Wemind

Ett en sida långt frågeformulär med 27 frågor som finns gratis på internet är ett valitt och effektivt instrument för att testa patienter för fyra vanliga psykiska sjukdomar, enligt en studie från University of North Carolina at Chapel Hill. Frågeformuläret heter My Mood Monitor (M-3) och finns här.

M-3formuläret undersöker för depression, bipolär sjukdom, ångestsyndrom och PTSD. De flesta som lider av dessa sjukdomar i USA får sin första diagnos av sin husläkare och inte av en psykiater. Merparten av all antidepressiv medicin skrivs även den ut av husläkare.

- Ungefär en av tio amerikaner som lider av depression och ångestrelaterad psykisk ohälsa får aldrig behandling då de inte förstår vad som är fel, och när de går till sin husläkare missas dessa behandlingsbara sjukdomar allt för ofta, säger Bradley Gaynes, huvudförfattare till artikeln och professor i psykiatri vid University of NC at Chapel Hill School of Medicine.
- För dessa millioner människor och deras läkare är M-3formuläret en oerhörd resurs, säger Gaynes.

Gaynes och hans forskarteam lät 647 vuxna vårdsökare vid UNC Family Medicine Center fylla i formuläret under tiden de väntade på att få träffa sin läkare. De slutgiltiga diagnoserna jämfördes senare med formuläret. Studien visade att M-3formuläret var effektivt när det gällde att upptäcka huruvida depression- eller ångestsjukdom överhuvudtaget förelåg i 83 procent av fallen och för att upptäcka specifik sjukdom i 76 procent av fallen.

Just nu designar forskarteamet en andra studie som ska mäta M-3formulärets effektivitet när man använder det för att mäta mental hälsa över tid. Företaget har även utvecklat en mobiltelefonversion av formuläret som kommer att släppas senare.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om My Mood Monitor, Depression, Bipolär sjukdom, PTSD, Antidepressiva, Psykiatri, Psykologi, Mental Hälsa, Ångest

Andelen rökare i USA har gått stadigt neråt de senaste tio åren. Mellan 2007 och 2009 steg andelen rökare dock från 19.8 procent till 20.6 procent. Ett stort skäl till att rökningen inte går ner är att vissa inom vården underprivilegierade grupper av rökare forskats mindre på och därmed fått mindre adekvat vård och hjälp att sluta. Dessa grupper inkluderar exempelvis etniska minoriteter och psykiskt sjuka.

Dessa underprivilegierade grupper har i USA 10% fler rökare än normalpopulationen, mindre tillgång till behandling och är mer benägna att uteslutas från långtidsbehandlingsförsök, enligt Belinda Borelli vid Centers for Behavioral and Preventive Medicine vid Brown University Medical School.

I en specialdel i denna månads Journal of Consulting and Clinical Psychology, utgiven av APA, rapporteras i flera artiklar om effektiva behandlingssätt för att hjälpa även dessa grupper att sluta röka och därmed öka folkhälsan.

Enligt en ny artikel predicerar olika psykiatriska diagnoser olika grader av framgång med att sluta röka. De problem och hinder som uppstår rapporteras även de skilja sig åt mellan personer med olika psykiatriska diagnoser. Personer med ångestsyndrom var mindre benägna att sluta röka inom ett halvår efter behandling än personer utan psykisk sjukdom. Rökare med ångestsyndrom rapporterade ett starkt känslomässigt band med sina cigaretter. Rökare diagnostiserade med substansmissbruk rapporterade att sociala och miljömässiga faktorer i högre utsträckning påverkade deras rökning.

- Denna information kan hjälpa kliniker att minska risken och identifiera personer i behov av behandling bland rökare som har eller har haft psykiska sjukdomar, säger huvudförfattaren Megan Piper, vid University of Wisconsin School of Medicine och Public Health.

En annan artikel från 2005 undersökte effekten av KBT i samband med rökavvänjning. Studien utfördes på 154 afroamerikanska rökare indelade i två interventionsgrupper. Samtliga fick använda nikotinplåster. Ena gruppen använde sedan KBT-metoder och fick bland annat lära sig återfallspreventiva strategier och copingstrategier. Andra gruppen fick delta i hälsoutbildning där de fick lära sig om sjukdomar relaterade till rökning, såsom lungcancer och olika hjärtsjukdomar.

