Wemind

Helsingborgs dagblad rapporterar att försöket med internetbaserad terapi för behandling av ångestsyndrom som genomförts inom psykiatrin i region skåne varit såpass lyckat att det nu troligen kommer att permanentas. Det var under den föregående hösten som ett 40-tal patienter deltog i ett test av behandling av ångestsyndrom över nätet med ett behandlingsprogram baserat på kognitiv beteendeterapi. Nio av tio patienter upplevde förbättring och nu ska programmet utvidgas till att gälla även för depressioner, för vilket internetbaserad terapi i studier visat goda resultat.

I ramen för behandlingsprogrammet har deltagarna fått lära sig mer om ångestsyndrom och vilka beteenden som kan bidra till att vidmakthålla problemen, fått genomföra olika hemuppgifter samt haft kontakt med en psykolog via mail. Behandlingen varade i åtta veckor.

— Många säger att det haft en väldigt nära kontakt med sin handledare. Det känns överraskande men roligt att man kan få den kontakten även över internet, säger Olof Johansson, projektledare inom psykiatrin i Malmö.

Även i Stockholm räknar man med en utbyggnad av verksamheten med internetterapi.

- Inom fem år räknar vi med att ungefär 10 000 stockholmare om året kommer att få internetterapi, mot kanske 1 000 idag, säger Nils Lindefors, verksamhetschef på Karolinska institutet till TV4.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Psykiatrin, KBT, kognitiv beteendeterapi, internetterapi, ångest, depression, Malmö, Stockholm, Psykisk ohälsa

Umeå Universitet startar i samarbete med Linköpings universitet ett projekt om behandling av inkontinens med hjälp av kognitiv beteendeterapi (KBT) i kombination med andra träningsprogram.

I den första studien kommer man att jämföra effekten av två olika behandlingsprogram för kvinnor som har urinläckage i samband med ansträngning (hosta, hopp, nysning, lyft). Deltagarna kommer antingen få ta del av ett program som skickas ut via post eller delta via internet. Båda behandlingsprogrammen innehåller information om inkontinens, livsstilsråd och ett träningsprogram för bäckenbotten.

- Inkontinens är inte en dödlig åkomma, men den kan påverka livskvaliteten rejält och medför också höga samhällskostnader för inkontinensskydd, konstaterar docent Eva Samuelsson som är huvudansvarig för studien tät.nu.

- Kvinnor är flitigare användare av Internet än män vid hälsoproblem. Det gäller speciellt om problemen upplevs som pinsamma, kommenterar distriktsläkaren och biträdande projektledare Göran Umefjord.

Var fjärde kvinna har besvär med urinläckage och var tionde har det minst en gång per vecka. Tidigare studier har visat att över hälften av de drabbade förbättras eller blir helt bra genom information, rådgivning och träningsprogram.

Medansvariga för studien är även Per Carlbring och Gerhard Andersson från Linköpings Universitet, ledande inom forskningsområdet internetbaserad terapi.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om inkontinens, urinläckage, KBT, kognitiv beteendeterapi, internetbehandling, internetterapi

På Internetpsykiatri.se, som drivs av Psykiatri Sydväst inom Stockholms läns landsting och Karolinska institutet, kan man redan få behandling för depression, paniksyndrom och social fobi över nätet. Nu söker man även deltagare till en forskningsstudie om behandling av IBS via nätet. Studien startar i Januari nästa år, och man kan anmäla sitt intresse att delta på www.studie.nu. Om man vill veta mer kan man kontakta psykolog Brjánn Ljótsson.

En tidigare genomförd pilotstudie visade att behandlingen minskade magbesvären med i genomsnitt 64%.

- Det är rätt fantastiskt, eftersom IBS anses vara en kronisk sjukdom. Det finns inget läkemedel mot IBS som är så effektivt, säger Brjánn Ljótsson i en artikel om behandlingen i Expressen.

Syftet med KBT-behandlingen är enligt artikeln att de drabbade ska acceptera och avdramatisera sina magproblem samt ta kontrollen själva, i stället för att låta magen styra livet.

Sedan i vintras har ett 80-tal patienter inom Uppsalas öppenpsykiatri genomgått behandling med kognitiv beteendeterapi över nätet. Nu ska metoden, som har utvecklats av forskare på Uppsala Universitet, även spridas till primärvården.

