Ett en sida långt frågeformulär med 27 frågor som finns gratis på internet är ett valitt och effektivt instrument för att testa patienter för fyra vanliga psykiska sjukdomar, enligt en studie från University of North Carolina at Chapel Hill. Frågeformuläret heter My Mood Monitor (M-3) och finns här.
M-3formuläret undersöker för depression, bipolär sjukdom, ångestsyndrom och PTSD. De flesta som lider av dessa sjukdomar i USA får sin första diagnos av sin husläkare och inte av en psykiater. Merparten av all antidepressiv medicin skrivs även den ut av husläkare.
- Ungefär en av tio amerikaner som lider av depression och ångestrelaterad psykisk ohälsa får aldrig behandling då de inte förstår vad som är fel, och när de går till sin husläkare missas dessa behandlingsbara sjukdomar allt för ofta, säger Bradley Gaynes, huvudförfattare till artikeln och professor i psykiatri vid University of NC at Chapel Hill School of Medicine.
- För dessa millioner människor och deras läkare är M-3formuläret en oerhörd resurs, säger Gaynes.
Gaynes och hans forskarteam lät 647 vuxna vårdsökare vid UNC Family Medicine Center fylla i formuläret under tiden de väntade på att få träffa sin läkare. De slutgiltiga diagnoserna jämfördes senare med formuläret. Studien visade att M-3formuläret var effektivt när det gällde att upptäcka huruvida depression- eller ångestsjukdom överhuvudtaget förelåg i 83 procent av fallen och för att upptäcka specifik sjukdom i 76 procent av fallen.
Just nu designar forskarteamet en andra studie som ska mäta M-3formulärets effektivitet när man använder det för att mäta mental hälsa över tid. Företaget har även utvecklat en mobiltelefonversion av formuläret som kommer att släppas senare.
Många lade märke till denna artikel i Aftonbladet. Aftonbladet menar att det nu är vetenskapligt bevisat att otrogna män är mindre intelligenta än monogama. Second Opinion skriver dock att studien Aftonbladet syftar till är feltolkad och att forskaren bakom är felciterad. Forskaren som ligger bakom studien heter Satoshi Kanazawa och är doktor i psykologi med inriktning mot evolutionspsykologi.
Aftonbladet skriver bland annat följande:
”Kanazawa bygger sin teori på att män genom utvecklingshistorien varit lätt polygama. Att det inte är önskvärt i dag är ett steg framåt och det är de smarta som först anpassar sig till utvecklingen. – Min teori är att ju mer intelligent en man är desto högre värderar han sexuell trohet, säger Satoshi Kanazawa.”
Kanazawa säger dock till Second Opinion att citaten som publicerats i brittiska Daily Mail och nu i Aftonbladet är fabricerade. Undersökningen som Daily Mail och Aftonbladet refererar till rör på intet sätt otrohet utan synen på polygami och monogami.
I uppsatsen utgår han ifrån att sexuell exklusivitet är ett relativt nytt fenomen i samhället och att intelligenta personer snabbare anpassar sig sociala förändringar. Intelligenta individer kommer därför i större utsträckning att föredra monogama relationer framför många sexuella partners eller månggifte. Otrohet berörs överhuvudtaget inte i den vetenskapliga artikeln.
Kanazawa har tidigare i år riktat kritik mot brittiska tidningar för förvrängande av forskningsresultat och felciteringar.
Här kommer ett snabbt tips om DN-artiklar även idag.
Dels fortsätter serien i artikelserien “Män gråter inte” med exempel på hur man arbetat med ett genusprojekt på Kolmårdens vårdcentral och dessutom fler mäns berättelser om deras upplevelser av depression och vård för denna.
Dessutom är det en stor artikel om akupunktur som behandling av gravida med depression. Ungefär var tionde kvinna drabbas av depression under graviditeten, nästan lika många blir deprimerade efter förlossningen. Studier på antidepressiva har visat att de är i princip ofarliga för kvinnan och fostret, men många kvinnor föredrar ändå annan behandling. En studie visar nu att akupunktur kan fungera mot depression under graviditet. Av de kvinnor i studien som behandlades med akupunktur mot sin depression blev två tredjedelar av med minst hälften av sina besvär.
Gunilla Sydsjö, professor i psykosocial medicin och obstetrik vid Hälsouniversitetet i Lund, säger till DN att antalet blivande och nyblivna mödrar med depression ökat de senaste åren. Dock är det som vanligt svårt att veta om detta är ett tecken på att den psykiska ohälsan ökat eller om det beror på att fler blivit bättre på att uppmärksamma problemen och söka hjälp.
Idag bjuder vi på ett klipp med mannen som är närmast en virtuos inom neuropsykologi. Oliver Sacks har skrivit böcker med fantastiska fallbeskrivningar som kan få vem som helst att vilja bli neuropsykolog. Den som ännu inte läst “Mannen som förväxlade sin hustru med en hatt” rekommenderas varmt att ägna helgen åt just detta.
Här är Sacks med en spännande föreläsning för TED.