Deltagande i KBT-interventionsgruppen ledde till mer än dubbelt så stor sannolikhet att sluta röka jämfört med hälsoutbildningsinterventionen, mätt vid en sexmånadersuppföljning. Av deltagarna i hälsoutbildningsgruppen hade 14 procent lyckats sluta 6 månader senare jämfört med 31 procent i KBT-gruppen.

- Vi vet att kognitiv beteendeterapi hjälper människor att sluta, men få studier har undersökt behandlingens effekt hos afroamerikanska rökare, säger huvudförfattaren Monica Webb, vid University of Miami. Förhoppningsvis kommer våra upptäckter uppmuntra sluta-röka-rådgivare att använda sig av kognitiva beteendeinterventioner i denna underprivilegierade folkgrupp.

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om Sluta röka, KBT

Nu är tiden inne då Thomas som fram tills nu drivit denna blogg ska ut och prova sina vingar som färdigutbildad PTP-psykolog. Jag som fått förtroendet att ta över heter Karin Lindqvist och studerar precis som Thomas på psykologprogrammet på Stockholms Universitet.

Psykologer har i vissa tider och i vissa sammanhang (paradoxalt nog) haft rykte om sig att vara ett introvert släkte. Psykologin som vetenskap har varit få förunnad och psykologhjälp har setts som enbart för dem med väldigt stora problem eller väldigt stora plånböcker.

Vi på Wemind tror att detta är på väg att ändras.

Ett tecken på detta är Socialstyrelsens förslag på kognitiv beteendeterapi som första insats vid lätt till måttlig depression eller ångest, något som om det införs ställer nya och högre krav på landsting att ha psykologkompetens tillgänglig.

Ett annat tecken är internetterapi och -behandling som med sitt stora genomslag och bevisade effektivitet innebär en radikal ökning av tillgängligheten för många hjälpsökande.

Ett tredje tecken är som tidigare nämnt just de samlingspunkter och medier för psykologiintresserade, som dyker upp och blir populära. Listan här kan göras lång. Vi tänker på exempelvis ”Psykologifabriken”, Jonas Mosskin och ”Psykologer tittar på film”, ”Psykakuten” på Kulturhuset, Psykologstudent.se, studenttidningar såsom ”Oxytocine”, populärvetenskapliga tidningar som ”Modern Psykologi” och inte minst denna blogg.

Därför hoppas vi att denna blogg kommer fortsätta att växa och att den ska kunna vara både underhållande, upplysande och ibland kanske även upprörande. Vi hoppas att ni läsare vill fortsätta hjälpa till att hålla bloggen levande genom att diskutera och bidra med era åsikter och er kunskap.

Enligt en artikel i Dalarnas tidningar (DT) leder brist på terapeuter till att många patienter får antidepressiv medicinering istället.

- Livet är jobbigt för många människor och det finns för lite samtalsresurser. I Falun är det köer på flera månader för den som vill ha samtalsterapi. Det är hopplöst. Då måste vi råda personer som har det väldigt jobbigt att ta mediciner, säger Malin André, distriktsläkare på Britsarvets vårdcentral.

Malin anser att det måste finnas tillgång till många olika sorters behandlingsformer för depression i primärvården:

- Det finns internethjälp som har visat sig vara väldigt bra för dem med lindrig depression. Men Landstinget Dalarna har inte handlat upp någon sådan. För dem som har lindriga depressioner kan sådan hjälp vara tillräcklig. Medelsvåra depressioner behandlas bäst med samtal och eventuell medicin, det beror på hur man svarar på behandlingen. Men för dem som har svår depression är medicin och elchocker bäst. Det måste finnas tillgång till både samtal och medicin. Depression är en potentiellt dödlig sjukdom, vid allvarlig depression ska man göra allt som går, säger hon till DT.

Kvinnor över 75 år är den grupp i Dalarna som tar mest antidepressiva mediciner. Mer än var femte, 22 procent, av kvinnorna i den åldern får medicin mot ångest och depression. Malin André tror att äldre kvinnor i vissa fall övermedicineras.

I en närliggande artikel har tidningen talat med “Sandra”, en ung kvinna som efter att ha lidit av ätstörningar och depression fick antidepressiva utskrivet.

- De tyckte att jag skulle börja ta medicin redan innan jag började i terapi. Jag var emot det och ville lära mig att arbeta med problemen. Fast jag litade på läkarna, berättar Sandra.

Hon berättar om biverkningar och om hur hon försökt sluta med inte klarat av det. Hon är kritisk till den hjälp hon fått från vården.

