Wemind

Vetenskapsrådet ger en grupp forskare vid Örebro Universitet två miljoner för att studera varför vissa ungdomar utvecklar social fobi under tonåren. Forskningen inom detta område har enligt projektledaren Maria Tillfors tidigare mest fokuserat på vuxna och barn. Nu ska hon tillsammans med två andra forskare inom psykologi, Margaret Kerr och Nejra van Zalk, undersöka vilken roll faktorer som depression, alkohol och problembeteenden spelar vid utvecklandet av sociala ångest.

Man kommer även att undersöka vilken roll kompisar och socialt umgänge spelar med tanke på att dessa blir viktigare för de flesta under tonåren.

- Det är viktigt att få kunskap om hur samvaron med eller frånvaron av kompisar under tonåren påverkar utvecklingen av sociala rädslor över tid. En rädsla att träffa och umgås med andra människor kan hindra många från att bygga upp både nära vänskapsrelationer och romantiska relationer, säger Maria Tillfors.

I en artikel i SvD diskuteras idag hur synen på blyghet har förändrats genom åren. Man har intervjuat litteraturprofessorn Christopher Lane, som har skrivit en bok i ämnet med titeln “Shyness – How Normal Behavior Became a Sickness”.

I artikeln uppmärksammar man att det på senare år tillkommit en mängd olika behandlingar för blyghet och social fobi, alltifrån kognitiv beteendeterapi till en nässpray innehållande oxytocin, vilket sägs kunna minska graden av social ångest hos användaren.

Christopher Lane menar att det finns en mängd normalblyga personer som stämplas som sjuka eftersom de inte lever upp till samhällets krav på hur utåtriktad och social man bör vara. Enligt Lane är främsta anledningen till denna attitydförändring att social fobi skrevs in som en ny officiell diagnos i DSM-manualen 1980, och att kriterierna för att uppfylla diagnosen var generöst tilltagna:

- Jag förnekar inte att det finns en liten grupp människor som lider av verklig social fobi. Problemet med den nya diagnosen var att symtomen var så luddigt formulerade att de lätt kunde förväxlas med normal blyghet, menar Lane.

Kritiker av Lane menar dock att DSM-manualen snarare blottade än skapade ett problem när den kom medan han själv anser att förändringen har varit för dramatisk för att helt kunna förklaras av att man inte diagnosticerat problemet tidigare. Gruppen som nu arbetar med att sätta samman den nya versionen av DSM har också den tidigare fått kritik för att vilja sänka gränserna för vad som ska anses vara psykisk ohälsa.

Även psykologen Tomas Furmark, som forskar om social ångest, menar att “det är svårt att dra gränsen mellan blyghet och social fobi. Även ett reserverat eller introvert beteende kan förväxlas med blyghet och social fobi.”

När Tomas Furmark och hans kolleger vid Uppsala universitet prövade att göra en väldigt generös tolkning av hur handikappande social ångest behövde vara för att ses som sjuklig, uppfyllde hela 20 procent av en normalpopulation kriterierna för social fobi. När de däremot gjorde en mer sträng bedömning, uppfyllde knappt 2 procent kriterierna.

– Det visar hur svårt det är att säga var normal social ångest slutar och var en sjuklig ångest börjar, menar Furmark.

Läs hela artikeln här>>

Sedan i vintras har ett 80-tal patienter inom Uppsalas öppenpsykiatri genomgått behandling med kognitiv beteendeterapi över nätet. Nu ska metoden, som har utvecklats av forskare på Uppsala Universitet, även spridas till primärvården.

- Samarbetet med primärvården i Uppsala län innebär att vi utbildar personal och delar med oss av vårt material och våra skattningsmodeller. Självhjälp på internet ges alltid i kombination med aktiv coachning från utbildade psykologer och behandlare inom psykiatrin, säger utvecklingschef Åsa Törnkvist på Akademiska sjukhusets psykiatridivision i ett pressmeddelande.

Åsa Törnqvist uppskattar att närmare 300 patienter i Uppsala län kan komma i fråga för självhjälpen varje år. De problem som kan behandlas med modellen är bland annat depression, social fobi, paniksyndrom och sömnstörningar.

Förhoppningen är att fler patienter genom detta ska få tillgång till behandling för sina problem. Internetbehandling har även vissa fördelar gentemot traditionell terapi.

- Utvärderingen visar att många patienter uppskattar att ha tillgång till materialet hela tiden och kunna arbeta med det på tider som passar dem. Dessutom kan de gå tillbaka till materialet för att repetera och fördjupa sig. Många blir stärkta av att ta tag i problemet just när de känner sig motiverade. Att det är stegvisa uppgifter och att man kan vända sig till sin coach om man kör fast är också en stor fördel, säger Åsa Törnkvist.