En spännande studie från USA visar att vissa strategier fungerar bättre för att avvisa olämpliga behandlingsönskemål från patienter. I studien tränades låtsaspatienter upp och skickades på sammanlagt 199 besök på vårdcentraler i San Fransisco och New York. Vid besöken klagade de över bland annat trötthet och värk, och begärde att läkaren skulle skriva ut ett antidepressivt läkemedel.
Forskare vid University of California i San Fransisco analyserade sedan inspelningar från 84 besök där läkarna nekat patientens begäran.
Enligt analysen utgick 63% av läkarna från ett patientperspektiv, där tre strategier kunde urskiljas. Den första strategin var att utforska varför patienten bad om det antidepressiva läkemedlet, hur den fått kännedom om det och varför den trodde att det skulle hjälpa. Den andra strategin var att rekommendera patienten att uppsöka en psykoterapeut, och den tredje strategin var att föreslå en alternativ diagnos.
31% av läkarna utgick från ett biomedicinskt perspektiv. De föreslog sömntabletter eller en läkarundersökning för att utesluta fysisk sjukdom som kan ge liknande symptom.
6% av läkarna nekade patientens önskemål rakt av.
”Patienterna” i studien rapporterade signifikant högre tillfredsställelse med läkarbesöket i de fall då läkaren utgått från ett patientperspektiv vid nekandet av medicinering.
Forskarna menar att kännedom om olika strategier för att säga nej är viktigt och bör användas när man kommunicerar om behandling, för att minska olämplig behandling och för att bevara relationen mellan behandlare och patient.
Enligt Folkhälsoinstitutets beräkningar kommer en tredjedel av Sveriges befolkning någon gång att bli deprimerade. Redan i tonåren uppstår dock könsskillnader. Dubbelt så många kvinnor som män diagnosticeras med depression medan dubbelt så många män som kvinnor tar sitt liv.
Enligt avhandlingen var en gemensam faktor hos både kvinnor och män vid depression en känsla av att vara ”kravmärkt”, att ha höga förväntningar och krav på sig själva. Uttrycken för detta varierade dock beroende på både genus och klass. Medan kvinnorna hade lättare att ge ord åt sin skam och skuld talade männen mer om fysisk smärta.
En genuskodning fanns även i berättelserna om depressionens orsaker. Kvinnor tenderade oftare att anklaga sig själva och se depressionen som kommande inifrån, medan männen såg sig som plötsligt ”träffade” av yttre omständigheter.
Umeå Universitet skriver att:
”Patientperspektivet berikar förståelsen av könsskillnader i depression. Att lägga märke till genuskodade sjukdomsberättelser kan vara viktigt i vården: att lyfta kvinnorna genom att avbörda skuld och skam och framhäva deras styrka liksom att uppmuntra männen att öppna sig och våga tala om det personliga. En övergripande modell för hur biologiska, psykologiska och sociokulturella faktorer samverkar i utvecklingen av depression saknas fortfarande. Avhandlingen belyser vikten av att se vår sociala samverkan med biologin, hur vår syn på kvinnligt och manligt påverkar biologiska skeenden genom tolkningar och uppfattningar.”
Effekten av antidepressiva beror på depressionens svårighetsgrad, visar en metaanalys som presenteras i JAMA.
Metaanalysen inkluderar sex randomiserade placebokontrollerade studier från perioden 1980-2009. Sammanlagt omfattar studierna 718 individer och samtliga studier har jämfört effekten av antidepressiv medicinering med placebo hos vuxna. Depressionens svårighetsgrad har i samtliga studier graderats utifrån Hamilton Depression Rating Scale (HDRS).
Resultaten visar att medicineringens antidepressiva effekt beror på depressionens grad. Behandlingen gav tydlig effekt för individer med mycket svår depression. För individer med lindring eller moderat depression var effekten enligt författarna ”icke-existerande” eller ”minimal”.
Det är sedan tidigare känt att det finns ett samband mellan depressionens svårighet och medicineringens effekt. Denna studie visade dock att nivån på depressionen måste vara relativt djup för att medicinering ska ge effekt, något som författarna skriver att de förvånades av.
Läkartidningen kommenterar: ”Många läkare, politiska beslutsfattare, journalister och allmänheten känner inte till att de studier som gjorts av effekten av antidepressiva läkemedel ofta har gjorts på människor med svåra depressiva besvär. I den allmänna debatten och inte minst i läkemedelsbolagens marknadsföring framgår inte detta. I stället framställs preparaten som att de kan ha mycket god effekt även vid lindriga depressioner, och läkemedlen har i mindre seriösa sammanhang inte sällan benämnts som ‘lyckopiller’.”
Andelen rökare i USA har gått stadigt neråt de senaste tio åren. Mellan 2007 och 2009 steg andelen rökare dock från 19.8 procent till 20.6 procent. Ett stort skäl till att rökningen inte går ner är att vissa inom vården underprivilegierade grupper av rökare forskats mindre på och därmed fått mindre adekvat vård och hjälp att sluta. Dessa grupper inkluderar exempelvis etniska minoriteter och psykiskt sjuka.