- Vissa läkare har sagt att jag ska sluta tvärt, andra att jag ska trappa ner. Kunskapen om att sluta med medicinerna verkar vara dålig. … De skriver ut medicinen väldigt lätt. Men när man ska sluta får man dålig hjälp. Det är jag som har fått ta initiativet att sluta. Om jag inte hade gjort det hade de nog fortsatt att skriva ut dem resten av livet.

Enligt artikeln har har antalet dygnsdoser av antidepressiva ökat med nästan 1 000 procent under de senaste 25 åren. 1985 skrevs 25 miljoner dygnsdoser ut i Sverige. År 2005 var antalet 225 miljoner och sedan dess har förskrivningen ökat ytterligare

I Dalarna tog 24 500 personer mediciner mot nedstämdhet år 2008, vilket innebär 11 procent av kvinnorna och 5 procent av männen. 27 miljoner kronor om året kostar preparaten i Dalarna varav landstinget står för 19,5 miljoner. En rapport från Socialstyrelsen om depressioner visar att många som hämtar ut medicinerna inte har fått någon depressionsdiagnos.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om depression, ångest, psykofarmaka, antidepressiv medicinering, SSRI, psykoterapi, terapeuter, Dalarna

I en forskningsgenomgång som kommer publiceras i den vetenskapliga tidskriften “Depression and anxiety” har forskare sammanfattat kunskapsläget om ångestsyndrom hos äldre och hur detta skiljer sig från ångest hos yngre personer. I artikeln konstaterar man bland annat följande:

• Ångestsyndrom är vanliga även bland äldre (över 55 år), men inte lika vanliga som hos yngre vuxna. Specifika fobier och generaliserat ångestsyndrom (GAD) tycks vara de vanligaste typerna av ångestsyndrom bland äldre. De är dock oklart om de metoder man använder för att ställa diagnos hos yngre fungerar på samma sätt för äldre, och författarna menar att det behövs mer forskning på detta område.

• Det finns både skillnader och likheter mellan symtomen på ångest hos äldre och yngre vuxna. Vad gäller oro så handlar det mer om hälsa hos äldre jämfört med arbete, familj och ekonomi hos yngre. Det finns även forskning som tyder på att äldre reagerar mindre starkt på negativa känslor än yngre.

• Det finns en hög grad av “samsjuklighet” mellan ångestsyndrom och depression hos äldre, det vill säga om en äldre person lider av ångestproblem är sannolikheten stor att hon även lider av depression. Det finns även en hög grad av samsjuklighet med ångestsyndrom och fysiska hälsoproblem, vilket kan vara ett problem, då dessa symtom kan likna varandra.

• Det finns tecken på samband mellan grad av kognitiv nedsättning hos äldre och ångestsyndrom, på så sätt att äldre som lider av ångestsyndrom bland annat har sämre minne. Det är dock oklart om ångesten bidrar till försämrade kognitiva funktioner eller tvärtom.

• Risken att drabbas av ångestsyndrom för äldre är större om man är kvinna, lever ensam och lider av fysiska hälsoproblem.

• Både medicinering och kognitiv beteendeterapi (KBT) har visat sig effektivt för behandling av ångestsyndrom hos äldre.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om ångest, ångestsyndrom, panikångest, social fobi, ptsd, fobi, depression, kognitiv beteendeterapi, KBT, forskning, psykoterapi, hälsa

Sydnytt rapporterar att en ung kvinna anmält psykiatrin i Lund till Hälso-och sjukvårdens ansvarsnämnd sedan hon behandlats med tung psykofarmaka i fyra år helt i onödan.

Kvinnan fick diagnosen schizofreni på barnpsyk i Lund när hon var 17 år och först flera år senare konstaterades det att diagnosen var felaktig. När hon slutade med sina mediciner försvann både ångest och självmordstankar och hon är i dag helt symptomfri.

Kvinnan skriver till ansvarsnämnden att hon vill ha upprättelse och kompensation för att hon förlorat fyra år av sitt liv.

Läs mer i om fallet i Ystads allehanda>>

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om psykiatrin, BUP, Schizofreni, psykofarmaka

Helsingborgs dagblad rapporterar att försöket med internetbaserad terapi för behandling av ångestsyndrom som genomförts inom psykiatrin i region skåne varit såpass lyckat att det nu troligen kommer att permanentas. Det var under den föregående hösten som ett 40-tal patienter deltog i ett test av behandling av ångestsyndrom över nätet med ett behandlingsprogram baserat på kognitiv beteendeterapi. Nio av tio patienter upplevde förbättring och nu ska programmet utvidgas till att gälla även för depressioner, för vilket internetbaserad terapi i studier visat goda resultat.