Enligt ett nyhetsutskick från Internetpsykiatrienheten vid Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge erbjuder man nu internetbehandling baserad på kognitiv beteendeterapi för social fobi. Sedan tidigare kan stockholmare få behandling för depression och paniksyndrom, utan att det krävs någon remiss. Behandling som utgår består av textmaterial och övningar som patienten gör på egen hand i sin vardag. En gång i veckan har patienten kontakt med en psykolog via e-post.

Internetbehandling för social fobi har i flera studier visat sig vara effektivt och den har vissa fördelar gentemot konventionell terapi, till exempel att har all information i textform så att man när som helst kan gå tillbaka och repetera, samt att man enkelt kan delta i behandlingen oavsett var i länet man bor.

Internetterapi har visat sig effektivt för en mängd olika ångestsyndrom, däribland social fobi och paniksyndrom. Relativt få studier har dock publicerats om specifik fobi. I en nyligen publicerad artikel i den vetenskapliga tidskriften Cognitive Behaviour Therapy har svenska forskare jämfört internetbehandling av spindelfobi med en-sessionsbehandling med kognitiv beteendeterapi. Enligt författarna är detta den första publicerade studien av internetbehandling för just spindelfobi.

Deltagarna i studien rekryterades genom annonsering i tidningar med länk till en hemsida där man kunde anmäla sitt intresse. 27 personer valdes ut att delta i studien utifrån att de uppfyllde vissa kriterier, till exempel att ha tillgång till internet och att inte lida av några andra akuta psykiatriska symtom. Genomsnittsåldern var 25,6 år, 84.8% var kvinnor och 59.2% var universitetsstuderande.

En-sessionsbehandlingen bestod av ett kortare informationssamtal följt av en tretimmars exponeringssession. Terapeuterna handleddes av Lars-Göran Öst som även har utvecklat behandlingen. Exponering fungerar så att terapeuten steg för steg, i samråd med klienten, låter denne utsätta sig för det fobiska objektet, i detta fall spindlar. Internetbehandlingen bestod av fem textavsnitt, kontakt via mail med en terapeut och en video som illustrerade hur exponeringen skulle gå till väga. Tiden för denna behandling var 4 veckor.

För att mäta effekterna av behandlingarna använde man sig dels av Behaviour Approach Test (BAT), ett test där deltagarnas fobinivå graderas efter hur pass mycket de klarar av att närma sig en spindel, samt självskattningsskalor.

Resultaten visade att bägge grupperna hade förbättrats signifikant. Skillnaden mellan grupperna var att 85.7% av deltagarna som fått en-sessionsbehandlingen uppvisade signifikant förbättring i BAT, medan 46.2% av de som fick internetbehandlingen uppvisade detta. Uppföljning efter ett år visade att förbättringarna hade vidmakthållits och att skillnaden mellan grupperna då hade minskat.

Artikelförfattarnas slutsats är att internetbehandling av spindelfobi är en lovande behandlingsform, men inte fullt lika effektiv som exponeringsbehandling tillsammans med en terapeut. De menar dock att det finns vissa fördelar med internetbehandlingen, som till exempel att de kan ges på distans, att klienten kan spara instruktionerna och när som helst titta på dem igen samt att det kan vara lättare för klienten att använda sig av den nya kunskapen i vardagen om man gjort exponeringarna själv i hemmet istället för på en mottagning.

En nyligen publicerad studie i den amerikanska psykologföreningen APAs tidsskrift “Journal of Consulting and Clinical Psychology” visar att de goda resultat för behandling av ångestsyndrom som kognitiv beteendeterapi (KBT) uppvisar i kontrollerade studier även gäller i den kliniska verkligheten.

Att KBT är en effektiv behandlingsmetod för ångestsyndrom, som till exempel paniksyndrom eller social fobi, är väl visat i randomiserade kontrollerade studier. Vissa kritiker menar dock att resultaten från sådana studier inte utan vidare kan överföras till “den kliniska verkligheten”, det vill säga det vardagliga arbetet på olika psykiatriska eller privata mottagningar. De argument som framförs är dels att patienter med mer allvarliga symtom eller hög komorbiditet (att uppfylla kriterierna för flera olika psykiatriska diagnoser samtidigt) i högre grad skulle väljas bort i de kontrollerade studierna. Ett annat argument är att behandlare i verkligheten sällan använder sig av manualer eller får så mycket handledning och utbildning som behandlarna i studierna.

För att undersöka detta analyserade artikelförfattarna 56 “effectiveness”-studier av KBT för behandling av ångestsyndrom hos vuxna. Till skillnad från randomiserade kontrollerade studier är fokus för dessa just på att vara representativa för den kliniska verkligheten, till exempel genom att man genomför studierna ute på olika mottagningar, inte ger behandlarna mer handledning än vanligt och inte utesluter patienter med mer komplicerade problem. Resultatet från analysen visar att KBT för ångestsyndrom har god effekt även i den kliniska verkligheten och att effekterna liknar de man sett i de kontrollerade studierna. Dessutom kunde man se att patienterna i studierna även förbättrades vad gällde depressiva symtom.

