Wemind

I ett försök att minska antalet självmord i norra Irland erbjuds nu frisörer en kurs för att lära sig känna igen tecken på självmordsrisk hos kunder. Kursen arrangeras av organisationen “Public Initiative for the Prevention of Suicide and Self-harm” (Pips), vars syfte är att minska det ökande antalet självmord i Nordirland. Många frisörer vittnar om att kunderna kan vara förvånansvärt öppenhjärtliga med sina problem, och att det i vissa fall kan vara lättare att prata med en främling som man inte behöver träffa igen. Tanken med kursen är att frisörerna ska lära sig känna igen tidiga tecken på depression och kunna ge tips om vart man kan vända sig för att få hjälp. Det finns även planer på att låta taxichaufförer gå kursen.

Irland har den fjärde högsta frekvensen av självmord bland unga i Europa.

Vilka preventiva åtgärder fungerar för att minska antalet självmord? Forskningen ger inga entydiga svar och det råder brist på suicidpreventiva studier, enligt Läkartidningen. I en artikel har effekten av olika behandlingar beskrivits och författarna använder SBUs bedömningskriterier för evidensgradering. Artikeln är skriven av Ellenor Mittendorfer Rutz (PhD, MSc), Danuta Wasserman (professor i psykiatri och suicidologi) och Rigmor Stain (docent), samtliga vid Karolinska institutet i Stockholm.

Debatten om regeringens nollvision om självmord fortsätter i Läkartidningen. Tidigare har Wemind skrivit om den kritik som riktats mot nollvisionen. Nu har flera personer från Nationella styrgruppen för suicidprevention gått samman för att besvara kritiken. De menar att nollvisionen i sig kan starta flera positiva preventiva aktiviteter.

De menar att stigmatiseringen inte ökas av nollvisionen, utan att visionen snarare kan visa att politiker tar varje liv på allvar. Detta kan öka hoppet hos både självmordsnära och anhöriga och göra det lättare att söka hjälp vid psykisk ohälsa och självmordstankar.

De påpekar också att tvångsvård inte är en förstahandsåtgärd, utan att det som förordas är öppenvård med psykologisk och medicinsk behandling. De menar vidare att nollvisionen bidrar till kvaliteten i självmordsriskbedömningar och behandling.

Visionen utvecklas i följande nio strategier för suicidprevention:

1. Insatser som främjar goda livschanser för mindre gynnade grupper
2. Minskad alkoholkonsumtion i befolkningen och i högriskgrupper för självmord
3. Minskad tillgänglighet till medel och metoder för självmord
4. Självmordsprevention som hantering av psykologiska misstag
5. Medicinska, psykologiska och psykosociala insatser
6. Spridning av kunskap om evidensbaserade metoder för att minska självmord
7. Kompetenshöjning av personal och andra nyckelpersoner i vård och omhändertagande av personer med självmordsproblematik
8. Händelseanalys av Lex Maria-anmälningar (det vill säga regelbunden sammanställning, analys och återföring till hälso- och sjukvården av Lex Maria-ärenden)
9. Stöd till frivilligorganisationer.

Vidare bemöter de argumentet att självmord kan begås av acceptabla, rationella skäl och utan att vara en följd av sjukdom. De menar att psykisk störning är en faktor vid mer än nio av tio självmord i Sverige. “… de flesta som tar sitt liv befinner sig i en psykologisk hjälplöshet och i en social nödsituation präglad av ensamhet, utsatthet och utanförskap.”

“Oron för att en nollvision för självmord ska stanna vid vackra ord och målsättningar samt att en ordentlig aktivitetsagenda inte automatiskt följer med mer resurser för behandling, utbildning och forskning delar Sahlin och Holm med oss, och med många andra.”

Hela debattartikeln finns i Läkartidningen.

Självmordsförsök hos deprimerade under behandling verkar inte ökas av antidepressiv medicinering hos unga, enligt en ny studie. Försöken genomförs oftast vid kvarstående depression och otillräckliga förbättringar. Viktiga riskfaktorer verkar vara depressionens svårighetsgrad och självskattade självmordstankar innan behandling. Tidpunkter för självmordsförsök varierade mellan patienter och minskade inte efter första månaden. Därför föreslår författarna till studien att deprimerade patienter bör monitoreras genom hela behandlingen.

I studien deltog 439 ungdomar med depression (diagnoskriterier enligt DSM-IV). De fördelades slumpmässigt till medicinsk eller psykoterapeutisk behanling. Studien pågick i 36 veckor. Självmordsförsök mättes med Columbia Classification Algorithm of Suicidal Assessment.

Resultaten visade att 10 % av patienterna genomförde minst ett självmordsförsök under studien. Det fanns dock inga skillnader i när självmordsförsöket inträffade mellan de som fått medicinsk och de som inte fått medicinsk behandling. Självmordsförsök predicerades av självskattade självmordstankar innan behandling och av depressiva symtom. De som försökte ta sitt liv hade generellt inte förbättrats av behandling och var fortfarande i genomsnitt måttligt deprimerade innan försöket. Självmordsförsök föregicks inte av ökad irritabilitet, sömnstörning eller maniska symtom. I 73 % av fallen kunde specifika interpersonella stressorer identifieras.

Studien publicerades i Journal of Clinical Psychology.

