Wemind

Här kommer en intervju med Steven Hayes, en av grundarna av ACT (Acceptance and Commitment Therapy).

Hayes är professor i psykologi vid University of Nevada, Reno. Han har varit ordförande för Association for Behavioral and Cognitive Therapy i USA. Hans självhjälpbok Get Out of Your Mind and Into Your Life (Sluta grubbla börja leva) var under en månads tid den mest säljande självhjälpsboken i USA (och sålde ett tag mer än “Harry Potter” på Amazon). Förutom den har han har skrivit närmare 30 böcker och 400 artiklar och listades 1992 av Institute for Scientific Information på trettionde plats bland de psykologer i världen med störst inflytande under 1986-1990.

Tack till norska psykologibloggen!

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Steven Hayes, ACT, Acceptance and Commitment Therapy, Terapi

Ett en sida långt frågeformulär med 27 frågor som finns gratis på internet är ett valitt och effektivt instrument för att testa patienter för fyra vanliga psykiska sjukdomar, enligt en studie från University of North Carolina at Chapel Hill. Frågeformuläret heter My Mood Monitor (M-3) och finns här.

M-3formuläret undersöker för depression, bipolär sjukdom, ångestsyndrom och PTSD. De flesta som lider av dessa sjukdomar i USA får sin första diagnos av sin husläkare och inte av en psykiater. Merparten av all antidepressiv medicin skrivs även den ut av husläkare.

- Ungefär en av tio amerikaner som lider av depression och ångestrelaterad psykisk ohälsa får aldrig behandling då de inte förstår vad som är fel, och när de går till sin husläkare missas dessa behandlingsbara sjukdomar allt för ofta, säger Bradley Gaynes, huvudförfattare till artikeln och professor i psykiatri vid University of NC at Chapel Hill School of Medicine.
- För dessa millioner människor och deras läkare är M-3formuläret en oerhörd resurs, säger Gaynes.

Gaynes och hans forskarteam lät 647 vuxna vårdsökare vid UNC Family Medicine Center fylla i formuläret under tiden de väntade på att få träffa sin läkare. De slutgiltiga diagnoserna jämfördes senare med formuläret. Studien visade att M-3formuläret var effektivt när det gällde att upptäcka huruvida depression- eller ångestsjukdom överhuvudtaget förelåg i 83 procent av fallen och för att upptäcka specifik sjukdom i 76 procent av fallen.

Just nu designar forskarteamet en andra studie som ska mäta M-3formulärets effektivitet när man använder det för att mäta mental hälsa över tid. Företaget har även utvecklat en mobiltelefonversion av formuläret som kommer att släppas senare.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om My Mood Monitor, Depression, Bipolär sjukdom, PTSD, Antidepressiva, Psykiatri, Psykologi, Mental Hälsa, Ångest

Det har länge varit känt att fysisk aktivitet är viktig för hälsan, såväl den fysiska som den psykiska. Nu har det kommit nya spännande rön som förändrar synen på fysisk aktivitet. Fram tills nu har man sett fysisk aktivitet och stillasittande som två ytterligheter av samma beteende, men nya studier visar dock att så inte är fallet. Stillasittande är farligt för hälsan oavsett fysisk aktivitet.

Studierna visar att längre stunder av stillasittande, oberoende av övrig fysisk aktivitet, är starkt kopplade till fetma, diabetes, metabola syndromet, hjärt-kärlsjukdom, cancer och förtida död. Dessa samband gäller oberoende av BMI.

Detta nya synsätt bygger enligt Läkartidningen på fyra förutsättningar:

• Stillasittande är oberoende av övrig fysisk aktivitet kopplat till ökad risk för flera stora folksjukdomar och förtida död.

• Stillasittande och fysisk aktivitet är två skilda beteenden.

• De negativa kroppsliga svaren (molekylära och fysiologiska) som följer på stillasittande är inte enbart motsatsen till de positiva effekter som följer av fysisk aktivitet.

• Personer som redan är otillräckligt fysisk aktiva har sannolikt en ännu högre risk för negativa kroppsliga svar om de dessutom är stillasittande en stor del av dagen.

Detta blir relevant inom vården på så sätt att det nu finns två skilda beteenden att ta hänsyn till: fysisk aktivitet som en skyddande faktor och stillasittande som en riskfaktor.

