Wemind

Dagens medicin berättar att en psykiater som tidigare åtalats för att uttalat sig generaliserande om turkar och grekers syn på arbete nu dömd till att betala skadestånd till två patienter. I sina bedömningar skrev han bland annat att invandrare från Medelhavsområdet tenderar att bli sjuka själva om deras maka eller make har sjukpension. För en av patienterna uppges han ha föreslagit ”en enkelbiljett till Grekland”.

Enligt tingsrätten har läkaren baserat sina bedömningar på generaliserande antaganden utifrån patienternas etniska tillhöringhet. Därmed anses han ha utsatt dem för diskriminering. Eftersom patienterna drabbades hårt och förlorade sin sjukpenning på grund av läkarens agerande får de rätt till 60 000 kronor var i skadestånd.

Läs mer på Diskrimineringsombudsmannens hemsida och i SvD>>

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om psykiater, kränkning, rasism, fördomar, DO, Diskrimineringsombudsmannen

I TV4:s program “Efter tio” uppmärksammade man igår att självmorden bland ungdomar i Sverige ökar. Med i studion fanns Lisa Olveby, vars dotter Jessica tog sitt liv vid 16 års ålder efter att ha lidit av depression och ätstörningar under en lång tid. Lisa känner att familjen inte fick den hjälp som behövdes av BUP och anmälde efter självmordet två kuratorer för felbehandling. Hon vill nu bryta tystnaden kring självmord. Med i studion fanns även psykiater Ulla-Karin Nyberg som forskar om självmord.

Temat kommer fortsätta under veckan.

Del 1 av programmet:

Del 2 av programmet:

DN publicerar idag en intressant artikel om psykiatrin av Ann Heberlein, författare till boken “Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva”.

Heberlein uppger att hon har både positiva och negativa upplevelser av psykiatrin. Idag fungerar kontakten mellan henne och psykiatrin bättre, och hon funderar på om det beror på att hon är äldre och bemöts med mer respekt eller att psykiatrin har förändrats. Hon menar dock att hon har träffat många patienter och vårdgivare som får henne att ana att vården inte alltid fungerar så bra som den skulle kunna göra:

“Jag har haft kontakt med tillräckligt många avhoppade och desillusionerade läkare för att betrakta det hela som en indikation på att det finns allvarliga problem inom psykvården. De som väljer att lämna psykiatrin upplever vården som otillfredsställande, ibland till och med kränkande. De berättar om straffmedicinering – ”var gång E ifrågasatte något dubblade överläkaren dosen av Haldolen” – om obegripliga bältesläggningar, om bristande ekonomiska resurser, överbeläggningar och outbildad personal.”

Hon skriver vidare om en enkätundersökning genomförd av Ekot, som visade att många av personalen i psykiatrin hade sett annan personal använda övervåld mot patienter, men att det ytterst sällan görs någon anmälan vid sådana tillfällen. Visserligen är detta inget unikt för psykiatrin, menar Heberlein, men anser att det är ett extra stort problem eftersom patientna inom psykiatrin är utelämnade till personalen.

Heberlein lyfter även fram att det faktum att det sällan görs anmälningar från patienternas sida angående den psykiatriska vården. En hypotes om detta är att patienterna har låga förväntningar på vården, en annan att man skäms för sina problem och därför inte vågar ställa krav.

Avslutningsvis konstaterar hon att “de är ganska många, läkarna och skötarna som ser människan bakom diagnosen. Jag önskar bara att de var ännu fler.”

Läs hela artikeln här och fler kommentarer på bloggen Nattens bibliotek>>

Läkartidningen publicerar idag ett debattinlägg från Bengt Annebäck, psykoterapeut, psykiater och verksam som överläkare vid StressRehab Tiohundra i Norrtälje. Annebäck ställer sig i artikeln frågande till att Svenska psykiatriska föreningen och andra företrädare för den etablerade specialistpsykiatrin kritiserar Socialstyrelsens nya riktlinjer och anser att de istället borde ägna sig åt att försöka förbättra vårdkvaliten och arbetssituationen för läkarna i öppenpsykiatrin.

Annebäck menar att psykiaterna i öppenpsykiatrin av flera anledningar går på knäna. Han nämner ökade krav på dokumentation, tidsslukande åtgärder vid sjukskrivning, ekonomisk styrning och vårdvalsmodeller, samordningsproblem och minskade resurser som några av faktorerna bakom detta.

