt har barn i USA och Europa minskade beteendeproblem, är mindre våldsamma och får högre poäng på standardiserade tester. Våldsamma datorspel har inte skapat en generation av problemungdomar, som det så ofta fruktats.”

En annan studie visar dock att våld i datorspel kan leda till ökad aggressivitet hos vissa personer, beroende på personlighet.

Patrick Markey har i sin forskning kommit fram till att specifika kombinationer av personlighetsdrag delvis kan predicera vilka ungdomar som kommer att påverkas negativt av våldsamma datorspel. Med hjälp av femfaktormodellen för personlighet har Markey kommit fram till en ”perfekt storm”, en kombination av personlighetsdrag som predicerar vilka som blir mest våldsamma själva efter att ha spelat våldsamma datorspel.

Kombinationen består av höga poäng på neuroticism (blir lätt uppretad, arg, deprimerad, känslosam etc), låga poäng på agreeableness (bryr sig lite om andra, likgiltig inför andras känslor, kall etc), samt låga poäng på conscientiousness (bryter mot regler, håller inte löften, agerar utan att tänka innan etc).

Utifrån dessa personlighetsdrag skapade Markey en egen modell som han använde för att predicera effekter av våldsamma datorspel hos 118 tonåringar. Varje deltagare spelade ett våldsamt eller ett icke-våldsamt datorspel varpå nivån av fientlighet mättes och jämfördes. De tonåringar som hade ovan nämnda personlighetsdrag var de som påverkades mest av de våldsamma datorspelen medan de deltagare som hade andra personlighetsdrag var antingen enbart lite eller helt opåverkade.

Ferguson kommenterar forskningen med följande glasklara metafor: ”Datorspel är som jordnötssmör. De är harmlösa för den stora majoriteten barn men skadliga för en liten minoritet som redan har personlighets- eller psykiska problem.”

För dig som är mer intresserad av att läsa om datorspel och psykologi går det att läsa vidare här:

“Introduction to the Special Issue on Video Games” and “Blazing Angels or Resident Evil? Can Violent Video Games Be a Force for Good?” Christopher J. Ferguson, PhD, Texas A&M International University - http://www.apa.org/pubs/journals/releases/gpr-14-2-66.pdf
http://www.apa.org/pubs/journals/releases/gpr-14-2-68.pdf

“Vulnerability to Violent Video Games: A Review and Integration of Personality Research,” Patrick M. Markey, PhD, Villanova University; Charlotte N. Markey, PhD, Rutgers University.

“Children’s Motivations for Video Game Play in the Context of Normal Development,” Cheryl K. Olson, M.P.H., Sc.D., Massachusetts General Hospital

“Video Games in Health Care: Closing the Gap,” Pamela M. Kato, PhD, University Medical Center Utrecht, Netherlands

“Video Games in Psychotherapy,” T. Atilla Ceranoglu, M.D., Massachusetts General Hospital

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Datorspel, Psykologi, Femfaktormodellen

En fjärdedel av landets skolor har köpt in datorer som stöd för barn med diagnosen ADHD. Men enligt en ny rapport från SBU finns inget stöd för att användadet av vissa datorprogram för till exempel minnesträning, verkligen leder till minskade symtom på ADHD, berättar Dagens Medicin.

SBU, Statens beredning för medicinsk utvärdering, har i en rapport som idag publiceras på myndighetens hemsida utvärderat det vetenskapliga stödet för de datorprogram som sägs kunna minska symtom hos barn med ADHD. Dels handlar detta om program som syftar till träna arbetsminnet och som bygger på teorin att bristande arbetsminne är en av de bakomliggande faktorerna till ADHD. Arbetsminnet har betydelse bland annat för förmågan att hålla kvar och bearbeta intryck under kort tid, samt att kontrollera impulser, färdigheter som personer med diagnosen ADHD har brister i. Dels handlar rapporten om program baserad på teorin om “Neurofeedback”. Enligt denna teori består en del av barnens problem i att de ha långsammare aktivitet i hjärnan, vilket kan registreras med EEG (elektroencefalografi). Syftet med neurofeedback är därför att barnet ska träna på att styra sina impulser och att kunna koncentrera sig, vilket ska normalisera aktiviteten i hjärnan.

SBU menar dock att det vetenskapliga underlaget är otillräckligt för att avgöra om datorstödd träning av arbetsminnet eller neurofeedback minskar symtom på ADHD hos barn i skolåldern, samt huruvida de är är förknippade med några risker. Anledningen till denna bedömning är att det helt enkelt saknas tillräckligt många väl genomförda studier där man också har jämfört de undersökta barnen med en kontrollgrupp, till exempel en grupp barn som får använda ett annat datorprogram, för att se om det handlar om placeboresponser.