Dessa underprivilegierade grupper har i USA 10% fler rökare än normalpopulationen, mindre tillgång till behandling och är mer benägna att uteslutas från långtidsbehandlingsförsök, enligt Belinda Borelli vid Centers for Behavioral and Preventive Medicine vid Brown University Medical School.
I en specialdel i denna månads Journal of Consulting and Clinical Psychology, utgiven av APA, rapporteras i flera artiklar om effektiva behandlingssätt för att hjälpa även dessa grupper att sluta röka och därmed öka folkhälsan.
Enligt en ny artikel predicerar olika psykiatriska diagnoser olika grader av framgång med att sluta röka. De problem och hinder som uppstår rapporteras även de skilja sig åt mellan personer med olika psykiatriska diagnoser. Personer med ångestsyndrom var mindre benägna att sluta röka inom ett halvår efter behandling än personer utan psykisk sjukdom. Rökare med ångestsyndrom rapporterade ett starkt känslomässigt band med sina cigaretter. Rökare diagnostiserade med substansmissbruk rapporterade att sociala och miljömässiga faktorer i högre utsträckning påverkade deras rökning.
- Denna information kan hjälpa kliniker att minska risken och identifiera personer i behov av behandling bland rökare som har eller har haft psykiska sjukdomar, säger huvudförfattaren Megan Piper, vid University of Wisconsin School of Medicine och Public Health.
En annan artikel från 2005 undersökte effekten av KBT i samband med rökavvänjning. Studien utfördes på 154 afroamerikanska rökare indelade i två interventionsgrupper. Samtliga fick använda nikotinplåster. Ena gruppen använde sedan KBT-metoder och fick bland annat lära sig återfallspreventiva strategier och copingstrategier. Andra gruppen fick delta i hälsoutbildning där de fick lära sig om sjukdomar relaterade till rökning, såsom lungcancer och olika hjärtsjukdomar.
Deltagande i KBT-interventionsgruppen ledde till mer än dubbelt så stor sannolikhet att sluta röka jämfört med hälsoutbildningsinterventionen, mätt vid en sexmånadersuppföljning. Av deltagarna i hälsoutbildningsgruppen hade 14 procent lyckats sluta 6 månader senare jämfört med 31 procent i KBT-gruppen.
- Vi vet att kognitiv beteendeterapi hjälper människor att sluta, men få studier har undersökt behandlingens effekt hos afroamerikanska rökare, säger huvudförfattaren Monica Webb, vid University of Miami. Förhoppningsvis kommer våra upptäckter uppmuntra sluta-röka-rådgivare att använda sig av kognitiva beteendeinterventioner i denna underprivilegierade folkgrupp.
Imorgon planerar den amerikanska föreningen för psykiatriker, APA, att offentliggöra ett utkast till den femte versionen av “the Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders” (DSM-V). DSM är en manual som listar psykiatriska diagnoser och har stor betydelse för vad som kommer att betraktas som psykisk ohälsa och vad som inte gör det.
The Economist berättar om bakgrunden till manualen. Den första versionen som kom ut 1952 var starkt influerad av de rådande psykodynamiska teorierna, och förklarade de flesta diagnoser i termer av till exempel bortträngda konflikter. Inför den tredje versionen togs sammanställningen av manualen över av mer biologiskt och medicinskt orienterade psykiatriker, vilka rensade ut det psykodynamiska arvet och försökte införa diagnoser som var tydligt åtskilda från varandra. Från första versionen till den senaste, version 4, ökade dessutom antalet diagnoser från 106 till 297.
I den nya versionen sägs det att man kommer att försöka bemöta kritiken om att många diagnoser har oklara gränser. Det kan till exempel vara svårt att veta vad som borde vara huvuddiagnos när en patient uppfyller kriterier för en mängd olika diagnoser. Exakt hur man har tänkt gå till väga för att komma runt detta problem blir dock känt först imorgon.
Framtagandet av den nya versionen har varit kringgärdat av kontroverser. En tidigare medlem i DSM-kommittén, Allen Frances, anklagar den nya kommittén för att vilja sänka gränsen för vad som ska betraktas som psykisk ohälsa, så att till exempel “bitterhet” och “blyghet” skulle inkluderas i manualen. Kommitténs arbete har även kritiserats för hemlighetsmakeri och för att hälften av de psykiatriker som sitter med har band till läkemedelsindustrin. Medlemmarna i den nya kommittén har i gensvar kritiserat Frances för att drivas av sina ekonomiska intressen i den nuvarande manualen.
Klart är att utkastet kommer vara av stort intresse och att det kommer öppna upp för mer insyn (och kritik). Kommittén har redan tidigare annonserat att lanseringen av den färdiga manualen kommer att skjutas upp ett år till maj 2013, troligen för att försöka hinna skapa mer konsensus kring manualens utformning.
Andelen rökare i USA har gått stadigt neråt de senaste tio åren. Mellan 2007 och 2009 steg andelen rökare dock från 19.8 procent till 20.6 procent. Ett stort skäl till att rökningen inte går ner är att vissa inom vården underprivilegierade grupper av rökare forskats mindre på och därmed fått mindre adekvat vård och hjälp att sluta. Dessa grupper inkluderar exempelvis etniska minoriteter och psykiskt sjuka.