Archive for the ‘Svensk sjukvård’ Category
Idag bjuder vi på en film som gjordes som en del i en psykologexamensuppsats vid Lunds universitet under 2009. Filmen är tänkt som en psykoedukationsfilm om social fobi, riktad till ungdomar mellan 16 och 18 år. Skaparna av filmen heter Thor Bengtsson och Kaj Wahlström.
Tanken är att detta tilltal ska vara lättare för ungdomar att nå och ta till sig än mer traditionella former av psykoedukation, exempelvis en skriven text. Filmen ligger nu tillgänglig för alla på YouTube.
På www.ungidag.se går det att läsa mer, bland annat finns uppsatsen om filmen att finna där.
Förra året fick över 60000 unga antidepressiv medicin utskriven i Sverige. Av dessa var nästan 10000 flickor mellan 10 och 19 år. Flickorna i åldersgruppen 20-29 år var tre gånger så många. Antalet pojkar och unga män som fick antidepressiva är i princip hälften av antalet flickor och unga kvinnor, men siffrorna är höga även där.
Utöver medicinering mot depression fick flera tusen unga även medicin mot sömnproblem eller smärtor utskrivet.
Birgitta Jonasson, psykolog och psykoterapeut är en av dem som tagit fram siffrorna på uppdrag av Socialstyrelsen. Hon är upprörd över siffrorna och sade igår följande till Ekot i Sveriges Radio:
– Jag tycker att det är att spela lite rysk roulette med en hel generation. Vi vet inte på lång sikt vad det gör med unga människor som börjar äta och deras hjärnor som ska utvecklas.
Hon menar att det skrivs ut för mycket antidepressiva medel och tror att det beror på bristande resurser och att unga tjejer inte prioriteras.
– Då är det billigare att skriva ut piller och man kan i alla fall säga att man har gjort någonting.
I stället tycker hon att man borde satsa mer på samtal, psykoterapi och andra metoder.
– Vad finns det för hjälp att få utanför tabletterna? Det här leder lätt ju gärna till att det ökar och ökar så att det är väldigt många kvinnor som äter antidepressiva tabletter. Det är ju inte ett sådant samhälle vi vill ha, säger Birgitta Jonasson.
I söndags sände SVT den första delen av dokumentären ”Sluten avdelning” som är filmad under ett och ett halvt år på en sluten psykiatrisk avdelning på S:t Görans sjukhus i Stockholm. Här skildras livet på den slutna avdelningen och vi får följa ett antal personer under sin tid där. Fotografen och filmaren Maud Nycander säger till DN att hon hoppas att den nya dokumentären ska bidra till att minska fördomar, skam och tabun kring psykisk sjukdom.
- Det mest problematiska är att många inte vågar söka hjälp. Men det känns som om öppenheten håller på att öka. Jag tror att de patienter som ställer upp och berättar i dokumentären hjälper många andra,säger Maud Nycander till DN.
Nästa söndag får vi bland annat träffa en kvinna från Bangladesh som befinner sig i djup kris. Överläkare och psykiater Rickard Flodin berättar att det är ett vanligt problem att asylsökande flyktingar är i stort behov av psykiatrisk vård men trots detta blir utvisade. Samtidigt som vårdpersonalen försöker hjälpa dessa patienter att må bättre påverkas den psykiska hälsan av asylprocessen och utvisningshotet.
– Tyvärr är det inte ovanligt med den här typen av ärenden i psykiatrin. Det händer att man har svårt att se hur ett negativt besked stämmer med ett humanitärt perspektiv, säger Rickard Flodin till DN.
Den andra delen i dokumentären ”Sluten avdelning” sänds i SVT 2 på söndag den 28 mars klockan 20.
Filmen ”Rum för sjuka själar” sänds i Kunskapskanalen på onsdag den 24 mars klockan 21.
Medan vi väntar på nästa avsnitt finns dessa länkar till och om dokumentären:
Se dokumentären på SVT play
Intervju med Maud Nycander i DN
Intervju med Gaston Palacios, en av huvudpersonerna i nästa veckas avsnitt, från DN
Överläkaren: “Många flyktingar behöver psykiatrisk vård”
Läkartidningen hade i förra veckan en artikel som diskuterade psykoterapi som komplement till medicinering för vuxna med ADHD. De senaste åren har flera studier i ämnet publicerats.