– Vi har letat efter studier för hur programmen påverkar adhd-symtom, inte arbetsminnet, eftersom det är symtomen man vill åt. För det ena programmet finns endast en randomiserad studie och för det andra finns ingen. På det underlaget har en fjärdedel av landets skolor köpt in något av datorprogrammen, säger Agneta Pettersson, projektledare på SBU.

Hon påpekar att myndigheten inte är ute efter att såga programmen.

– Det är en tilltalande metod, men vi kan konstatera att det ännu saknas tillräckligt stöd för att den fungerar mot symtom på ADHD, säger Agneta Pettersson som hoppas på fler studier.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om ADHD, Neurofeedback, Arbetsminne, datorträning, SBU, forskning

Vetenskapsrådet ger en grupp forskare vid Örebro Universitet två miljoner för att studera varför vissa ungdomar utvecklar social fobi under tonåren. Forskningen inom detta område har enligt projektledaren Maria Tillfors tidigare mest fokuserat på vuxna och barn. Nu ska hon tillsammans med två andra forskare inom psykologi, Margaret Kerr och Nejra van Zalk, undersöka vilken roll faktorer som depression, alkohol och problembeteenden spelar vid utvecklandet av sociala ångest.

Man kommer även att undersöka vilken roll kompisar och socialt umgänge spelar med tanke på att dessa blir viktigare för de flesta under tonåren.

- Det är viktigt att få kunskap om hur samvaron med eller frånvaron av kompisar under tonåren påverkar utvecklingen av sociala rädslor över tid. En rädsla att träffa och umgås med andra människor kan hindra många från att bygga upp både nära vänskapsrelationer och romantiska relationer, säger Maria Tillfors.

Barn vars pappor har psykiska problem löper högre risk att senare utveckla ångest, depression och beroende av alkohol eller narkotika än andra visar en ny studie. Sambandet är verkar vara starkare för pojkar än flickor, i synnerhet när de är små.

Pappans mentala hälsa är lika viktig för barnets utveckling som mammans, visar studien. Psykiska problem hos föräldrarna har tidigare kopplats till ökad risk för psykologiska och utvecklingsmässiga problem hos barnen, men ofta har forskningen fokuserat på mamman.

Tonåringar som har föräldrar med bipolärt syndrom (manodepression) läper tio gånger så stor risk att utveckla bipolärt syndrom själva och tre-fyra gånger så stor risk att utveckla andra psykiatriska syndrom.

“Ökat fokus på psykisk hälsa hos pappor innebär inte bara positiva konsekvenser för dem, utan även kan även ge en möjlighet att förbättra deras barns liv,” citerar Telegraph.

Studien publicerades i den vetenskapliga tidskriften The Lancet och skrevs av Paul Ramchandani och Lamprini Psychogiou. Studien beskrivs i en artikel i Telegraph.

Barn med ADHD har i större utsträckning magvärk, sömnsvårigheter och trötthet än andra barn, vilket tyder på betydande stress. Risken för mobbing är tre gånger så stor som bland andra barn Detta gäller både mobbing av andra barn och att själv bli utsatt.

I studien deltog nästan 600 tioåringar i Sigtuna kommun. Barnen fick själv fylla i en hälsoenkät, medan föräldrar och lärare fick svara på frågor om barnens beteende och inlärning. Vid höga skattningar av uppmärksamhets- och beteendeproblem genomfördes klinisk och kognitiv bedömning. Utifrån resultaten föreslås att behandling av ADHD behöver innehålla interventioner för eventuella hälsoproblem och mobbing.

Studien finns publicerad på Socialvetenskap och är genomförd av Kirsten Holmberg vid Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Uppsala universitet. Studien finns dessutom beskriven i Uppsala Nya Tidning.

Uppsala Nya Tidning skriver om Älvgården där man med kognitiv beteendeterapi bedriver behandling för tonårsflickor. De har både neuropsykiatriska och psykosociala problem såsom Aspergers syndrom, ADHD, självskadande beteenden och ätstörningar. De berättar om hur de försöker hitta alternativ till att låsa in flickorna och söka igenom deras privata saker för att hitta till exempel rakblad. Uppsala Nya Tidning har intervjuat föreståndaren Thomas Norlén:

- Det finns tre olika grunder till självskadande beteende. 75 procent av alla gör det för att få uppmärksamhet. “Se på mig, hör mig, hjälp mig jag mår dåligt!” 20 procent gör det för att dämpa sin ångest och fem procent gör det av tvång. Vi försöker ta reda på hur det förhåller sig i det enskilda fallet och om det handlar om ett uppmärksamhetsstyrt beteende arbetar vi med att inte uppmärksamma det. Vi gullar inte med en flicka som skurit sig. Ingen säger “vad synd det är om dig”, eller “jag förstår dig”. Men vi skäller inte heller.

