Depression och smärta är något som inte sällan ses tillsammans. Det är mer eller mindre allmänt känt att denna kombination är vanlig, men riktigt vad det beror på är inte lika känt. En studie har nu visat att vi blir mer känsliga för smärta när vi befinner oss i en depressiv sinnesstämning.
Studien, som utfördes på friska personer, visade att en ökad depressiv sinnesstämning störde en del av de kretsar i hjärnan som reglerar känslor vilket ledde till en ökad perception av smärta.
Dr Chantal Berna som ledde studien förklarade det såhär: ”När friska personer gjordes ledsna med hjälp av negativa tankar och deprimerande musik upptäckte vi att deras hjärnor processade smärta mer emotionellt, vilket ledde till att de upplevde smärta som mer obehagligt.”
Författarna tror att när man är ledsen och känner sig låg försämras ens förmåga att reglera de negativa känslorna associerade med smärta. Därmed får smärtan en större effekt. Snarare än att bara vara en konsekvens av smärta, kan en depressiv sinnesstämning driva på smärtan och göra att den förvärras.
”Vår forskning tyder på att en depressiv sinnesstämning leder till maladaptiva förändringar i de hjärnfunktioner som associeras med smärta, och att den depressiva sinnesstämningen i sig skulle kunna vara ett mål för behandling med hjälp av medicin och psykoterapi i dessa sammanhang”, säger Berna.
Denna forskning och kommande forskning på ämnet blir med andra ord viktig i behandlingen av de patienter som lider av kronisk smärta, då dessa personer ofta även lider av depression, skriver Science Daily.
När vi ser en annan person som har ont beter vi oss själva som om även vi känner smärta. Samma sak har visats gälla för exempelvis både apor och möss.
På senare tid har det forskats mycket på vår empati och vår förmåga att ”dela känslor”. Många studier har undersökt fenomenets utsträckning och begränsningar vilket har lett till intressanta upptäckter.
Såväl apor som människor känner mer empati för dem de tycker om. Vi människor, har det visat sig, känner dessutom mer empati för dem som är ”som oss”.
En kinesisk studie som gjordes förra året visade att smärtcentra i hjärnan aktiveras när vi ser andra utsättas för smärta – men med flertalet begränsningar. För det första aktiveras smärtcentra mindre när vi har låga tankar om personen som utsätts. Därtill visade studien att kinesiska personer reagerade starkare när andra kineser utsattes för smärta, och vita reagerade starkare när de såg andra vita utsättas.
En ny studiesom publicerades i mars utvidgar studieområdet och undersöker ingrupp-
och utgruppeffekter inte bara på empati vid smärta utan även vid mer vardagliga handlingar.
I studien fick 30 vita studenter se en film där en person drack ett glas vatten. Sen fick varje studiedeltagare göra samma sak. Under tiden var de uppkopplade till ett EEG som mätte aktivitet i den motoriska barken i hjärnan. Den motoriska barken var inte helt överraskande mest aktiv när deltagaren själv drack. Lite mer spännande är att den även aktiverades när deltagaren såg en annan vit person dricka. Mycket spännande är att om personen som drack på videon var afrikansk eller asiatisk aktiverades den motoriska barken knappt alls.
För att göra saken ännu mer intressant hade samtliga undersökningsdeltagare utfört den så kallade ”Symbolic Racism Scale” som mäter grad av fördomsfullhet. När resultatet på den skalan korrelerades med måtten från EEG:n fanns en tydlig korrelation: Ju mer fördomsfull deltagaren var enligt the Symbolic Racism Scale, desto mindre aktivitet i motoriska barken när han eller hon såg icke-vita dricka vatten.
Bakom studien ligger Jennifer Gutsell and Michael Inzlicht vid University of Toronto. De skriver själva att de tror att ett verkligen finns en klyfta mellan “oss” och “dem” när det kommer till empati, men att det är en del av ett mer generellt fenomen. Personer “simulerar mentalt” andra personer hela tiden, inte bara i smärta och sorg, skriver de. Men vi simulerar bara personer lika oss själva, och inte handlingar utförda av personer i utgrupper.
Det betonas dock att detta på intet sätt tyder på att rasism skulle vara s k ”hardwired” i våra hjärnor. Det finns forskning som tyder på att vi lär oss vilka som vi kategoriserar som ingrupper och utgrupper, och därmed vilka vi ska ”mentalt simulera” och inte. Enda anledningen till att forskningen så ofta görs med just etniska grupper som exempel är att det är lättast. Troligtvis gäller precis samma sak på andra grupperingar, men det är inte lika lätt att bedriva experimentet med grupper skilda åt beroende på exempelvis klass, nationalitet, sexualitet eller religion.