För att komma till bukt med dessa problem har Annebäck flera konkreta förslag på hur psykiatrin bör förändras och förstärkas:

• en fungerande primärvårds­psykiatri med psykiatrisk konsult och 3–4 psykologer och kuratorer på varje vårdcentral, varav åtminstone 2 med kvalifi­cerad KBT-utbildning.
• en primärvård som har tillgång till ett multiprofessionellt psykosomatiskt team, smärtteam och stressmottagning.
• För specialistpsykoterapin mottagning­ar med högst 10–14 medarbe­tare där varje specialistläk­are servar högst 4–5 medarbetare (som förstås har god psykoterapeutisk kompetens inklusive tillräckligt med KBT-terapeuter).
• psykiatrer som har bra psykoterapiutbildning, goda kunskaper i psykosomatik och mycket goda psykofarmakakunskaper, där en kontinuerlig vidareutbildning inte enbart styrs av läkemedelsindustrin.

Lise-Lotte Risö ­Bergerlind, ord­förande i Svenska psykiatriska föreningen svarar att hon håller med i mycket som Annebäck skriver. Återstår att se om föreningen tar upp kampen för en bättre öppenpsykiatri.

Flera medier rapporterar idag om en kvinna i Lund som från 1993 fått sjukbidrag, blivit förtidspensionerad och fått ersättning för flera personliga assistenter, bland annat den egna maken.

Kvinnan sökte enligt Sydsvenskan hjälp hos psykiatrin 1993 på grund av att hon hallucinerade, ville opererad bort ett föremål ur hjärnan och var oförmögen att ta hand om sig själv. Detta enligt maken, som förde hennes talan. Den ansvarige läkaren, överläkaren Hans Bendtz, bedömde sin patient som svårt sjuk i schizofreni och mycket svårbehandlad.

En höstdag år 2000 råkade han av en händelse träffa henne på stan, där hon uppträdde som en helt normal person. Efter detta gjorde han efterforskningar och konfronterade så småningom kvinnan. Hon erkände då att hon simulerat men menade att hennes man hade pressat henne till det. På frågan om han som psykiater inte borde ha upptäckt simulering tidigare menar Hans att:

“Nej, det kanske en lekman tycker, men det tycker inte jag själv om jag ska vara ärlig. Psykiatrin är svår och den bygger på vad folk berättar, vi har inga objektiva diagnostiska metoder. Om folk ljuger och spelar underliga, hur ska vi veta att de ljuger och spelar teater? Jag tror att det finns en övertro på psykiatriska diagnoser, för vi gör naturligtvis missar.”

Hans menar dock att han upptäckt fler simulanter sedan detta fall, då han blivit mer observant på vissa omständigheter som bör väcka misstankar. Kvinnan har nu dömts att betala tillbaka 1 777 427 kronor till Försäkringskassan, samt myndighetens rättegångskostnader.

Se även DN, SvD och GP.

Aftonbladet har en artikel om en 18-årig kvinna, Emma, som för tre veckor sedan blev tvångsvårdad efter ett tio minuter långt samtal med en psykiater.

Enligt artikeln hade Emma under en tid känt sig pressad av höga krav på sig själv. Hon gick till psykolog som erbjöd henne att träffa en läkare. Läkaren som var tillfälligt inhyrd menade efter 10 minuters samtal att Emma var djupt deprimerad och behövde ECT (elchocksbehandling) i minst 12 veckor. Emma var tveksam till detta.

– Då sa hon att jag inte var kapabel att ta ett sådant beslut själv och att jag måste tvångsvårdas. Sedan gick hon och stängde dörren. Hur kan man besluta det efter bara tio minuter? Hon frågade ingenting om varför jag mådde dåligt eller vad jag hade för bakgrund, säger Emma.

Efter ett dygn med ständig övervakning på en sluten avdelning kom en ny läkare som omgående skrev ut Emma och istället sjukskrev henne i två veckor. Hon har nu tillsammans med sin mamma anmält händelsen till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) och till polisen.

Igår startade rättegången mot Anna Odell, som den 21:a januari i år spelade psykotisk och blev intagen på psykakuten på St Görans sjukhus. Den spelade psykosen var en del av Odells examensprojekt på konstfack och hon fick efteråt mycket kritik för sitt agerande. Den dåvarande överläkaren vis psykakuten, David Eberhard, tyckte att Anna och hennes prefekt borde “klippa sig och skaffa sig ett riktigt jobb”.

Anna Odell åtalas nu för våldsamt motstånd, falskt larm samt ”oredligt förfarande”. Åklagaren yrkade under rättegången på att Odell döms till villkorlig dom och böter alternativt böter. Fokus under dagen låg bland annat på huruvida Odell hade gjort våldsamt motstånd mot poliserna som kom och hämtade henne på Liljeholmsbron och huruvida hon hade varit såpass våldsam på psykakuten att det var rimligt att lägga henne i bältessäng.

