Wemind

Depression och smärta är något som inte sällan ses tillsammans. Det är mer eller mindre allmänt känt att denna kombination är vanlig, men riktigt vad det beror på är inte lika känt. En studie har nu visat att vi blir mer känsliga för smärta när vi befinner oss i en depressiv sinnesstämning.

Studien, som utfördes på friska personer, visade att en ökad depressiv sinnesstämning störde en del av de kretsar i hjärnan som reglerar känslor vilket ledde till en ökad perception av smärta.
Dr Chantal Berna som ledde studien förklarade det såhär: ”När friska personer gjordes ledsna med hjälp av negativa tankar och deprimerande musik upptäckte vi att deras hjärnor processade smärta mer emotionellt, vilket ledde till att de upplevde smärta som mer obehagligt.”

Författarna tror att när man är ledsen och känner sig låg försämras ens förmåga att reglera de negativa känslorna associerade med smärta. Därmed får smärtan en större effekt. Snarare än att bara vara en konsekvens av smärta, kan en depressiv sinnesstämning driva på smärtan och göra att den förvärras.

”Vår forskning tyder på att en depressiv sinnesstämning leder till maladaptiva förändringar i de hjärnfunktioner som associeras med smärta, och att den depressiva sinnesstämningen i sig skulle kunna vara ett mål för behandling med hjälp av medicin och psykoterapi i dessa sammanhang”, säger Berna.

Denna forskning och kommande forskning på ämnet blir med andra ord viktig i behandlingen av de patienter som lider av kronisk smärta, då dessa personer ofta även lider av depression, skriver Science Daily.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Depression, Smärta, Kronisk smärta, Psykologi

Hur dagens barn och ungdomar påverkas av våldsamma tv- och datorspel är en flitigt diskuterad fråga. Review of General Psychology, utgiven av APA, har i juni ett specialnummer där flera studier som behandlar både negativa och positiva effekter av datorspel granskas.

Flera studier behandlar datorspel som ett verktyg för att förbättra visuospatiala förmågor, att underlätta för personer med diabetes eller smärta, eller som ett komplement till psykoterapi.

”En stor del av uppmärksamheten kring datorspel har varit negativ och fokuserat på möjliga skadeverkningar relaterade till beroende, aggression och försämrad skolprestation”, säger Christopher J. Ferguson, professor vid Texas A&M International University, en av redaktörerna för journalen. ”Senare forskning har visat att samtidigt som datorspel har blivit mer populärt har barn i USA och Europa minskade beteendeproblem, är mindre våldsamma och får högre poäng på standardiserade tester. Våldsamma datorspel har inte skapat en generation av problemungdomar, som det så ofta fruktats.”

En annan studie visar dock att våld i datorspel kan leda till ökad aggressivitet hos vissa personer, beroende på personlighet.

Patrick Markey har i sin forskning kommit fram till att specifika kombinationer av personlighetsdrag delvis kan predicera vilka ungdomar som kommer att påverkas negativt av våldsamma datorspel. Med hjälp av femfaktormodellen för personlighet har Markey kommit fram till en ”perfekt storm”, en kombination av personlighetsdrag som predicerar vilka som blir mest våldsamma själva efter att ha spelat våldsamma datorspel.

Kombinationen består av höga poäng på neuroticism (blir lätt uppretad, arg, deprimerad, känslosam etc), låga poäng på agreeableness (bryr sig lite om andra, likgiltig inför andras känslor, kall etc), samt låga poäng på conscientiousness (bryter mot regler, håller inte löften, agerar utan att tänka innan etc).

Utifrån dessa personlighetsdrag skapade Markey en egen modell som han använde för att predicera effekter av våldsamma datorspel hos 118 tonåringar. Varje deltagare spelade ett våldsamt eller ett icke-våldsamt datorspel varpå nivån av fientlighet mättes och jämfördes. De tonåringar som hade ovan nämnda personlighetsdrag var de som påverkades mest av de våldsamma datorspelen medan de deltagare som hade andra personlighetsdrag var antingen enbart lite eller helt opåverkade.

Ferguson kommenterar forskningen med följande glasklara metafor: ”Datorspel är som jordnötssmör. De är harmlösa för den stora majoriteten barn men skadliga för en liten minoritet som redan har personlighets- eller psykiska problem.”

För dig som är mer intresserad av att läsa om datorspel och psykologi går det att läsa vidare här:

“Introduction to the Special Issue on Video Games” and “Blazing Angels or Resident Evil? Can Violent Video Games Be a Force for Good?” Christopher J. Ferguson, PhD, Texas A&M International University - http://www.apa.org/pubs/journals/releases/gpr-14-2-66.pdf
http://www.apa.org/pubs/journals/releases/gpr-14-2-68.pdf

“Vulnerability to Violent Video Games: A Review and Integration of Personality Research,” Patrick M. Markey, PhD, Villanova University; Charlotte N. Markey, PhD, Rutgers University.