Det finns stora skäl att finna mer effektiv behandling och stöd vid ADHD hos vuxna. ADHD är förknippat med hög grad av psykatrisk samsjuklighet och ökad risk för missbruk och kriminalitet, ökad upplevelse av stress och många stressorer i vardagen samt högre vårdkonsumtion på grund av högre olycksrisk och kroppslig ohälsa än hos vuxna utan ADHD.
Ungefär hälften av alla barn med ADHD har kvarstående funktionshinder som vuxna. Prevalensen hos vuxna uppskattas vara 1,2-7,3 procent.
Läkemedelsbehandling har visat sig ha god effekt vid ADHD hos vuxna, speciellt på kort sikt. I princip oberoende av effekt slutar dock de flesta med behandlingen inom två år, enligt studier. En bidragande orsak till detta tros vara svårigheter att praktiskt hantera behandlingen. Ett annat problem med medicinering är att ungefär hälften av vuxna med ADHD inte tål, inte svarar på eller får ofullständig effekt av läkemedelsbehandling.
Med bakgrund av detta finns det därför ett stort behov av alternativa och kompletterande behandlingar såsom psykoterapi.
Den första studien som gjordes inom området var en retrospektiv utvärdering utifrån journaler. Enligt den studien kan vissa typer av terapi till och med vara skadliga. Det visade sig att ökad insikt genom terapi eller psykoedukation kan ge negativa effekter om individen inte samtidigt får adekvata verktyg för hantering av problembeteenden.
I senare studier har man därför tagit hänsyn till detta och enbart baserat studierna på korttidspsykoterapi ”modifierad för att fokusera på frågor som kan tänkas vara aktuella för vuxna med ADHD”. Samtliga terapiformer innehåller komponenter som psykoedukation, färdighetsträning eller förvärvande av copingstrategier samt psykologiskt stöd och aktivt involverad behandlare, skriver Läkartidningen.
De studier som hittills publicerats på ämnet visar konsekvent på medelstora till stora behandlingseffekter på ADHD-symtom. Dessutom visar flera av studierna positiva effekter på depression och ångest, som är de vanligaste komorbida symptomen. Det finns ont om långtidsuppföljningar men de uppföljningar som gjorts visar kvarstående resultat två månader respektive ett år efter avslutat behandling. Vissa deltagare har även varit under pågående läkemedelsbehandling, något som inte verkar ha haft någon betydelse för behandlingsutfallet i terapin.
Det finns dock som sagt stort behov av fler studier i ämnet. Dels har deltagarna i de studier som gjorts haft låg grad av missbruk och psykiatrisk samsjuklighet. I vissa studier har urvalet dessutom bestått i högre grad av personer med relativt hög socioekonomisk status. Därför efterfrågas nu studier som baseras på ett mer representativt urval. Dessutom påpekar Läkartidningen att det är viktigt med kontrollgrupper bestående av diskussionsgrupper, då det kan ge en positiv effekt bara att träffa andra med samma diagnos och prata om sina svårigheter.
Sedan 2005 utvärderar neuropsykiatriska enheten, Psykiatri Nordväst en befintlig gruppbehandlingsmetod baserad på dialektisk beteendeterapi. I studien har vuxna med ADHD randomiserats till två grupper, antingen en kontrollgrupp utformad som en ostrukturerad diskussionsgrupp, eller en DBT-baserad färdighetsträningsgrupp med inslag av psykoedukation, mindfulness-meditation, beteendeanalys och hemuppgifter. De preliminära resultaten har varit positiva både i fråga om behandlingens genomförbarhet och effektivitet samt deltagarnas nöjdhet.
En annan utvärdering pågår vid Beroendecentrum Stockholm där man sedan 2006 utvärderat DBT-baserad färdighetsterapi speciellt anpassad för personer med ADHD och beroendeproblematik. I denna studie får deltagarna varsin coach som stöttar dem i hemuppgifterna. Även här visar de preliminära resultaten positiva behandlingseffekter inte bara på ADHD-symptom utan även på komorbiditet, exempelvis sömnsvårigheter.