Läkartidningen skriver att:

“I framtiden bör inte bara regelbunden fysisk aktivitet rekommenderas och förskrivas. Lika viktigt kan det vara att undvika att sitta stilla. Att ta trapporna i stället för hissen, fem minuters pausgympa på jobbet eller att gå till affären i stället för att ta bilen, får nu en helt annan tyngd och betydelse än tidigare.

Fysisk aktivitet på recept, FaR, är ett enkelt och effektivt redskap för att föreskriva fysisk aktivitet. Svenska studier visar att FaR kan leda till såväl ökad fysisk aktivitet som minskad stillasittande tid [19]. Vid förskrivning av FaR bör man komplettera med råd om att undvika stillasittande.”

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Fysisk aktivitet, Stillasittande, FaR,

Här kommer ett snabbt tips om DN-artiklar även idag.

Dels fortsätter serien i artikelserien “Män gråter inte” med exempel på hur man arbetat med ett genusprojekt på Kolmårdens vårdcentral och dessutom fler mäns berättelser om deras upplevelser av depression och vård för denna.

Artiklarna finns att läsa här:
Att vara deprimerad ingår inte i mansrollen
“Jag fick för mig att min tjej var otrogen”
“På något sätt lyckades jag berätta hur det var”
“Festande och jobb dolde mina känslor”

Dessutom är det en stor artikel om akupunktur som behandling av gravida med depression. Ungefär var tionde kvinna drabbas av depression under graviditeten, nästan lika många blir deprimerade efter förlossningen. Studier på antidepressiva har visat att de är i princip ofarliga för kvinnan och fostret, men många kvinnor föredrar ändå annan behandling. En studie visar nu att akupunktur kan fungera mot depression under graviditet. Av de kvinnor i studien som behandlades med akupunktur mot sin depression blev två tredjedelar av med minst hälften av sina besvär.

Gunilla Sydsjö, professor i psykosocial medicin och obstetrik vid Hälsouniversitetet i Lund, säger till DN att antalet blivande och nyblivna mödrar med depression ökat de senaste åren. Dock är det som vanligt svårt att veta om detta är ett tecken på att den psykiska ohälsan ökat eller om det beror på att fler blivit bättre på att uppmärksamma problemen och söka hjälp.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Graviditet, Depression, Kvinnohälsa, Mansroll, Könsroller, Akupunktur, Antidepressiva, Mödravård

Idag påbörjade DN Insidan en artikelserie om män och depression.
Den första artikeln handlar om den manliga könsrollens betydelse för bemötandet i vården.
Precis som vi skrev häromveckan diagnosticeras dubbelt så många kvinnor som män med depression, delvis därför att vården missar många män med depression.

Män och kvinnor beter sig olika vid depression. Inom vården förknippas ofta depression med orkeslöshet, inåtvändhet och sorg, symptom som är vanliga hos kvinnor med depression. Hos män är det dock vanligt att sjukdomen tar sig andra uttryck vilket gör att de inte får rätt diagnos och hjälp.

- Många män har till exempel ryggvärk eller andra fysiska problem och blir snarare arga och irriterade än orkeslösa och inåtvända. Att gå ut och festa och använda alkohol kan vara ett sätt att döva sin ångest i stället för att ta kontakt med vården - tills de blir sjuka på något annat sätt. Därför är det viktigt att be mannen berätta om vad han gör och inte bara hur han känner sig, säger Arja Lehti, forskare och läkare, till DN.

Wolfgang Rutz, pensionerad svensk psykiater och numera professor i socialpsykologi i Tyskland har arbetat fram en skattningsskala för att känna igen depression hos män. The Gotland male depression scale innefattar följande symptom:

1. Lägre stresströskel än vanligt
2. Mer aggressiv och utåtagerande än vanligt
3. Tomhetskänslor
4. Konstant oförklarlig trötthetskänsla
5. Mer irriterad, rastlös och frustrerad än vanligt.
6. Svårt att ta beslut i vardagen.
7. Sömnsvårigheter: Du sover för mycket eller för litet, vaknar på fel tider och kan inte somna igen.
8. Känsla av oro och rastlöshet, speciellt på morgonen.
9. Överkonsumtion av alkohol för att nå en lugnande effekt och gå ned i varv.
10. Många klagar på att de inte känner igen dig, du är inte som förut.
11. Flera påpekar att du är hängig, ”neggig” och tycker att allt är svårt.
12. Du tycker synd om dig själv och klagar på andra.
13. Någon i din familj har haft problem med missbruk, depression eller självmordförsök.