- Samarbetet med primärvården i Uppsala län innebär att vi utbildar personal och delar med oss av vårt material och våra skattningsmodeller. Självhjälp på internet ges alltid i kombination med aktiv coachning från utbildade psykologer och behandlare inom psykiatrin, säger utvecklingschef Åsa Törnkvist på Akademiska sjukhusets psykiatridivision i ett pressmeddelande.

Åsa Törnqvist uppskattar att närmare 300 patienter i Uppsala län kan komma i fråga för självhjälpen varje år. De problem som kan behandlas med modellen är bland annat depression, social fobi, paniksyndrom och sömnstörningar.

Förhoppningen är att fler patienter genom detta ska få tillgång till behandling för sina problem. Internetbehandling har även vissa fördelar gentemot traditionell terapi.

- Utvärderingen visar att många patienter uppskattar att ha tillgång till materialet hela tiden och kunna arbeta med det på tider som passar dem. Dessutom kan de gå tillbaka till materialet för att repetera och fördjupa sig. Många blir stärkta av att ta tag i problemet just när de känner sig motiverade. Att det är stegvisa uppgifter och att man kan vända sig till sin coach om man kör fast är också en stor fördel, säger Åsa Törnkvist.

I en nu studie som genomförs i samarbete mellan Örebro läns landsting, Linköpings universitet och Örebros universitet, ska man undersöka om det går att minska risken för återfall i depression genom att patienter via internet får tillgång till självhjälp baserat på kognitiv beteendeterapi.

Enligt pressmeddelandet från Örebro läns landsting är återfall vanligt förekommande efter depression. Risken är störst för de som haft flera depressiva episoder och om man har kvar symtom efter behandling. Tidigare forskning visar dock att om man träffar en KBT-terapeut för sina restsymtom så minskar risken för återfall betydligt. När man studerat patienter med 3 depressionsepisoder eller fler så visar det sig att 80 % av dessa återfaller inom 2 år efter avslutad läkemedelsbehandling. Men om samma patientgrupp fick besöka en KBT-terapeut 10 gånger efter avslutad läkemedelsbehandling återföll bara 25 % av dem inom två år. KBT minskade alltså återfallen från 80 % till 25 % på två års sikt. Tanken med studien är att undersöka om KBT via internet, som har visat sig effektivt i flera studier, kan ge lika goda resultat vad gäller återfallsprevention.
Till studien söker man nu personer som avslutat en behandling för depression men som fortfarande har symtom kvar. Intresseanmälan kan lämnas på projektets hemsida: https://www.isidorprojektet.se/

I det senaste numret av den vetenskapliga tidskriften Cognitive Behaviour Therapy deltar bland andra Lars-Gunnar Lundh, professor i klinisk psykologi vid Lunds Universitet, med en artikel som utvecklar frågan om vad det är som gör att terapi fungerar. Det finns många olika åsikter om hur man bör undersöka detta, vilket man bland annat kan läsa om i en artikel om evidensbegreppet i SvD idag. Lars-Gunnars artikel visar att frågan är mer komplex än vad som framkommer i SvD:s artikel och stakar ut riktningen för framtida psykoterapiforskning.

Lars-Gunnar anser att det finns fyra viktiga aspekter man måste undersöka för att ta reda på vad som gör att en viss terapimetod fungerar. Den första är frågan om huruvida det är metoden i sig som är avgörande för resultatet eller om det är de så kallade generella faktorerna. Till dessa faktorer räknas exempelvis samarbetsalliansen mellan terapeut och klient, och hur pass mycket de tror på metoden. Det räcker alltså inte med forskning som visar att en viss terapi är bättre än ingen behandling alls, då denna effekt helt skulle kunna bero på andra faktorer än metoden.

Den andra viktiga aspekten är vilka komponenter i en viss behandlingsmetod som står för den positiva effekten hos klienten. Bland utövare av kognitiv beteendeterapi (KBT) debatteras det till exempel om hur viktiga de kognitiva inslagen i terapin är jämfört med de beteendeterapeutiska. Å ena sidan finns det forskning på beteendeinriktad behandling av depression som ifrågasätter behovet av kognitiva interventioner, medan annan forskning tyder på att kognitiva tekniker kan ha större effekt vid behandling av ångest än man tidigare trott. För att undersöka detta är det viktigt med forskning där man försöker särskilja effekten av de olika komponenterna. Sådan forskning kan leda till att man kan optimera behandlingar genom att lägga större fokus på de viktigaste komponenterna.