I ramen för behandlingsprogrammet har deltagarna fått lära sig mer om ångestsyndrom och vilka beteenden som kan bidra till att vidmakthålla problemen, fått genomföra olika hemuppgifter samt haft kontakt med en psykolog via mail. Behandlingen varade i åtta veckor.

— Många säger att det haft en väldigt nära kontakt med sin handledare. Det känns överraskande men roligt att man kan få den kontakten även över internet, säger Olof Johansson, projektledare inom psykiatrin i Malmö.

Även i Stockholm räknar man med en utbyggnad av verksamheten med internetterapi.

- Inom fem år räknar vi med att ungefär 10 000 stockholmare om året kommer att få internetterapi, mot kanske 1 000 idag, säger Nils Lindefors, verksamhetschef på Karolinska institutet till TV4.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Psykiatrin, KBT, kognitiv beteendeterapi, internetterapi, ångest, depression, Malmö, Stockholm, Psykisk ohälsa

Cecilia Elgstrand på tidningen ETC Örebro har skrivit en längre artikel om psykiatrin i Örebro, där hon bland annat konstaterar att man har landets längsta väntetider till allmänpsykiatrin och är det enda län som inte har någon psykolog anställd på någon enda vårdcentral.

Enligt Sveriges Kommuner och Landsting är kötiden för att få kontakt inom allmänpsykiatrin i Örebro just nu 13 veckor. Kontakterna med psykiatrin har ökat under de senaste fem åren från 9857 till 11463 personer. Landstinget köper in psykoterapi från privata psykologer och psykoterapeuter, men trots att många står i kö finns inga planer på att anställa fler psykologer.

– Antalet psykologer är hyfsat balanserat utifrån mängden totala resurser i psykiatrin. De som söker till psykiatrin får behandling så snart som möjligt. Där gäller vårdgarantin, säger landstingets psykiatrichef Birgitta Johansson.

– Behovet av behandling har ökat och det är vi som inte har klarat av det. Vi har ökat tillgängligheten till psykiatrin de senaste åren men det finns mer att göra. Att folk får vänta är inte bra, där uppfyller vi inte vårdgarantin, säger Håkan Bergman (S) som är ordförande för landstingets hälso- och sjukvårdsnämnd och politiskt ansvarig för psykiatrin.

När Psykologförbundet i somras undersökte förekomsten av psykologer i primärvården i Sveriges alla län fann man att Örebro och Dalarna hamnade på sista plats: där fanns inga anställda psykologer på någon vårdcentral överhuvudtaget. I Örebro finns ett resursteam på fyra psykologer och psykoterapeuter som ska serva alla vårdcentraler, med de hinner inte med några regelbundna patientkontakter. På vårdcentralerna erbjuds istället samtal med kuratorer.

– En kurator kan du få träffa med ganska kort varsel, 1–2 veckor. Ofta handlar det bara om en korttidsterapi där man träffas 10–15 gånger. Blir det mer komplicerat, remitterar vi till psykiatrin, säger Hans Maltén.

Birgitta Johansson anser att patienterna kan söka sig till sin företagshälsovård vilka brukar ha tillgång till psykologer och Håkan Bergman ser inte heller någon anledning att ändra på systemet:

– Vi har valt att rikta psykologresurserna till psykiatrin samt till att arbeta konsultativt mot primärvården istället. Vårt intryck är att det här är något som både vårdcentralerna och psykiatrin tyckt fungerat bra. Psykisk ohälsa, som är det många har, är inte samma sak som psykisk sjukdom, och många gånger kan den psykiska ohälsa, som ångest eller depression, botas inom primärvården.

Lars Ahlin, Psykologförbundets ordförande, är dock mer skeptisk och menar att risken är stor att man felbehandlar om det inte utreds vad den psykiskt ohälsan beror på.

– Kurator är bara en yrkestitel. Ofta är det socionomer som arbetar som kuratorer. All heder åt socionomer, men de har inte utbildning inom psykologi och psykologisk utredning, utan är specialiserade på socialt arbete, säger Lars Ahlin.

I artikeln har Cecilia Elgstrand även intervjuat “Anne-Marie” som fick vänta sju år innan hon fick kontakt med en psykolog.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om depression, primärvården, psykologer, psykoterapi, psykisk ohälsa, vårdcentraler, Örebro, psykologförbundet

Forskare vid Örebro Universitet har nyligen publicerat en studie som visar att smärta vid benbrott kan förvärras och tillfrisknandet ta längre tid på grund av rädsla och katastroftankar.