Läs hela artiklarna ur dagens DN här:
Vården missar deprimerade män
Mikael blev arg i stället för ledsen

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Könsskillnader, Depression, Wolfgang Rutz, Arja Lehti, The Gotland male depression scale, Könsroller

I senaste numret av QX går tidningen till attack mot utkastet till DSM V för dess fortsatt snäva bild av sexualitet. Socialstyrelsen tog bort sjukdomsklassningen på fetischism, sadomasochism och transvestism för ett år sedan, men tillåter fortfarande psykologer och psykiatriker att gå efter DSM, där de fortfarande finns kvar, även i förslaget till den nya upplagan. Vissa av diagnoserna är något reviderade, men samtliga finns kvar.
Nedan följer en intervju med David, grundare av BDSM- och fetischcommunityt Darkside. Intervjun är direkt tagen ur QX och artikeln finns att läsa i sin helhet här.

“Vad står det i förslaget till nya upplagan av DSM?
– Exempelvis finns diagnosen transvestisk störning kvar. Den kommer ställas om en man under en period av sex månader upplevt återkommande och intensiva sexuella fantasier, sexuella impulser eller sexuella beteenden involverande att iklä sig det andra könets kläder, samt om detta innebär kliniskt signifikant lidande eller funktionsnedsättning i sociala, yrkesmässiga eller andra viktiga livsområden.

Om en man…?
– Överlag genomsyras förslaget av ett sådant här heteronormativt synsätt. Som i exemplet ovan utgår man från att transvestism endast kan uppvisas av män, vilket är ett vanligt missförstånd i forskningssammanhang. Alternativt är man medveten om att det även finns kvinnliga transvestiter, men väljer att lägga en sjukdomsvinkel på företeelsen att en man vill bära kvinnokläder, medan det inte ska ses som onormalt om en kvinna vill bära manskläder.

Men vad är det som man menar är problematiskt med transor?
– Om en transa har fått en diagnos och man ska avgöra svårighetsgraden av dennes “sjukdom” så rekommenderar DSM att det ska bedömas utifrån hur ofta personen onanerar eller har sex omklädd i kvinnokläder, och inte hur mycket denne lider. Så om en transa har problem med en intolerant omgivning men ändå har omklätt sex med partners väldigt ofta, räknas det som ett allvarligare problem än om denne skulle ha haft en precis lika intolerant omgivning men ett mindre aktivt transsexliv.

Vad finns det mer i diagnosförslaget som är värt att uppmärksamma, förutom transvestism?
– Den snäva beskrivningen av vad som är normal sexualitet. Det kanske mest anmärkningsvärda är att man bara får ha ett tändningsmönster som inriktar sig på fysiskt normala individer. Det definieras till exempel som sexuellt avvikande att tända på personer som har amputerat en arm eller ett ben. Psykiatrin har alltså fastställt att det är normalt att tända på normallånga personer som har två armar och två ben, men onormalt att tända på en person med dvärgväxt eller en person som har amputerat en kroppsdel.

Vad får allt det här för konsekvenser?
– Det innebär att man slår fast vad som anses som normal mänsklig fysik och klassificerar alla de kroppar som inte passar in i det mönstret som onormala att tända på.

Sedan anses det väl inte som normalt att tända på något som inte är kroppsligt heller?
– Nej precis. Om man tänder på icke-levande objekt, som latex, klassas man som fetischist. Likaså om man främst tänder på icke-genitala kroppsdelar, som exempelvis fötter. Men man blir diagnostiserad enbart om det samtidigt innebär ett lidande för personen i fråga. Problemet är att man lägger över ansvaret på fetischisten, precis som man tidigare gjorde med homosexuella. Om man är fetischist, eller bög, och mår dåligt av det är det inte liktydigt med att det är läggningen som skapar lidandet. Det kan lika gärna vara samhällets intolerans som ligger till grund för lidandet. Om en bög blir mobbad och mår dåligt är det inte bögen som ska sjukdomsförklaras, utan samhället som behöver bli mer öppet. Samma sak gäller för fetischism och de andra tändningsmönstren som inkluderas i diagnoskriterierna.