Den tredje viktiga aspekt som Lars-Gunnar tar upp är genom vilka mekanismer förändringen hos patienten sker. Detta kan man undersöka bland annat genom att se om terapin leder till neurologiska förändringar i hjärnan eller förändringar på kognitiv nivå, till exempel genom förbättrad förmåga till metakognition, uppmärksamhet eller självreglering. Detta kan leda till förbättringar av terapimetoder genom att man kan skapa tekniker som riktar sig direkt mot dessa mekanismer och det kan också vara ett sätt att undersöka om teorierna bakom metoden stämmer.

Den fjärde och sista aspekten menar Lars-Gunnar är frågan om de begrepp vi använder oss av när vi talar om terapi. Vad är egentligen terapeutisk “teknik” och är tekniken helt skild från relationen? Lars-Gunnar föreslår att man delar in tekniker i två olika kategorier: relationella tekniker och självhjälpstekniker. De relationella teknikerna betecknar de som terapeuten använder i terapirummet med klienten, till exempel empatiskt lyssnande, validering och sokratisk frågeteknik. Självhjälpsteknikerna syftar till de som terapeuten lär ut till klienten, till exempel exponering, problemlösning och tillämpad avslappning. Denna uppdelning gör det förhoppningsvis lättare att undersöka vilka tekniker som är viktigast för olika patienter och diagnoser. De goda resultat med internetterapi som redovisats i flera studier tyder till exempel på att man i många fall kan komma långt med självhjälps-tekniker, medan dialektisk beteendeterapi för diagnosen borderline personlighetsstörning betonar vikten av relationella tekniker.

Lars-Gunnar avslutar med att konstatera att psykoterapiforskningen gjort stora framsteg de senaste årtiondena och att det nu finns mycket forskning som visar att psykoterapi hjälper för en mängd olika diagnoser. Detta är dock bara ett första steg enligt Lars-Gunnar som anser att det nu är viktigt att man i högre grad fokuserar på processer, principer och mekanismer, för att kunna förbättra och optimera behandlingsmetoderna.

Enligt ett nyhetsutskick från Internetpsykiatrienheten vid Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge erbjuder man nu internetbehandling baserad på kognitiv beteendeterapi för social fobi. Sedan tidigare kan stockholmare få behandling för depression och paniksyndrom, utan att det krävs någon remiss. Behandling som utgår består av textmaterial och övningar som patienten gör på egen hand i sin vardag. En gång i veckan har patienten kontakt med en psykolog via e-post.

Internetbehandling för social fobi har i flera studier visat sig vara effektivt och den har vissa fördelar gentemot konventionell terapi, till exempel att har all information i textform så att man när som helst kan gå tillbaka och repetera, samt att man enkelt kan delta i behandlingen oavsett var i länet man bor.

På Pearsons hemsida finns nu intervjuer med kandidaterna till Stora Psykologipriset, genomförda av Psykologifabriken. De tre finalisterna är Gerhard Andersson, Lisbeth Henriksson och Eva Håkansson. Gerhard Andersson är nog välbekant för de flesta av läsarna på WeMind-bloggen, då vi flera gånger rapporterat om olika studier av internetbehandlingar för psykisk ohälsa där Gerhard har varit medförfattare. Han är en av förgrundsgestalterna inom denna typ av behandling och har dessutom varit redaktör för den vetenskapliga tidsskriften Cognitive Behaviour Therapy. I intervjun säger han bland annat att han “inte bara bli en internetforskare, för det finns ju väldigt stor risk att man framstår som rätt töntig om tio år”.

Lisbeth Henricsson är specialistansvarig i Linköpings kommun vad gäller barn med psykosociala och känslomässiga svårigheter. I intervjun kan man bland annat läsa att hon nominerats till Stora Psykologpriset för “sin unika förmåga att hjälpa andra att skapa positiva möten där det vanligtvis är svårt att mötas — som mellan en uppgiven lärare och en elev som ställt sig på tvären.”

Eva Håkanson är expert på katastrofpsykologi och har varit inblandad i krisarbetet efter många allvarliga incidenter, bland andra stureplansskjutningarna, Estonias förlisning, tsunamikatastrofen och evakueringen av svenska medborgare från krigets Libanon. Hon är katastrofpsykologisk expert inom Stockholms läns landsting och hon har varit drivande i att göra psykologer till en given del av bemötandet av människor i kris.

