Wemind

Tvångstankar och tvångshandlingar är vanliga bland vuxna, såväl med eller utan psykiatriska syndrom. Tvång under barndomen ökar risken för senare tvångssyndrom (OCD). Detta visar en studie genomförd på data från befolkning i Nya Zeeland.

Ungefär tusen deltagare genomgick diagnostiska intervjuer vid 11, 26 och 32 års ålder. Resultaten visade att tvångstankar och -handlingar var vanliga hos personer med andra psykiatriska syndrom än tvångssyndrom och hos personer utan psykiatriska syndrom. Hjälpsökande var kopplat till ångest, depression och tvångstankar (framför allt aggressiva och skamfyllda tankar) men inte tvångshandlingar. Den vanligast typen av symtom var skada/kontroll, enligt studien. Tvångstankar och -handlingar vid 11 års ålder ökade risken för tvångssyndrom som vuxen. Anxiety Insights skriver att det är första gången som man vetenskapligt visat på kopplingen mellan tvång under barndom och senare tvångssyndrom.

Studien publicerades i The American Journal of Psychiatry. Författare är Miguel A. Fullana, Ph.D., David Mataix-Cols, Ph.D., Avshalom Caspi, Ph.D., Honalee Harrington, B.A., Jessica R. Grisham, Ph.D., Terrie E. Moffitt, Ph.D., och Richie Poulton, Ph.D.

Alkoholproblem kan ge ökad risk att utveckla depression, föreslås i en ny studie. Sedan tidigare har forskning visat på hög komorbiditet (samsjuklighet) mellan alkoholproblem - såsom missbruk eller beroende - och depression. Det har dock varit oklart hur orsakssambandet ser ut, menar författarna till studien. Anxiety Insights jämför med det motsatta orsakssambandet: att deprimerade människor självmedicinerar med alkohol för att minska sitt lidande.

I studien användes data från en 25-årig longitudinell studie med barn från Nya Zeeland. Analysen gjordes utifrån 1055 personer (635 pojkar, 630 flickor) med alkoholmissbruk eller -beroende och egentlig depression vid åldrarna 17, 20 och 24. Diagnoser fastställdes utifrån diagnosmanualen DSM-IV.

Resultaten visade på en signifikant koppling mellan alkohol och depression. Analys visade att det mest rimligaste orsaksambandet var att alkoholproblem leder till ökad risk för depression.

Studien publicerades i Archives of General Psychiatry. Artikeln författades av David M. Fergusson, Joseph M. Boden och L. John Horwood.

Du kan även läsa om studien på Dagens Medicin.

Antidepressiv medicinsk behandling ger effekt men har högt återfall vid depression, visar en studie från Nya Zeeland. I studien deltog 175 personer med egentlig depression. De behandlades med antidepressiva läkemedel under sex månader i öppenvård. Av dessa följdes 94 % under ytterligare ett år. I studien fanns ingen placebokontroll.

Efter sex månader uppfyllde 123 personer inte längre diagnoskriterierna  för egentlig depression. Av dessa återföll 46 % inom ett år. Återfall definierades som minst två veckor av egentlig depression. De som återföll hade i större utsträckning tidigare depressioner, kvarvarande symtom samt högre skattning av harm avoidance och lägre skattning av self directedness.

Av de 38 personer som efter sex månader fortfarande var deprimerade, hade 34 % inte längre någon depression inom ett år. De hittade ingen koppling mellan patientkaraktäristika och tillfrisknande.

Författarna drar slutsatsen att många deprimerade som behandlas med antidepressiva återfaller, varför långtidsuppföljning behövs i vården.

Studien är genomförd av R.T. Mulder, C.M.A. Frampton, S.E. Luty och P.R. Joyce vid Department of Psychological Medicine, University of Otago, Christchurch, Nya Zeeland. Artikeln hittar du på Science Direct.

En ny studie som sträckt sig över tre decennier visar att barn med lägre IQ löper en förhöjd risk att utveckla psykiatriska störningar som vuxna. Dessa inkluderar schizofreni, depression och generaliserad ångeststörning, GAD. Lägre IQ var ockås kopplat till psykiatriska störningar som var mer varaktiga och att ha minst två diagnoser vid 32 års ålder. Ingen koppling fanns mellan IQ och substansberoende, specifika fobier, panikstörning eller tvångssyndrom, OCD.

I studien deltog barn födda i Dunedin, Nya Zeeland under 1972-1973. Vid första bedömningen vid tre års ålder deltog 1037 barn. Deltagarna blev också intervjuade och testade för generell hälsa och beteende vid åldrarna 5, 7, 9, 11, 13, 15, 18, 21, 26 och 32. Vid avslutning deltog 96 % av deltagarna. Psykiatriska störningar bedömdes genom intervjuer vid 18-32 års ålder av kliniker utan kunskap om personernas IQ eller psykiatriska historia.

“The authors used IQ as a marker of a concept called cognitive reserve, which refers to variation between people in their brain’s resilience to neuropathological damage,” skriver Anxiety Insights.

Författarna ger några förslag på förklaringar till kopplingen mellan IQ och psykiatriska störningar:

“Lower childhood IQ might reveal a difference in brain health that makes an individual more vulnerable to certain mental disorders. Another possible mechanism is stress — individuals with lower childhood IQs are less equipped to deal with complex challenges of modern daily life, which may make them more vulnerable to developing mental disorders.”

Resultaten kan vara till hjälp vid planering av behandling:

“Since individuals with persistent and multiple mental disorders are more likely to seek services, cognitive ability may be an important factor for clinicians to consider in treatment planning. For example, individuals with lower cognitive ability may find it harder to follow instructions and comply with treatment regimens. By taking clients’ cognitive ability into account, clinicians may improve treatment outcome,” säger Koenen.

Resultaten kan även vara till hjälp vid planering av preventionsinsatser:

“Educators and pediatricians should be aware that children with lower cognitive ability may be at greater risk of developing psychiatric disorders. Early detection and intervention aimed at ameliorating mental health problems in these children may prevent these problems from carrying over into adulthood,” menar Koenen.

Studien publiceras i tidskriften The American Journal of Psychiatry. Studien stöddes bland annat av amerikanska National Institute of Mental Health och brittiska Medical Research Council. Författare till artikeln är K.C. Koenen, T.E. Moffitt, A.L. Roberts m.fl.

Läs mer om studien på Anxiety Insights >> eller hela artikeln på The American Journal of Psychiatry >>