Idag bjuder vi på ett klipp med mannen som är närmast en virtuos inom neuropsykologi. Oliver Sacks har skrivit böcker med fantastiska fallbeskrivningar som kan få vem som helst att vilja bli neuropsykolog. Den som ännu inte läst “Mannen som förväxlade sin hustru med en hatt” rekommenderas varmt att ägna helgen åt just detta.
Här är Sacks med en spännande föreläsning för TED.
Färre patienter med milda psykotiska symtom drabbades av psykossjukdom om de behandlades med omega 3-fettsyror, enligt en ny studie från Österrike som Dagens Medicin rapporterar om.
Vid Medizinische Universität i Wien har forskare undersökt om sådana fettsyror kan skydda mot insjuknande i psykossjukdom hos individer med hög risk. Man lät 81 patienter vid en psykosmottagning lottas till 12 veckors behandling med antingen omega 3 eller placebo. Efter ett års uppföljning hade 4,9 procent av dem som fått fiskolja övergått i psykossjukdom, enligt skalan Positive and Negative Symtoms Scale. Motsvarande siffra i kontrollgruppen var 27,5 procent. De som fick omega 3 fick färre psykotiska symtom och fungerade bättre i vardagen.
Forskarnas slutsats är att omega 3 kan vara en billig och säker behandlingsform för patienter som löper risk för att insjukna i psykos, särskilt med tanke på att traditionell antipsykotisk medicinering kan leda till svåra biverkningar för patienterna.
Lena Flyckt, överläkare vid psykiatriska kliniken vid Danderyds sjukhus, menar att resultaten i studien kan komma att få stor klinisk betydelse om de upprepas i oberoende studier.
– Tidigare undersökningar har visat gynnsam effekt av fleromättade fettsyror vid schizofreni men fynden har inte fått respekt i forskarvärlden, kanske på grund av metodologiska svagheter men också beroende på associationer med hälsokost och annan alternativmedicinsk behandling, säger Lena Flyckt till Dagens Medicin.
– Denna studie har använt adekvat design och är av god kvalité. Det är därför angeläget att gå vidare med ytterligare kliniska studier för att belägga fynden.
För den som vill få fördjupad insikt i neuropsykologi tipsar bloggen Mind Hacks om denna podcast med John Cleese där han ger en klargörande och engagerad förklaring om hjärnan och dess funktioner.
I en forskningsgenomgång som kommer publiceras i den vetenskapliga tidskriften “Depression and anxiety” har forskare sammanfattat kunskapsläget om ångestsyndrom hos äldre och hur detta skiljer sig från ångest hos yngre personer. I artikeln konstaterar man bland annat följande:
Ångestsyndrom är vanliga även bland äldre (över 55 år), men inte lika vanliga som hos yngre vuxna. Specifika fobier och generaliserat ångestsyndrom (GAD) tycks vara de vanligaste typerna av ångestsyndrom bland äldre. De är dock oklart om de metoder man använder för att ställa diagnos hos yngre fungerar på samma sätt för äldre, och författarna menar att det behövs mer forskning på detta område.
Det finns både skillnader och likheter mellan symtomen på ångest hos äldre och yngre vuxna. Vad gäller oro så handlar det mer om hälsa hos äldre jämfört med arbete, familj och ekonomi hos yngre. Det finns även forskning som tyder på att äldre reagerar mindre starkt på negativa känslor än yngre.
Det finns en hög grad av “samsjuklighet” mellan ångestsyndrom och depression hos äldre, det vill säga om en äldre person lider av ångestproblem är sannolikheten stor att hon även lider av depression. Det finns även en hög grad av samsjuklighet med ångestsyndrom och fysiska hälsoproblem, vilket kan vara ett problem, då dessa symtom kan likna varandra.
Det finns tecken på samband mellan grad av kognitiv nedsättning hos äldre och ångestsyndrom, på så sätt att äldre som lider av ångestsyndrom bland annat har sämre minne. Det är dock oklart om ångesten bidrar till försämrade kognitiva funktioner eller tvärtom.
Risken att drabbas av ångestsyndrom för äldre är större om man är kvinna, lever ensam och lider av fysiska hälsoproblem.
Både medicinering och kognitiv beteendeterapi (KBT) har visat sig effektivt för behandling av ångestsyndrom hos äldre.
Enligt en japansk studie som nyligen publicerades i den vetenskapliga tidskriften “American Journal of Clinical Nutrition” kan hög konsumtion av grönt te minska risken för depression hos äldre.