“Children’s Motivations for Video Game Play in the Context of Normal Development,” Cheryl K. Olson, M.P.H., Sc.D., Massachusetts General Hospital

“Video Games in Health Care: Closing the Gap,” Pamela M. Kato, PhD, University Medical Center Utrecht, Netherlands

“Video Games in Psychotherapy,” T. Atilla Ceranoglu, M.D., Massachusetts General Hospital

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Datorspel, Psykologi, Femfaktormodellen

Personer som fokuserar för mycket på hur de ska nå ett mål är mer benägna att misslyckas än personer som tänker abstrakt på varför de vill göra något. Detta fann forskare vid University of Florida när de studerade personer som försökte gå ner i vikt eller spara pengar.

När vi fokuserar på konkreta aspekter av hur vi vill uppnå mål tenderar vi att bli mer slutna i vårt tänkande och därmed mindre benägna att utnyttja möjligheter som faller utanför vår ursprungliga plan. På motsatt sätt tenderar personer som fokuserar på skälet till sina mål, snarare än på en konkret plan, att ta hänsyn till mer oväntade möjligheter att nå sina mål.

Forskarna utförde fyra olika experiment för att undersöka konsumentbeteende hos personer som försökte spara pengar. I ett av experimenten blev en grupp tillsagd att utforma en konkret plan för att spara pengar, medan en annan blev tillsagd att inte planera. Sedan blev några från båda grupperna tillsagda att fokusera på varför de ville spara pengar. Efter det fick alla deltagaren chansen att köpa godis.

De konsumenter som tänkt konkret och format en specifik plan var mindre benägna att undvika godisköpet än de som inte hade utformat någon plan.
Bland dem som tänkt abstrakt (alltså på varför de ville spara pengar) var det dock de som hade utformat en plan som hade bäst möjligheter att undvika att handla.

”Planering är mer effektiv när vi tänker abstrakt, behåller ett öppet sinne, och påminner oss själva om varför vi vill uppnå ett visst mål. Denna strategi är extra effektiv när vår plan visar sig vara ohållbar (exempelvis genom att den billiga restaurangen är för långt bort eller vårt gym har stängt för semester) eller när andra alternativ än de i vår ursprungliga plan, som för oss mot våra mål, blir tillgängliga (exempelvis att gå istället för att åka buss, eller att äta en mer hälsosam lunch).”, skriver författarna.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Psykologi, Planering

De senaste dagarna har det varit mycket prat om terapisnack.se som bedriver terapi och är frikostiga med psykologisk rådgivning trots att de inte har en enda anställd psykolog. Dessutom har det framkommit att de behandlar barn, trots att de inte har den utbildning som enligt lag krävs för detta. För dig som vill läsa mer följer här länkar till olika tv-klipp och artiklar:

Tv- klipp:

Ur Rapport angående den olagliga behandlingen av barn

Göran Hägglund i Rapport om terapibehandling av barn

Rapport: Laglöst i terapidjungel på nätet

Mårten Gerle från Socialstyrelsen i Rapport

Artiklar ur Dagens Medicin:

“Psykologförbundet fördömer sajt som ger små barn terapi”

Terapisnack kan polisanmälas

Annat läsvärt:

Jonas Mosskin om terapisnack.se

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om terapisnack, terapi

Alla som någon gång studerat, haft ett jobb, ett hem, eller drivit en blogg för den delen, är välbekanta med fenomenet prokrastination. De flesta människor skjuter upp saker på framtiden. De flesta har också dåligt samvete över detta. En ny studie visar dock att det bästa sättet att undvika en eskalerande prokrastination är att förlåta sig själv, och att må dåligt över sin prokrastination snarare är kontraproduktivt.

Wohl et al. följde 119 förstaårsstudenter genom två mitterminsprov och undersökte huruvida självförlåtelse för prokrastination innan det första provet var associerat med mindre prokrastination innan det andra.
”Förlåtelse tillåter individen att gå vidare från sitt maladaptiva beteende och fokusera på nästa prov fri från bördan av tidigare handlingar, som kan utgöra ett hinder för att studera. /…/ Att förlåta sig själv för prokrastination har den välgörande effekten att den reducerar kommande prokrastination genom att reducera negativa affekter associerade med resultatet av ett prov.”, skriver Wohl et al. i artikeln.

Ett annat sätt att se på saken, skriver Psyblog, är i termer av närmande- eller undvikandebeteenden. En uppgift som vi känner skuld inför, exempelvis för att vi skjutit upp den för länge, kommer vi till slut att undvika, då vi som regel tenderar att undvika saker som får oss att må dåligt. Att förlåta oss själva kan reducera skuldkänslorna och därmed öka sannolikheten att vi kommer att närma oss uppgiften igen.

