Läkartidningen hade i förra veckan en artikel som diskuterade psykoterapi som komplement till medicinering för vuxna med ADHD. De senaste åren har flera studier i ämnet publicerats.
Det finns stora skäl att finna mer effektiv behandling och stöd vid ADHD hos vuxna. ADHD är förknippat med hög grad av psykatrisk samsjuklighet och ökad risk för missbruk och kriminalitet, ökad upplevelse av stress och många stressorer i vardagen samt högre vårdkonsumtion på grund av högre olycksrisk och kroppslig ohälsa än hos vuxna utan ADHD.
Ungefär hälften av alla barn med ADHD har kvarstående funktionshinder som vuxna. Prevalensen hos vuxna uppskattas vara 1,2-7,3 procent.
Läkemedelsbehandling har visat sig ha god effekt vid ADHD hos vuxna, speciellt på kort sikt. I princip oberoende av effekt slutar dock de flesta med behandlingen inom två år, enligt studier. En bidragande orsak till detta tros vara svårigheter att praktiskt hantera behandlingen. Ett annat problem med medicinering är att ungefär hälften av vuxna med ADHD inte tål, inte svarar på eller får ofullständig effekt av läkemedelsbehandling.
Med bakgrund av detta finns det därför ett stort behov av alternativa och kompletterande behandlingar såsom psykoterapi.
Den första studien som gjordes inom området var en retrospektiv utvärdering utifrån journaler. Enligt den studien kan vissa typer av terapi till och med vara skadliga. Det visade sig att ökad insikt genom terapi eller psykoedukation kan ge negativa effekter om individen inte samtidigt får adekvata verktyg för hantering av problembeteenden.
I senare studier har man därför tagit hänsyn till detta och enbart baserat studierna på korttidspsykoterapi ”modifierad för att fokusera på frågor som kan tänkas vara aktuella för vuxna med ADHD”. Samtliga terapiformer innehåller komponenter som psykoedukation, färdighetsträning eller förvärvande av copingstrategier samt psykologiskt stöd och aktivt involverad behandlare, skriver Läkartidningen.
De studier som hittills publicerats på ämnet visar konsekvent på medelstora till stora behandlingseffekter på ADHD-symtom. Dessutom visar flera av studierna positiva effekter på depression och ångest, som är de vanligaste komorbida symptomen. Det finns ont om långtidsuppföljningar men de uppföljningar som gjorts visar kvarstående resultat två månader respektive ett år efter avslutat behandling. Vissa deltagare har även varit under pågående läkemedelsbehandling, något som inte verkar ha haft någon betydelse för behandlingsutfallet i terapin.
Det finns dock som sagt stort behov av fler studier i ämnet. Dels har deltagarna i de studier som gjorts haft låg grad av missbruk och psykiatrisk samsjuklighet. I vissa studier har urvalet dessutom bestått i högre grad av personer med relativt hög socioekonomisk status. Därför efterfrågas nu studier som baseras på ett mer representativt urval. Dessutom påpekar Läkartidningen att det är viktigt med kontrollgrupper bestående av diskussionsgrupper, då det kan ge en positiv effekt bara att träffa andra med samma diagnos och prata om sina svårigheter.
Sedan 2005 utvärderar neuropsykiatriska enheten, Psykiatri Nordväst en befintlig gruppbehandlingsmetod baserad på dialektisk beteendeterapi. I studien har vuxna med ADHD randomiserats till två grupper, antingen en kontrollgrupp utformad som en ostrukturerad diskussionsgrupp, eller en DBT-baserad färdighetsträningsgrupp med inslag av psykoedukation, mindfulness-meditation, beteendeanalys och hemuppgifter. De preliminära resultaten har varit positiva både i fråga om behandlingens genomförbarhet och effektivitet samt deltagarnas nöjdhet.
En annan utvärdering pågår vid Beroendecentrum Stockholm där man sedan 2006 utvärderat DBT-baserad färdighetsterapi speciellt anpassad för personer med ADHD och beroendeproblematik. I denna studie får deltagarna varsin coach som stöttar dem i hemuppgifterna. Även här visar de preliminära resultaten positiva behandlingseffekter inte bara på ADHD-symptom utan även på komorbiditet, exempelvis sömnsvårigheter.
Läkartidningen skriver i sin konklusion att:
“ADHD hos vuxna kan behandlas på flera sätt, både farmakologiskt och icke-farmakologiskt, och olika sätt att behandla kan och bör kombineras efter individuell behovsprövning. Vår förhoppning är att flertalet vuxna personer med ADHD så småningom ska kunna erbjudas effektiv, säker evidensbaserad behandling, såväl farmakologisk som icke-farmakologisk, om behov finns.”
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om DBT, Dialektisk Beteendeterapi, Terapi, ADHD