Utredningar inom vården efter självmord upptäcker sällan bristerna, uppger Göteborgs-Posten. Socialstyrelsen kritiserar nu vårdens interna utredningar.

“Bara var tredje anmälan innehåller självkritik och erkännande från de ansvariga inom sjukvården att de gjort något fel. Socialstyrelsen hittar brister i dubbelt så många fall,” skriver Göteborgs-Posten.

Rapporten har genomförts av Helena Silfverhielm som granskat de 386 självmord som Lex Maria-anmäldes under 2006. Alla självmord i anslutning i sjukvård ska Lex Maria-anmälas.

“Den vanligaste bristen är att det helt saknas bedömning av patientens självmordsrisk av en specialist i psykiatri. Orsaken kan vara problem med läkarbemanning på psykkliniker och akutmottagningar, i synnerhet på kvällar och helger.”

Kritik riktas också mot bristande journalföring samt dålig samverkan  och kommunikation med anhöriga. Dessutom antar Socialstyrelsen att många självmord aldrig anmäls, framför allt inom primärvården.

Att drömma mardrömmar första veckan efter ett självmordsförsök kan öka risken för nya försök. Detta visar en ny avhandling av sjuksköterskan Nils Sjöström vid Sahlgrenska akademin.

165 patienter som vårdades efter ett självmordsförsök intervjuades och 98 av dessa genomgick även en uppföljande intervju. Bland de som uppgav att de drömt mardrömmar första veckan efter självmordsförsöket, var risken för nya försök tre gågner större än hos övriga.

– Resultaten visar att det är viktigt att vårdpersonalen uppmärksammar mardrömmar i den kliniska självmordsbedömningen, säger Nils Sjöström i ett pressmeddelande, skriver Dagens Medicin.

Läs mer på Dagens Medicin >> eller läs avhandlingen Sleep, Sense of Coherence and Suicidality
in Suicide Attempters >>

Socialstyrelsen riktar kritik mot barnpsykiatrin i Jönköping efter att en 16-årig pojke begått självmord. Pojken var patient i klinikens öppenvård.

“Granskningen visar att det aldrig gjordes någon ordentlig utredning av självmordsrisken och Socialstyrelsen kräver nu att kliniken förbättrar sitt vårdprogram, har tydligare journaler och regler för hur bedömningssamtal med patienter ska gå till.”

Sjukvården gjorde en lex Maria-anmälan. Senast i mars 2009 ska kliniken redovisa de åtgärder den vidtar.

Läs mer på Sveriges Radio >>

Socialstyrelsen kritiserar brister i vården i två tredjedelar av alla anmälda självmordfall under 2006, uppger Läkartidningen. Sedan 2006 är det obligatoriskt att anmäla alla självmord som inträffar under pågående vård eller inom fyra veckor efter den sista vårdkontakten - oavsett om vårdgivarens egna utredning visar på brister eller inte.

Den nya ändringen av vad som ska Lex Martia-anmälas har lett till en kraftig ökning av antalet anmälningar. Under 2005 anmäldes 47 självmord, under 2006 så mycket som 386 självmord. Socialstyrelsen har nu granskat och analyserat samtliga anmälda självmord i Sverige. Socialstyrelsen riktar nu kritik mot brister i vården i 245 av självmorden under 2006 - nära två tredjedelar. Vårdgivarna själva hade dock enbart hittat brister i en tredjedel av fallen.

- Det är anmärkningsvärt att det är så stor skillnad mellan vår bedömning och vårdgivarnas. I en tredjedel av fallen är vi inte överens. Det säger Helena Silfverhielm, medicinalråd vid Socialstyrelsen, som har gjort sammanställningen. (Läkartidningen).

Risken finns också för ett stort mörkertal, bland annat därför att primärvården sällan följer upp uteblivna besök. Endast två anmälningar kommer från privat verksamhet.

Vanligaste kritiken är brister i suicidriskbedömningen, som alltid bör göras av en speicialist i psykiatri. Här spelar bristen på psykitatrer in. Näst vanligast är bristande dokumentation. När det i journalen  skrivs att “inget suicidalt framkommer” är det oklart huruvida läkaren verkligen har frågat om självmordstankar och -planer. I övrigt kritiseras brister i rutiner, brister i samverkan och informationsöverföring mellan vårdgivare eller mellan vårdgivaren och patientens anhöriga, samt bristande kompetens (att identifiera problemet och ställa rätt diagnos, framför allt inom primärvården).

Läs mer i Läkartidningen >>

En maskin som kan göra suicidbedömingar? Nu kan teknisk apparatur avgöra vem som är självmordsbenägen.

Patienten får ett par hörlurar och två plastbitar på fingertopparna. När sen ett oväntat ljud hörs i lurarna är det normalt att reagera. Och det gör kroppen genom att svett utsändras bland annat i fingertopparna.

Den som är självmordsbenägen reagerar inte alls. Ingen svett på fingertopparna, och eftersom denna kroppsliga reaktion inte går att styra så kan heller inte patienten ljuga.

Lars-Håkan Thorell, docent i experimentell psykiatri, ligger bakom forskningen. Privata Redakliniken i Linköping som har landstingsavtal har testat apparaten det senaste året på 66 patienter.

Läs mer på Corren >>

Uppfinningen diskuteras på Psykologstudent >>