Läkartidningen skriver i sin konklusion att:
“ADHD hos vuxna kan behandlas på flera sätt, både farmakologiskt och icke-farmakologiskt, och olika sätt att behandla kan och bör kombineras efter individuell behovsprövning. Vår förhoppning är att flertalet vuxna personer med ADHD så småningom ska kunna erbjudas effektiv, säker evidensbaserad behandling, såväl farmakologisk som icke-farmakologisk, om behov finns.”
Ont i ryggen kan lindras med KBT, enligt en brittisk studie som DN skriver om idag.
Värk i ländryggen är en av de vanligaste anledningarna till sjukskrivning i Sverige. För ungefär 15 procent av de drabbade hjälper varken rådgivning, läkemedel, sjukgymnastik eller naprapati. För många blir ryggontet ett livslångt problem som får konsekvenser på många områden i livet.
I studien fick drygt 400 personer som hade haft ont i ryggen i minst sex veckor gå på sex gruppsamtal hos KBT-utbildad personal. Här fick deltagarna lära sig olika tekniker att hantera och förhålla sig till smärtan. Knappt 200 personer med ryggvärk ingick i en kontrollgrupp som bara fick rådgivning.
Efter ett år upplevde 60 procent av de som ingått i KBT-gruppen att de mådde mycket bättre, jämfört med 30 procent bland kontrollgruppen.
Pernilla Åsenlöf, forskare vid institutionen för neurovetenskap vid Uppsala universitet har tillsammans med sina kollegor visat att KBT-behandling har bäst effekt på ryggont om den kombineras med fysisk träning. Hon säger till DN att:
”Studien visar att KBT är ett bra behandlingsalternativ, även om effekten är ganska måttlig. En fördel med den enklare form av KBT som användes i studien är att den är billig och kan ges av en utbildad psykolog, sjukgymnast eller sjuksköterska inom primärvården.
En del (med lättare ryggskador) utvecklar rörelsefobi och blir nästan helt inaktiva. Det räcker med att de tänker på snöskottning så gör det ondare i ryggen. Det är en betingningsmekanism, som kan gå oerhört snabbt.
Viktigast är att ta kommandot över smärtan och återfå sin aktivitetsförmåga. Som bonus blir många helt av med sin smärta”
Här kommer en intervju med Steven Hayes, en av grundarna av ACT (Acceptance and Commitment Therapy).
Hayes är professor i psykologi vid University of Nevada, Reno. Han har varit ordförande för Association for Behavioral and Cognitive Therapy i USA. Hans självhjälpbok Get Out of Your Mind and Into Your Life (Sluta grubbla börja leva) var under en månads tid den mest säljande självhjälpsboken i USA (och sålde ett tag mer än “Harry Potter” på Amazon). Förutom den har han har skrivit närmare 30 böcker och 400 artiklar och listades 1992 av Institute for Scientific Information på trettionde plats bland de psykologer i världen med störst inflytande under 1986-1990.
Tack till norska psykologibloggen!
Ett en sida långt frågeformulär med 27 frågor som finns gratis på internet är ett valitt och effektivt instrument för att testa patienter för fyra vanliga psykiska sjukdomar, enligt en studie från University of North Carolina at Chapel Hill. Frågeformuläret heter My Mood Monitor (M-3) och finns här.
M-3formuläret undersöker för depression, bipolär sjukdom, ångestsyndrom och PTSD. De flesta som lider av dessa sjukdomar i USA får sin första diagnos av sin husläkare och inte av en psykiater. Merparten av all antidepressiv medicin skrivs även den ut av husläkare.
- Ungefär en av tio amerikaner som lider av depression och ångestrelaterad psykisk ohälsa får aldrig behandling då de inte förstår vad som är fel, och när de går till sin husläkare missas dessa behandlingsbara sjukdomar allt för ofta, säger Bradley Gaynes, huvudförfattare till artikeln och professor i psykiatri vid University of NC at Chapel Hill School of Medicine.
- För dessa millioner människor och deras läkare är M-3formuläret en oerhörd resurs, säger Gaynes.