DN skriver apropå rättegången om tvångsvård i en artikel i söndagens tidning och konstaterar att rapporteringen kring tvångsåtgärder inte fungerar. Dels struntar många kliniker i att rapportera överhuvudtaget, dels är statistiken svårtydd. Till exempel kan man inte kontrollera hur många gånger en och samma patient har lagts i bältessäng. Socialstyrelsen har gjort en verksamhetstillsyn i södra Sverige och fann då att dokumentationen och journalföringen var såpass dålig att det var omöjligt att avgöra om tvångsåtgärderna hade varit berättigade. Endast en klinik av tjugo skötte dokumentationen rätt. Anders Printz, enhetschef på Socialstyrelsen, menar att

“Det är allvarligt att tvångsvården inte har varit genomskinlig. När en människa berövas sina medborgerliga fri- och rättigheter med stöd av lagen måste vi vara säkra på att den vård som ges är god.”

DN har även talat med patienter där vissa är nöjda med vården de fått medan andra berättar om övervåld och överlägset beteende.

Smålandsposten(SMP) rapporterar att samtliga psykologer har lämnat rättspsykiatriska regionskliniken i Växjö. Tidigare har psykologerna enligt SMP haft en stark ställning på kliniken med fem fasta tjänster. Dessa har nu ersatts av en fast och en inhyrd tjänst. Enligt psykologen Anneli Fryklund, som lämnade sin tjänst på kliniken för ett år sen, har säkerhetstänkandet tagit över i sådan grad att det försvårar behandlingsarbetet.

–Varken verksamhetschef eller biträdande har någon djupare kunskap om behandlingsarbete och detta präglar synsättet vid kliniken, menar Anneli Fryklund.

Andra psykologer instämmer i detta, och Annika menar att även läkare, kuratorer och sjukgymnaster lämnar kliniken. Förre chefsöverläkaren Thomas Dahlén slutade då han hamnade i konflikt med ledningen om hur vården skulle bedrivas. Verksamhetschefen Anita Åkesson instämmer i att det kan vara svårt att kombinera god, humanistisk vård med säkerhetstänkande.

–Murar och stängsel kan signalera något särskilt. Men det kan också uppfattas som en trygghet för våra patienter.

DN skriver om en BUP-mottagning i Stockholms län där två psykologer och en psykiater undlåtit att skriva journaler för ca 300 patienter. Förklaringen tros vara hög arbetsbelastning och det beskrivs som en hemlighet som alla visste om. Det hela avslöjades när en nytillträdd enhetschef skulle klargöra ansvarstrukturen på mottagningen. Socialstyrelsen har nu inlett en granskning av de två psykologerna, då psykiaterns kontakter ligger för långt tillbaka i tiden.

Arbetet med att utforma den nya diagnostiska manualen för psykiatriska tillstånd, DSM-V, kritiseras nu på flera håll. Psykiatern Allen Frances, som ledde arbetet med att ta fram den föregående versionen av manualen, har skrivit en kritisk artikel för tidskriften Psychiatric Times. I artikeln menar Frances att den nya kommittén arbetar osystematiskt och att det paradigmskifte man har som mål att genomföra vad gäller diagnostiken inte har stöd i empirisk forskning. Han anser att vi fortfarande vet för lite om vad som orsakar psykiska problem och att man har mer att förlora än att vinna på att genomföra dramatiska förändringar av det nuvarande systemet.

Frances varnar även för risken att helt nytt system kan exploateras av läkemedelsindustrin för att skapa större marknader, genom att övertolka förändringar i diagnoser så att gränsen för vad som anses vara psykisk ohälsa sänks. Det är redan en uttalad ambition med arbetet, enligt Frances, att inkludera syndrom som tidigare ansetts som gränsfall, för att öka chansen att fånga upp patienter tidigt. Frances menar dock att detta kommer leda till en olycklig medikalisering av mer eller mindre normala tillstånd.

Artikeln postades online av psykiatern Doug Brenner, som enligt honom själv har fått utstå repressalier från andra psykiatriker för detta.

Arbetet med DSM-V har även tidigare kritiserats för att deltagarna i arbetsgruppen som utformar manualen har varit tvungna att skriva på ett avtal där de lovar att inte diskutera arbetet utanför gruppen. Kritikerna menar att detta är odemokratiskt och riskerar leda till att några få personer får orimligt stort inflytande på utformningen av manualen.

Läs om DSM-kommitténs svar på Frances artikel här>>
Läs mer om arbetet med DSM-V här>>