Författarna fann ett samband mellan klinisk representativitet och effektivitet, så att de studier som var mer representativa visade på mindre effekt än de studier som var mindre representativa, men denna skillnad var extremt liten. Man fann även svaga samband mellan effektivitet och vissa specifika karaktäristiska drag för klinisk representativitet, till exempel en något mindre effekt i de fall där terapeuterna inte använde manualer eller fick lika mycket utbildning och en något större effekt när patienterna använde medicin samtidigt. Författarna påpekar dock att detta bör tolkas med försiktighet eftersom det är svårt att säga vad som orsakar vad.

Många som lider av social fobi går länge med sina problem innan de söker hjälp eller söker inte hjälp överhuvudtaget. Detta trots att till exempel kognitiv beteendeterapi (KBT) har visat sig effektivt för behandling av just sådana problem. I en nyligen publicerad studie undersökte forskare om en speciell form av motivationshöjande samtal, Motivation Enhancement Therapy (MET), på tre sessioner kunde få fler individer i behov av hjälp att söka terapi. Resultaten tyder på att MET kan vara ett effektivt sätt att motivera sådana individer att nyttja terapi, då signifikant fler patienter som fick den motivationshöjande interventionen efteråt kontaktade eller lät sig kontaktas av en terapeut.

En äldre studie uppnådde liknande resultat med motiverande samtal inför gruppterapi för patienter med olika ångestproblem. Läs mer om den studien här>>

Många patienter med social fobi uppfyller även kriterierna för ytterliggare en psykiatrisk diagnos, vilket kallas samsjuklighet eller komorbiditet. I en nyligen publicerad studie i tidskriften “Australian and New Zealand Journal of Psychiatry” undersökte forskare hur en internetbaserad behandling med kognitiv beteendeterapi (KBT) för social fobi påverkade samsjuklighet i form av depression och generaliserat ångestsyndrom (GAD).

Forskarna analyserade data från en tidigare genomförd studie av internetbehandling av social fobi. Man delade in försökspersonerna i olika grupper beroende om de hade uppfyllt kriterierna enbart för social fobi, social fobi kombinerat med depression eller GAD, eller social fobi med bägge dessa tilläggsdiagnoser. I samtliga grupper visade det sig att både den sociala fobin och de samsjukliga tillstånden hade förbättrats.

Forskarnas slutsats utifrån detta är att även kortare KBT-behandling kan ha effekt på flera olika problemområden samtidigt, och att man därför bör forska vidare kring behandlingar som inte bara är inriktade på en enskild diagnos.

Var femte person med tvångssyndrom (OCD) kan även ha en ätstörning. Vidare kan var tredje person med ångestsyndrom kan även ha en ätstörning. Detta visar en ny studie som baserats på data från patienter med allvarligt tvångssyndrom vid en specialistenhet. Som kontrollgrupp användes data från patienter med andra ångestsyndrom vid samma enhet.

Studien är genomförd av psykiatern Lynne Drummond och presenterades på Royal College of Psychiatrists’ 2009 Annual Meeting i England. En kortare beskrivning a studien finns på Anxiety Insights.

I första hand ska ångest och depression behandlas med kognitiv beteendeterapi, KBT, enligt nya nationella riktlinjer från Socialstyrelsen. De nya riktlinjerna ska stödja beslutsfattare, verksamhetschefer och sjukvårdspersonal i val av behandling. Vid ångest och mild-måttlig depression ska psykologisk behandling, främst KBT, prioriteras före antidepressiva läkemedel.

– Vi har helt skiftat fokus, från att ta bort symtom till att förhindra nedsatt funktion. För bara några år sedan hade vi sagt att läkemedel och psykologisk behandling går lika bra, men nu lyfter vi den senare utifrån att den inte ger några biverkningar, har bättre långtidseffekter och mindre avhopp, säger Mårten Gerle till Dagens Medicin. Gerle är psykiater och medicinskt sakkunnig i arbetet med riktlinjerna.

– När vi jämför läkemedel och psykologiska behandlingar så visar KBT bäst effekt för nästan alla ångest- och depressionstillstånd, undantaget svår depression och bipolära sjukdomar, säger Mårten Gerle.

Datorbaserad KBT rekommenderas för vuxna med lindrig depression, då studier visat att metoden fungerar. Psykodynamisk terapi som är vanligare i Sverige har inte samma forskningsstöd, då den inte har utvärderats i samma utsträckning, skriver Dagens Medicin. Enligt riktlinjerna anses att ångest och depression i många fall kan behandlas i primärvården. Dock finns få med KBT-kompetens inom just primärvården. Riktlinjerna betonar också vikten av uppföljning efter behandling.

Troligen kommer implementering av riktlinjerna att ta flera år och innebära en stor förändring för många av landets landsting. En slutlig version av riktlinjerna kommer i sommar.

Riktlinjerna diskuteras av Dagens Medicin, Läkartidningen, Svenska Dagbladet, SVT Rapport, Expressen samt på Psykologstudent.