Men vari ligger egentligen den här tanken om det onormala?
– Det är kanske den viktigaste frågan av alla. När man läser de review-artiklar som ligger till grund för förslagen om sexuella avvikelser ekar frånvaron av forskningsstöd. Det står inget om att någon forskning visar på att sadomasochister, fetischister och transvestiter som grupp tenderar att lida mer av sin läggning eller vara sämre anpassade i samhället jämfört med personer som anses vara normala i sin sexualitet. Den bristande forskningsgrunden tyder på att det i slutänden handlar om moral och att det inte finns någon vetenskaplig grund till att hålla kvar dessa människor i psykiatrins grepp även under kommande decennier.”

De nya definitionerna av sexuell avvikelse

• I förslaget till det nya kapitlet om sexuella avvikelser finns samtliga diagnoser från den gamla upplagan DSM-4 kvar, däribland pedofili, frotteurism, exhibitionism och voyeurism, men vissa av diagnoserna revideras något. Nedan rapporteras de nya diagnoskriterierna för fetischism, sexuell masochism, sexuell sadism, transvestism och parafili UNS.

• Diagnosen fetischism kommer att ställas om personen under minst sex månader har upplevt återkommande, intensiva sexuella fantasier, sexuella impulser eller sexuella beteenden involverade användandet av icke-levande objekt eller ett högst specifikt fokus på icke-genitala kroppsdelar, samt om detta innebär kliniskt signifikant lidande eller funktionsnedsättning i sociala, yrkesmässiga eller andra viktiga livsområden. Användandet av vibratorer inräknas inte som fetischobjekt. Den som ställer diagnosen bör specificera om fetischen är inriktad på kroppsdelar eller icke-levande objekt.

• Diagnosen sexuell masochism kommer att ställas om personen under minst sex månader upplevt återkommande och intensiva sexuella fantasier, sexuella impulser eller sexuella beteenden involverande att bli förnedrad, slagen, bunden eller i övrigt utsättas för lidande, samt om detta innebär kliniskt signifikant lidande eller funktionsnedsättning i sociala, yrkesmässiga eller andra viktiga livsområden. Den som ställer diagnosen bör definiera om det samtidigt finns asphyxiofili (att tända på andningskontroll).

• Diagnosen sexuell sadism kommer att ställas om personen under minst sex månader upplevt återkommande och intensiva sexuella fantasier, sexuella impulser eller sexuella beteenden involverande att utsätta en annan person för fysiskt eller psykologiskt lidande, samt om personen upplever lidande eller funktionsnedsättning eller har sökt sexuell stimulering från beteende som involverar fysiskt eller psykologiskt lidande av två eller fler icke-samtyckande personer på skilda tillfällen.

• Diagnosen transvestisk störning kommer att ställas om en man under en period av sex månader upplevt återkommande och intensiva sexuella fantasier, sexuella impulser eller sexuella beteenden involverande att iklä sig det andra könets kläder, samt om detta innebär kliniskt signifikant lidande eller funktionsnedsättning i sociala, yrkesmässiga eller andra viktiga livsområden. Den som ställer diagnosen bör definiera om det samtidigt finns fetischism (att bli sexuellt upphetsad av tyger, material eller klädesplagg), och/eller om det förekommer autogynefili (att tända sexuellt på tanken eller åsynen av sig själv som kvinna).

• Parafili UNS (utan närmare specifikation) kommer att ställas om det sexuella mönstret inte möter kriterierna för någon av de andra specifika parafila kategorierna. Här tar man som exempel koprofili (scat), klismafili (lavemang), och urofili (wet).

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om DSM5, DSMV, Psykiatri, HBTQ, QX, Transvetism, Fetischism

En spännande studie från USA visar att vissa strategier fungerar bättre för att avvisa olämpliga behandlingsönskemål från patienter. I studien tränades låtsaspatienter upp och skickades på sammanlagt 199 besök på vårdcentraler i San Fransisco och New York. Vid besöken klagade de över bland annat trötthet och värk, och begärde att läkaren skulle skriva ut ett antidepressivt läkemedel.

Forskare vid University of California i San Fransisco analyserade sedan inspelningar från 84 besök där läkarna nekat patientens begäran.

Enligt analysen utgick 63% av läkarna från ett patientperspektiv, där tre strategier kunde urskiljas. Den första strategin var att utforska varför patienten bad om det antidepressiva läkemedlet, hur den fått kännedom om det och varför den trodde att det skulle hjälpa. Den andra strategin var att rekommendera patienten att uppsöka en psykoterapeut, och den tredje strategin var att föreslå en alternativ diagnos.

