I senaste numret av tidningen Wired finns en intressant artikel om placeboeffekten. Det tycks som att placeboeffekten har blivit starkare med åren, vilket enligt artikelförfattaren är ett stort problem för läkemedelsföretagen, framför allt vad gäller nyare mediciner för behandling av depression. Även äldre mediciner som tidigare gjort bra ifrån sig i studier har nu svårt att slå placebo i nyare undersökningar. För att få bukt med detta problem har flera stora läkemedelsföretag gått samman i ett gemensamt forskningsprojekt där man använder sig av forskningsdata från en stor mängd studier från flera olika företag för att utreda vilka faktorer som påverkar placeboeffekten.
Artikeln beskriver även vad vi vet idag om placeboeffekten och dess verkningsmekanismer. Till viss del verkar effekten förklaras av kroppens naturliga smärtstillande ämnen, som utsöndras vid stress men även aktiveras av placebo. På grund av detta föredrar vissa forskare att tala om placeborespons istället för placeboeffekt, för att betona att det är kroppens egna respons som får effekt när den aktiveras genom ett placebo. Det verkar även som att patienter med försämrad kognitiv förmåga, som alzheimerpatienter, får lägre grad av placeborespons vid medicinering med smärtstillande. Teorin kring detta är att dessa patienter har svårt att föreställa sig en framtida effekt av medicinen och att denna förväntan är viktig för att placeboresponsen ska aktiveras.
Forskare menar även att vi människor ständigt utvärderar reaktioner hos andra, till exempel tonläget hos vår läkare när han talar om prognosen för vår sjukdom, för att få en så korrekt uppfattning om vår framtid som möjligt. Därför kan läkaren eller terapeutens förmåga att förmedla hopp och optimism vara avgörande för att placeboresponsen ska aktiveras. Det är även väl känt att utseendet på piller har betydelse, på så sätt att blå piller ger upphov till starkare respons som lugnande, medan röda piller ger starkare respons när de ska föreställa uppiggande. Det finns dock även kulturella skillnader i responsen, till exempel får inte blå piller en lika stor lugnande effekt hos italienska män, vilket förklaras med att de associerar färgen med det Italienska fotbollslandslaget, Forza Azzuri!
Varför placeboresponsen tycks öka finns det dock ingen fullständig förklaring för. En teori är att läkemedelsföretagens effektiva marknadsföring har lett att människor i högre grad associerar piller med positiva effekter, och därmed känner större optimism och hopp även när de får sockerpiller. Ett annat problem anses vara definitionen av psykisk ohälsa. Det är ingen tvekan om att läkemedelsföretag har varit pådrivande i att ta fram diagnoser även för mildare former av psykisk ohälsa, för att på så sätt bredda marknaden för sina läkemedel. Samtidigt kan detta bli ett problem för dessa företag, då mildare former av ohälsa kan ha lättare att påverkas av placeboresponsen.
Slutligen kan man ifrågasätta antagandet att placeboresponsen faktiskt blivit starkare. Anledning till att man drar denna slutsats är dels att fler mediciner blir underkända idag när de jämförs med placebo. Detta kan dock bero på att företagen helt enkelt tagit fram undermåliga mediciner. Man har som nämnt ovan även sett att äldre mediciner som Prozac får sämre resultat jämfört med placebo än tidigare. Det har dock i senare studier visat sig att effekten av flera antidepressiva tidigare har överdrivits, genom att man valt att enbart publicera de studier där medicinen haft bäst resultat. De sämre resultaten man ser idag kan alltså vara en mer korrekt bedömning av medicinens effekt. Man vet även sedan tidigare att ju mer korrekt genomförd en studie är, desto mindre skillnad i effekt finner man mellan medicin och placebo. Det kan alltså vara så att man helt enkelt genomför bättre och mer noggranna studier idag än tidigare.
Läs artikeln här>>
Läs en kommentar till artikeln här>>