Flera tidigare studier har visat att grönt te kan ha positiva effekter för den psykiska hälsan. I den aktuella studien undersökte forskarna sambandet mellan konsumtion av olika drycker och depressiva symtom bland 1058 män och kvinnor i åldern 70 eller högre. Ca 34 % av männen uppvisade depressiva symtom, varav 20 % allvarliga sådana. För kvinnor var siffrorna 39 % respektive 24 %. 488 av deltagarna uppgav att de drack mer än fyra koppar grönt te per dag, 284 drack två till tre koppar och 286 drack en eller färre koppar per dag.
Resultatet visade att depressiva symtom var 44 % vanligare hos de som drack en eller färre koppar grön te per dag jämfört med de som drack fyra om dagen. Detta resultat kvarstod efter att man kontrollerat för andra möjliga förklaringar till skillnader i psykisk hälsa som socioekonomisk status, kön, diet, rökning, med mera. Som jämförelse fanns det inget positivt samband mellan depression och konsumtion av svart te, oolong te eller kaffe.
En möjligt förklaring till denna effekt är att grönt te innehåller en aminosyra som har en viss “bedövande effekt”.
Artikelförfattarna varnar dock för att dra alltför långtgående slutsatser av studiens resultat och menar att det måste till fler studier innan man kan sluta sig till att grönt te verkligen har en antidepressiv effekt.
Psykologbloggaren “Technicolor” har skrivit ett intressant inlägg om motion och dess effekter vid depression. Han/hon sammanfattar forskning i ämnet och konstaterar att regelbunden motion i flera studier har visat sig ha en signifikant antidepressiv effekt, i vissa fall större än antidepressiv medicinering eller terapi.
Vad är det som gör att deprimerade mår bättre av att motionera? En teori är att depression till stor del orsakas och vidmakthålls av passivitet och undvikandebeteenden, vilket i sin tur ofta leder till förvärrad nedstämdhet, och att motion då kan bidra till att bryta denna onda cirkel. En annan teori är att motion
påverkar olika signalsubstanser som tros spela en roll i vidmakthållande av depression, till exempel dopamin eller serotonin. Motionen kan även tänkas minska stresskänslighet, och det finns mycket som tyder på att det leder till en nybildning av hjärnceller i hippocampus, ett område i hjärnan som ofta minskar i volym vid depression.
Tonåringar som skickas i säng tidigare av sina föräldrar löper mindre risk att drabbas av depression och självmordstankar enligt en artikel i den vetenskapliga tidskriften Sleep, som Svenska Dagbladet berättar om idag.
I studien ville man undersöka sambandet mellan föräldrars läggtider för sina barn, mängden sömn och depression. För detta ändamål använde man sig av data som samlats in bland 15 659 tonåringar i USA mellan åren 1994-96. Av dessa bedömdes 7 % lida av depression och 13 % uppgav att de under de senaste 12 månaderna hade haft allvarliga självmordstankar. De faktorer som visade sig ha samband med depression och självmordstankar var senare läggtider, kortare sömn, upplevelse av sömnbrist och upplevelse av bristande omtanke från föräldrarnas sida. Flickor och äldre ungdomar rapporterade i högre grad depressiva symtom och självmordstankar.
Den genomsnittliga mängden sömn som rapporterades var 7 timmar och 53 minuter, vilket bör ses mot bakgrund av att tonåringar anses behöva mer sömn än vuxna, ca 9 timmar. De omvälvande hormonförändringarna i samband med puberteten skapar nämligen extra stort sömnbehov. Bland de ungdomar som sov mindre än fem timmar per natt var risken för depression 71 % högre än hos de utsövda, och självmordstankar 48 % vanligare. De ungdomar vars föräldrar såg till att de lade sig innan tio på kvällen var de som mådde bäst.
Artikelförfattarna menar att sömnbrist kan öka risken för depression på flera olika sätt. Det kan det försämra förmågan att hantera dagliga stressorer, relationen till jämnåriga, samt koncentrationsförmåga och impulskontroll.
James Gangwisch, en av forskarna bakom studien, menar att resultatet stärker antagandet att sömnbrist leder till ökad risk för depression, vilket man sett i tidigare studier. Utifrån detta anser han att man kan betrakta behandling av sömnproblem som en preventiv depressionsbehandling.
I Sverige håller sömnforskaren Torbjörn Åkerstedt och hans forskarlag på med en liknande studie som kommer vara klar om ett år. Redan nu kan han säga att även svenska tonåringar ser ut att sova för lite. Han har tidigare föreslagit att skolstarten ska flyttas fram en timma för att underlätta för alla morgontrötta tonåringar, men har inte fått något gehör för detta.
”Vår forskning tyder på att en depressiv sinnesstämning leder till maladaptiva förändringar i de hjärnfunktioner som associeras med smärta, och att den depressiva sinnesstämningen i sig skulle kunna vara ett mål för behandling med hjälp av medicin och psykoterapi i dessa sammanhang”, säger Berna.