31% av läkarna utgick från ett biomedicinskt perspektiv. De föreslog sömntabletter eller en läkarundersökning för att utesluta fysisk sjukdom som kan ge liknande symptom.

6% av läkarna nekade patientens önskemål rakt av.

”Patienterna” i studien rapporterade signifikant högre tillfredsställelse med läkarbesöket i de fall då läkaren utgått från ett patientperspektiv vid nekandet av medicinering.

Forskarna menar att kännedom om olika strategier för att säga nej är viktigt och bör användas när man kommunicerar om behandling, för att minska olämplig behandling och för att bevara relationen mellan behandlare och patient.

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om Antidepressiva, Patientperspektiv, Psykiatriker, Psykiatri, Patient, Läkare, Medicinering

Enligt Folkhälsoinstitutets beräkningar kommer en tredjedel av Sveriges befolkning någon gång att bli deprimerade. Redan i tonåren uppstår dock könsskillnader. Dubbelt så många kvinnor som män diagnosticeras med depression medan dubbelt så många män som kvinnor tar sitt liv.

Ulla Danielsson har skrivit en avhandling på ämnet, som försvarades den 12 februari vid Umeå Universitet. Avhandlingen ”Träffad av blixten eller långsam kvävning – genuskodade uttryck för depression i en primärvårdskontext” baseras på intervjuer med deprimerade patienter på hälsocentral och ungdomsmottagning, på porträttintervjuer i dagstidningar och på analys av medicinskt vetenskapliga artiklar.

Enligt avhandlingen var en gemensam faktor hos både kvinnor och män vid depression en känsla av att vara ”kravmärkt”, att ha höga förväntningar och krav på sig själva. Uttrycken för detta varierade dock beroende på både genus och klass. Medan kvinnorna hade lättare att ge ord åt sin skam och skuld talade männen mer om fysisk smärta.

En genuskodning fanns även i berättelserna om depressionens orsaker. Kvinnor tenderade oftare att anklaga sig själva och se depressionen som kommande inifrån, medan männen såg sig som plötsligt ”träffade” av yttre omständigheter.

Umeå Universitet skriver att:
”Patientperspektivet berikar förståelsen av könsskillnader i depression. Att lägga märke till genuskodade sjukdomsberättelser kan vara viktigt i vården: att lyfta kvinnorna genom att avbörda skuld och skam och framhäva deras styrka liksom att uppmuntra männen att öppna sig och våga tala om det personliga. En övergripande modell för hur biologiska, psykologiska och sociokulturella faktorer samverkar i utvecklingen av depression saknas fortfarande. Avhandlingen belyser vikten av att se vår sociala samverkan med biologin, hur vår syn på kvinnligt och manligt påverkar biologiska skeenden genom tolkningar och uppfattningar.”

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om Depression, Genus, Psykisk ohälsa

För er som missade Jonas Mosskins lysande krönika i senaste psykologtidningen har han nu lagt upp den på sin blogg. Krönikan heter “En vision om framtidens psykologi” och slutorden lyder som följer:

“Det är dags att psykologin på allvar etablerar sig som en vetenskap och ett yrkesskrå för framtidens samhälle. Psykologin ska göra sig oumbärligt för medborgarna. Det ska vara självklart för politiker och beslutsfattare att inkludera psykologer i företag, styrelser, forskningsråd och nätverk. Både lokalt och globalt. För det krävs ett radikalt nytänkande där psykologin erkänner sig själv som tillräckligt kunnig och kompetent för att ta sig an uppgifter som ansetts för svåra. Om vi själva slutar be om ursäkt för vår kompetens och betraktar oss som naturliga samarbetspartners kommer andra att göra detsamma.”

Med denna krönika belyser Mosskin en av denna generations psykologers största uppgifter. Sista ordet i detta ämne är troligtvis inte på långa vägar sagt. Så länge säger vi: Heja Jonas! och önskar resten av våra läsare en härlig vinterhelg.

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om Jonas Mosskin, Psykologtidningen, Psykologi, Psykologer

Nu har äntligen utkastet till DSM-V offentliggjorts.

Några av de föreslagna nytillskotten är hoarding disorder, binge eating disorder och mixed anxiety depression.

Läs här vad vi tidigare skrivit om den nya upplagan av psykiatribibeln eller surfa direkt in på http://www.dsm5.org/Pages/Default.aspx.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om DSMV, DSMIV