“Bemötandet kan leda till frustration och beteendet förvärras ofta till en början. Men så småningom är tanken att flickan ska hitta andra sätt att få uppmärksamhet på,” skriver UNT.

De flesta människor skjuter upp saker. Ibland blir dock uppskjutandet ett så pass stort problem att det stör våra liv. Wemind har tidigare skrivit om prokrastinering, uppskjutande, och behandling för detta. Uppskjutande är ofta ett undvikande av aktiviteter vi av olika skäl inte vill genomföra.

Så när börjar vi skjuta upp aktiviteter? Uppskjutandet är en del av det mänskliga beteendet och något alla barn gör, menar Anna Weinstein på Education. I ett citat uppger Dr. Joseph Ferrari att uppskjutande är ett stort, återkommande problem för 20 % av befolkningen.

Hur kan man som förälder kan hjälpa till? Weinstein ger tio enkla tips:

• Belöna istället för att bestraffa.
• Ha realistiska förväntningar.
• Anpassa ditt föräldraskap allt eftersom ditt barn blir äldre.
• Ge ditt barn valmöjligheter och ansvar.
• Modellera positivt, självreglerande beteende. Undervisa målformulering, att bryta ner uppgifter och notera framsteg.
• Var förstående.
• Låt ditt barn misslyckas eller lära sig konsekvenser av sitt beteende; rädda inte ditt barn.
• Hjälp ditt konkretisera uppgifter.
• Inse att uppskjutande inte är lathet; när barn skjuter upp något är de oftast upptagna med att göra något annat.
• Kom ihåg att uppskjutande är ett inlärt beteende.

Källa: Education.

Wemind har tidigare skrivit om kognitiv beteendeterapi vid prokrastinering och prokrastinering kopplat till andra egenskaper.

En ny studie har visat att antisocialt beteende hos unga flickor och ångest hos båda könen är de starkaste prediktorerna för senare depression. Tidiga tecken på depression predicerade inte senare depression hos ungdomar. Detta skriver Anxiety Insights.

“Anti-social behavior has typically been viewed as a big problem among boys, so it tends to be ignored among girls. Boys with early anti-social behavior typically go on to show more anti-social behavior while girls may turn inward with symptoms, morphing into other mental health problems such as depression eating disorders, anxiety and suicidal behavior during adolescence,” uppger professor James Mazza vid University of Washington och författare till studien.

Mazza uppger att resultaten delvis kan förklaras med depressiva symtom inte är så vanliga hos barn i 6-7 års åldern.

I studien deltog mer än 800 barn i första och andra klass som följdes under sju års tid. Studien genomfördes med årliga skattningar av barn, föräldrar och lärare. Mazza lyfter även fram att barn så unga som 6-7 år i självskattningar har kunnat beskriva egna upplevelser av ångest och depression.

Studien genomfördes av JJ Mazza, RD Abbott, CB Fleming m.fl. Artikeln heter Early Predictors of Adolescent Depression: A 7-Year Longitudinal Study och publicerades i Journal of Early Adolescence.

Wemind har tidigare skrivit om antisocialt beteende hos unga i samband med att Brottsförebyggande rådet gjorde en översikt av forskningen.

Svenska Dagbladet skriver en artikel om hur föräldraträning eller föräldrastöd blir allt mer populärt. Tillgängligheten ökar, liksom intresset. Folkhälsoinstitutet har gjort en kartläggning.

“Kartläggningen visar att under 2008 kunde nästan 60 procent av landets kommuner erbjuda forskningsbaserat föräldrastöd för föräldrar med barn i åldern 2 till 9 år. För föräldrar med äldre barn, 10 till 15 år, finns forskningsbaserat föräldrastöd i 80 procent av kommunerna,” skriver Folkhälsoinstitutet.

De program som rekommenderas är Aktivt föräldraskap, De otroliga åren, COPE, Familjeverkstan, Föräldrakraft, Föräldrastegen och Komet för föräldrar.

Läs mer på Svenska Dagbladet >> och Statens folkhälsoinstitut >>