DN publicerar idag en intressant artikel om psykiatrin av Ann Heberlein, författare till boken “Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva”.
Heberlein uppger att hon har både positiva och negativa upplevelser av psykiatrin. Idag fungerar kontakten mellan henne och psykiatrin bättre, och hon funderar på om det beror på att hon är äldre och bemöts med mer respekt eller att psykiatrin har förändrats. Hon menar dock att hon har träffat många patienter och vårdgivare som får henne att ana att vården inte alltid fungerar så bra som den skulle kunna göra:
“Jag har haft kontakt med tillräckligt många avhoppade och desillusionerade läkare för att betrakta det hela som en indikation på att det finns allvarliga problem inom psykvården. De som väljer att lämna psykiatrin upplever vården som otillfredsställande, ibland till och med kränkande. De berättar om straffmedicinering – ”var gång E ifrågasatte något dubblade överläkaren dosen av Haldolen” – om obegripliga bältesläggningar, om bristande ekonomiska resurser, överbeläggningar och outbildad personal.”
Hon skriver vidare om en enkätundersökning genomförd av Ekot, som visade att många av personalen i psykiatrin hade sett annan personal använda övervåld mot patienter, men att det ytterst sällan görs någon anmälan vid sådana tillfällen. Visserligen är detta inget unikt för psykiatrin, menar Heberlein, men anser att det är ett extra stort problem eftersom patientna inom psykiatrin är utelämnade till personalen.
Heberlein lyfter även fram att det faktum att det sällan görs anmälningar från patienternas sida angående den psykiatriska vården. En hypotes om detta är att patienterna har låga förväntningar på vården, en annan att man skäms för sina problem och därför inte vågar ställa krav.
Avslutningsvis konstaterar hon att “de är ganska många, läkarna och skötarna som ser människan bakom diagnosen. Jag önskar bara att de var ännu fler.”
Läs hela artikeln här och fler kommentarer på bloggen Nattens bibliotek>>