Tyvärr förtäljer inte denna studie hur denna förlåtelse bäst går till…

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Prokrastination, psykologi

Denna vecka bjuder vi istället för en film på ett ljudklipp. I det åtta minuter långa ljudklippet diskuteras ett av de roligare fenomenen inom psykologi. ”The Dunning-Kruger effect”, även kallad ”unskilled and unaware of it-effect” –innebär att personer med låg kompetens inom ett område överskattar sin kompetens i betydligt högre grad än personer med hög kompetens. Klippet är åtta minuter långt och väl värt en lyssning!

Lyssna här!

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Dunning-Kruger, Psykologi, Socialpsykologi

Innesittarlördag? Det är svårt att komma på ett bättre sätt att fördriva en lördag än att läsa underbara Psychology Todays lista på “The Ten Coolest Therapy Interventions”.

Listan ser ut såhär:

10. The Miracle Question
9. The Empty Chair
8. Paradoxical Interventions
7. Voice Dialogue
6. The Hunger Illusion
5. Head-On Collision
4. Sandplay
3. Primal Therapy
2. Virtual Reality
1. Transference Interpretation

Läs den fullständiga listan med förklaringar här - och njut!

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Psykologi, Terapi

Denna fredag bjuder vi på ännu ett klipp från fantastiska TED. Turen denna vecka har kommit till Daniel Kahneman som håller en intressant föreläsning.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Daniel Kahneman, Psykologi

När vi ser en annan person som har ont beter vi oss själva som om även vi känner smärta. Samma sak har visats gälla för exempelvis både apor och möss.

På senare tid har det forskats mycket på vår empati och vår förmåga att ”dela känslor”. Många studier har undersökt fenomenets utsträckning och begränsningar vilket har lett till intressanta upptäckter.
Såväl apor som människor känner mer empati för dem de tycker om. Vi människor, har det visat sig, känner dessutom mer empati för dem som är ”som oss”.

En kinesisk studie som gjordes förra året visade att smärtcentra i hjärnan aktiveras när vi ser andra utsättas för smärta – men med flertalet begränsningar. För det första aktiveras smärtcentra mindre när vi har låga tankar om personen som utsätts. Därtill visade studien att kinesiska personer reagerade starkare när andra kineser utsattes för smärta, och vita reagerade starkare när de såg andra vita utsättas.
En ny studie som publicerades i mars utvidgar studieområdet och undersöker ingrupp-
och utgruppeffekter inte bara på empati vid smärta utan även vid mer vardagliga handlingar.

I studien fick 30 vita studenter se en film där en person drack ett glas vatten. Sen fick varje studiedeltagare göra samma sak. Under tiden var de uppkopplade till ett EEG som mätte aktivitet i den motoriska barken i hjärnan. Den motoriska barken var inte helt överraskande mest aktiv när deltagaren själv drack. Lite mer spännande är att den även aktiverades när deltagaren såg en annan vit person dricka. Mycket spännande är att om personen som drack på videon var afrikansk eller asiatisk aktiverades den motoriska barken knappt alls.

För att göra saken ännu mer intressant hade samtliga undersökningsdeltagare utfört den så kallade ”Symbolic Racism Scale” som mäter grad av fördomsfullhet. När resultatet på den skalan korrelerades med måtten från EEG:n fanns en tydlig korrelation: Ju mer fördomsfull deltagaren var enligt the Symbolic Racism Scale, desto mindre aktivitet i motoriska barken när han eller hon såg icke-vita dricka vatten.

Bakom studien ligger Jennifer Gutsell and Michael Inzlicht vid University of Toronto. De skriver själva att de tror att ett verkligen finns en klyfta mellan “oss” och “dem” när det kommer till empati, men att det är en del av ett mer generellt fenomen. Personer “simulerar mentalt” andra personer hela tiden, inte bara i smärta och sorg, skriver de. Men vi simulerar bara personer lika oss själva, och inte handlingar utförda av personer i utgrupper.

Det betonas dock att detta på intet sätt tyder på att rasism skulle vara s k ”hardwired” i våra hjärnor. Det finns forskning som tyder på att vi lär oss vilka som vi kategoriserar som ingrupper och utgrupper, och därmed vilka vi ska ”mentalt simulera” och inte. Enda anledningen till att forskningen så ofta görs med just etniska grupper som exempel är att det är lättast. Troligtvis gäller precis samma sak på andra grupperingar, men det är inte lika lätt att bedriva experimentet med grupper skilda åt beroende på exempelvis klass, nationalitet, sexualitet eller religion.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Spegelneuroner, Empati, Ingrupp, Utgrupp, Socialpsykologi, Psykologi, Känslor

Veckans fredagsfilm är en intervju med Steven Pinker om evolutionspsykologi.

Trevlig helg!

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Steven Pinker, Evolutionspsykologi, Psykologi