Vinnare tillkännages på Psykologidagen den 11/11.

Flera studier har visat att internetbehandling av paniksyndrom har god effekt. Vanligt att är att klienterna som deltar i sådan internetbehandling har kontakt med en terapeut via mail eller telefon, men graden av kontakt varierar mycket mellan olika studier. Det är dock oklart i vilken mån graden av terapeutkontakt påverkar resultatet.

För att pröva detta har australiensiska forskare genomfört en studie där personer med paniksyndrom delats in i två grupper där deltagarna i båda grupperna fick genomgå kognitiv beteendeterapi (KBT) genom ett beprövat behandlingsprogram för paniksyndrom via nätet. I den ena gruppen fick deltagarna veta att deras terapeut skulle svara på förfrågningar åtminstone tre gånger i veckan, och i den andra gruppen skulle terapeuten svara endast en gång per vecka.

Resultaten från studien visade att behandlingen hade god effekt för båda grupper, och att det inte fanns någon signifikant skillnad mellan den vad gällde detta. Man fann heller ingen skillnad i upplevelsen av allians mellan klient och terapeut, eller vad gällde hur nöjda klienterna var med behandlingen. Forskarnas tolkar resultatet som att mängden av terapeutkontakt inte har betydelse för utfallet för denna typ av terapi och att internetbehandling därmed kan vara mer kostnadseffektivt än man tidigare räknat med.

Det finns dock tidigare forskningsresultat som tyder på att graden av terapeutstöd har betydelse och det sista ordet är säkerligen inte sagt i denna fråga.

Internetterapi har visat sig effektivt för en mängd olika ångestsyndrom, däribland social fobi och paniksyndrom. Relativt få studier har dock publicerats om specifik fobi. I en nyligen publicerad artikel i den vetenskapliga tidskriften Cognitive Behaviour Therapy har svenska forskare jämfört internetbehandling av spindelfobi med en-sessionsbehandling med kognitiv beteendeterapi. Enligt författarna är detta den första publicerade studien av internetbehandling för just spindelfobi.

Deltagarna i studien rekryterades genom annonsering i tidningar med länk till en hemsida där man kunde anmäla sitt intresse. 27 personer valdes ut att delta i studien utifrån att de uppfyllde vissa kriterier, till exempel att ha tillgång till internet och att inte lida av några andra akuta psykiatriska symtom. Genomsnittsåldern var 25,6 år, 84.8% var kvinnor och 59.2% var universitetsstuderande.

En-sessionsbehandlingen bestod av ett kortare informationssamtal följt av en tretimmars exponeringssession. Terapeuterna handleddes av Lars-Göran Öst som även har utvecklat behandlingen. Exponering fungerar så att terapeuten steg för steg, i samråd med klienten, låter denne utsätta sig för det fobiska objektet, i detta fall spindlar. Internetbehandlingen bestod av fem textavsnitt, kontakt via mail med en terapeut och en video som illustrerade hur exponeringen skulle gå till väga. Tiden för denna behandling var 4 veckor.

För att mäta effekterna av behandlingarna använde man sig dels av Behaviour Approach Test (BAT), ett test där deltagarnas fobinivå graderas efter hur pass mycket de klarar av att närma sig en spindel, samt självskattningsskalor.

Resultaten visade att bägge grupperna hade förbättrats signifikant. Skillnaden mellan grupperna var att 85.7% av deltagarna som fått en-sessionsbehandlingen uppvisade signifikant förbättring i BAT, medan 46.2% av de som fick internetbehandlingen uppvisade detta. Uppföljning efter ett år visade att förbättringarna hade vidmakthållits och att skillnaden mellan grupperna då hade minskat.

Artikelförfattarnas slutsats är att internetbehandling av spindelfobi är en lovande behandlingsform, men inte fullt lika effektiv som exponeringsbehandling tillsammans med en terapeut. De menar dock att det finns vissa fördelar med internetbehandlingen, som till exempel att de kan ges på distans, att klienten kan spara instruktionerna och när som helst titta på dem igen samt att det kan vara lättare för klienten att använda sig av den nya kunskapen i vardagen om man gjort exponeringarna själv i hemmet istället för på en mottagning.