Gaynes och hans forskarteam lät 647 vuxna vårdsökare vid UNC Family Medicine Center fylla i formuläret under tiden de väntade på att få träffa sin läkare. De slutgiltiga diagnoserna jämfördes senare med formuläret. Studien visade att M-3formuläret var effektivt när det gällde att upptäcka huruvida depression- eller ångestsjukdom överhuvudtaget förelåg i 83 procent av fallen och för att upptäcka specifik sjukdom i 76 procent av fallen.
Just nu designar forskarteamet en andra studie som ska mäta M-3formulärets effektivitet när man använder det för att mäta mental hälsa över tid. Företaget har även utvecklat en mobiltelefonversion av formuläret som kommer att släppas senare.
Det har länge varit känt att fysisk aktivitet är viktig för hälsan, såväl den fysiska som den psykiska. Nu har det kommit nya spännande rön som förändrar synen på fysisk aktivitet. Fram tills nu har man sett fysisk aktivitet och stillasittande som två ytterligheter av samma beteende, men nya studier visar dock att så inte är fallet. Stillasittande är farligt för hälsan oavsett fysisk aktivitet.
Studierna visar att längre stunder av stillasittande, oberoende av övrig fysisk aktivitet, är starkt kopplade till fetma, diabetes, metabola syndromet, hjärt-kärlsjukdom, cancer och förtida död. Dessa samband gäller oberoende av BMI.
Detta nya synsätt bygger enligt Läkartidningen på fyra förutsättningar:
- Stillasittande är oberoende av övrig fysisk aktivitet kopplat till ökad risk för flera stora folksjukdomar och förtida död.
- Stillasittande och fysisk aktivitet är två skilda beteenden.
- De negativa kroppsliga svaren (molekylära och fysiologiska) som följer på stillasittande är inte enbart motsatsen till de positiva effekter som följer av fysisk aktivitet.
- Personer som redan är otillräckligt fysisk aktiva har sannolikt en ännu högre risk för negativa kroppsliga svar om de dessutom är stillasittande en stor del av dagen.
Detta blir relevant inom vården på så sätt att det nu finns två skilda beteenden att ta hänsyn till: fysisk aktivitet som en skyddande faktor och stillasittande som en riskfaktor.
Läkartidningen skriver att:
“I framtiden bör inte bara regelbunden fysisk aktivitet rekommenderas och förskrivas. Lika viktigt kan det vara att undvika att sitta stilla. Att ta trapporna i stället för hissen, fem minuters pausgympa på jobbet eller att gå till affären i stället för att ta bilen, får nu en helt annan tyngd och betydelse än tidigare.
Fysisk aktivitet på recept, FaR, är ett enkelt och effektivt redskap för att föreskriva fysisk aktivitet. Svenska studier visar att FaR kan leda till såväl ökad fysisk aktivitet som minskad stillasittande tid [19]. Vid förskrivning av FaR bör man komplettera med råd om att undvika stillasittande.”
Här kommer ett snabbt tips om DN-artiklar även idag.
Dels fortsätter serien i artikelserien “Män gråter inte” med exempel på hur man arbetat med ett genusprojekt på Kolmårdens vårdcentral och dessutom fler mäns berättelser om deras upplevelser av depression och vård för denna.
Artiklarna finns att läsa här:
Att vara deprimerad ingår inte i mansrollen
“Jag fick för mig att min tjej var otrogen”
“På något sätt lyckades jag berätta hur det var”
“Festande och jobb dolde mina känslor”
Dessutom är det en stor artikel om akupunktur som behandling av gravida med depression. Ungefär var tionde kvinna drabbas av depression under graviditeten, nästan lika många blir deprimerade efter förlossningen. Studier på antidepressiva har visat att de är i princip ofarliga för kvinnan och fostret, men många kvinnor föredrar ändå annan behandling. En studie visar nu att akupunktur kan fungera mot depression under graviditet. Av de kvinnor i studien som behandlades med akupunktur mot sin depression blev två tredjedelar av med minst hälften av sina besvär.
Gunilla Sydsjö, professor i psykosocial medicin och obstetrik vid Hälsouniversitetet i Lund, säger till DN att antalet blivande och nyblivna mödrar med depression ökat de senaste åren. Dock är det som vanligt svårt att veta om detta är ett tecken på att den psykiska ohälsan ökat eller om det beror på att fler blivit bättre på att uppmärksamma problemen och söka hjälp.