Om råkar ut för sjukdom eller skada och återhämtningen tar längre tid än väntat är det lätt att bli orolig över utgången. Man har tidigare sett att oro och katastroftankar hänger samman med ökad smärta vid ryggproblem, men vilken roll dessa spelar vid benbrott är mindre känt.

För att undersöka detta lät man 70 patienter med benbrott skatta rädsla, smärta, katastroftänkande, upplevd grad av återhämtning, rörlighet och styrka. Deltagarna gjorde dessa skattningar 24 timmar efter skadan, 3 månader senare samt 9 månader senare. Deltagarna kategoriserades utifrån sina svar på de två första måtten som att ha antingen hög eller låg nivå av “fear-avoidance beliefs” (FAB), det vill säga föreställningar om att smärta bör undvikas. Denna typ av föreställningar har i tidigare forskning visat sig vara starkt förknippade med sämre prognos vid fysiska skador. Teorin är att dessa föreställningar leder till att patienten rör sig mindre för att undvika smärta, samt är mer uppmärksam på signaler från kroppen. Det tidigare tros leda till längre tid för tillfrisknande då det krävs träning för att rehabiliteras och det senare till ökad upplevelse av smärta.

Resultaten visade att graden av FAB och katastroftankar var relativt låg i gruppen. 69 % av patienterna trodde de skulle ha återhämtat sig efter 6 månader, men vid uppföljningen vid 9 månader hade bara 29 % återhämtat sig fullständigt. De deltagare som kategoriserats med antingen konsekvent hög eller ökande grad av FAB uppvisade tydligt ökad risk för mer smärta vid senare mättillfällen och en nästan 6-faldigt större risk för icke fullständigt återhämtad styrka i den skadade kroppsdelen.

Enligt författarna är detta den första studie som visar att rädsla och katastroftankar påverkar utgången efter akuta, smärtsamma benbrott. Deras rekommendation är att man utifrån resultatet bör ta hänsyn till psykologiska faktorer i rehabiliteringsprocessen.

– För att kunna planera vården efter ett benbrott är det viktigt att förstå de psykologiska processer som inverkar på vår hälsa. Det är viktigt att vara uppmärksam på patienter som visar tecken på smärtrelaterad rädsla så att man kan fånga upp dem och erbjuda behandling, säger Steven Linton, psykolog och en av forskarna bakom studien.

För att minska smärtans inflytande på beteendet och rehabiliteringen rekommenderas kognitiv beteendeterapi (KBT).

– Eftersom katastroftankar ofta leder till att patienten undviker att röra på sig på grund av rädsla för smärta, rekommenderar vi det motsatta. Vi hjälper patienten att bryta mönstret genom att gradvis bli mer aktiva och samtidigt ifrågasätta sina tankar om smärta och aktivitet. Det är inte farligt att röra på sig utan att man kan börja att göra det på sin nivå, säger Steven.

Läs mer av vad vi skrivit om smärta och KBT här och här>>

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om smärta, smärtbehandling, benbrott, kbt, kognitiv beteendeterapi, Örebro, forskning

Amerikanska föreningen för psykiatri (APA) har nyligen gått ut med ett pressmeddelande där man förkunnar att lanseringen av den nya versionen av DSM (The diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders) kommer att skjutas upp ett år, till maj 2013.

Anledningen till att lanseringen av DSM-V (den femte versionen) skjuts upp förklarar APA enligt följande:

“Extending the timeline will allow more time for public review, field trials and revisions. The APA is committed to developing a manual that is based on the best science available and useful to clinicians and researchers.”

Den kommitté som arbetar med att ta fram den nya versionen har tidigare fått kritik för hemlighetsmakeri och för att utomstående inte kunnat få inblick i processen. Det har även uttryckts farhågor om att gränserna för vad som anses vara psykiska problem kan komma att sänkas, och att detta skulle kunna utnyttjas av Läkemedelsindustrin för att bredda marknaden för läkemedel. Denna farhåga har fått bränsle av det faktum att hälften av de psykiatriker som sitter i DSM-kommittén har band till läkemedelsindustrin.

DSM är en handbok för psykiatrin, som innehåller standarddiagnoser för psykiatriska sjukdomstillstånd, såsom depression, paniksyndrom och social fobi. Den har stort inflytande över vilka tillstånd som betraktas som “sjukliga” och vilka som bör behandlas eller inte.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om psykiater, DSM, diagnoser, psykofarmaka