Wemind

En stor svensk studie som sträckt sig över 24 år och som inbegriper 1.1 miljoner män har funnit ett samband mellan låg IQ i tidig vuxenålder och förhöjd suicidförsökrisk senare i livet.
Studien som beskrivs vara den största av sitt slag har undersökt journalerna hos drygt 1.1 miljoner män mellan 16 och 57 år, boendes i Sverige.

Av dessa hade 1.6 procent, nära 18 000 män, minst en gång kommit till sjukhus på grund av suicidförsök. Studien fann att de män med lägst IQ i tidig vuxenålder löpte nästan nio gånger högre risk att försöka begå suicid än de med högst IQ. Dessutom var det en stegvis ökning av risken över hela IQ-skalan.

Författarna skriver att efter att ha kontrollerat för socioekonomisk status både i barndom och i vuxenålder var sambandet fortfarande starkt, även om utbildning ledde till en tydlig minskning av suicidrisken.

Studien undersökte även om psykos utgjorde någon skillnad och fann att så var fallet. Hos män som diagnosticerats med psykos innan de begått suicidförsök fanns det inget samband mellan IQ och suicidförsöksrisk.

Med andra ord kom studien fram till att ”låga IQ-poäng i tidig vuxenålder är relaterat till en förhöjd risk för senare suicidförsök hos män fria från psykos”. Forskarna rekommenderar även närmare forskning gällande vilka mekanismer som ligger bakom detta för att finna möjligheter till interventioner för att minska självmordsfrekvensen hos män.

Forskarna har flera förslag till vad sambandet kan tänkas bero på. Dels tenderar personer med lägre IQ ha lägre socioekonomisk status och dessutom lägre inkomster vilket leder till att de har mer sociala och ekonomiska problem, vilket i sin tur kan vara ett skäl till att de har mer suicidala tankar och beteenden.

Därtill nämner författarna att en ohälsosam livsstil (exempelvis extensivt drickande) också har relaterats till lägre IQ, vilket kan påverka frekvensen av suicidtankar. Lägre IQ har även relaterats till lägre problemlösningsförmåga, vilket kan försämra förmågan till att hantera och utstå stress.

Ännu en möjlighet som har visst stöd i forskning är att exponering för våld i tidig barndom, varesig som offer eller som vittne, kan påverka utvecklingen av IQ negativt samtidigt som det påverkar framtida suicidrisk.

Studien utfördes av professor Finn Rasmussen med kollegor vid Karolinska Instituetet och har publicerats i British Medical Journal.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om IQ, Självmord, Suicid, Självmordsförsök, Psykologi

Svenska dagbladet skriver idag om Anna Kåvers nya bok, “Himmel, helvete och allt däremellan”. Anna Kåver är en välkänd och erfaren kognitiv beteendeterapeut som skrivit flera böcker, bland annat om dialektisk beteendeterapi och utvecklingen av KBT.

Anna ville i denna bok skriva om vad som enligt henne själv är kärnan i psykoterapin, nämligen konsten att hantera sina känslor. Hon menar att det är möjligt att ändra sin känslor genom att påverka hur de styr våra liv. Även om hon anser att det är bra att vara känslig och känslosam så menar hon att vi ibland behöver få in en “tidskil” mellan impulsen att handla och själva handlingen, för att inte riskera att styras för mycket av våra känslor. Detta är ett stort problem för patienter som har svårt att kontrollera sina impulser och samtidigt lider av stark ångest, vilket ofta leder till självskadebeteenden eller självmordsförsök. Detta är en patientgrupp som Anna har jobbat mycket med.

Anna menar även att vårt känsloliv påverkas av våra värderingar, så att människor som värderar trygghet högt ofta upplever mycket ångest när de konfronteras med osäkerhet. Oron i sig behöver inte vara fel, anser hon, och tycker att man bör fråga sig vad budskapet i oron är och vad den säger oss om vad vi vill med våra liv. Avslutningsvis rekommenderar hon att vi odlar vår empati, generositet och altruism, bland annat eftersom dessa positiva känslor stimulerar hjärnans belöningscentrum och på så sätt kan hjälpa oss till ett bättre liv.

Självmord är en av de vanligaste dödsorsakerna i världen. Den typ av psykisk ohälsa som främst förknippas med självmord är depression, men även en mängd andra psykiatriska tillstånd kan öka risken för självmordstankar och försök. Eftersom många individer med psykisk ohälsa uppfyller kriterierna för fler än en diagnos är det dock svårt att veta om någon särskild diagnos ökar risken mer än någon annan. Det är även oklart om det finns skillnader mellan olika diagnoser vad gäller huruvida de ökar risken för tankar på självmord respektive att agera på dessa tankar. I en studie som nu publiceras i tidsskriften “PLoS Medicine” har forskare undersökt dessa frågor samt huruvida dessa samband skiljer sig mellan olika länder. För detta syfte använde man sig av data från över 100 000 individer från 21 länder som alla deltagit i WHO’s internationella hälsoundersökningar.

Forskarna fann att risken för självmordsförsök ökade i samband med många olika psykiatriska diagnoser, dock i varierande grad. Till exempel var depression förknippat med en tredubbelt större risk, medan missbruk var förknippad med en dubbelt så stor risk, jämfört med individer som inte uppfyllde kriterierna för någon psykiatrisk diagnos. Rent generellt så visade sig psykiatriska diagnoser i högre grad vara förknippade med självmordstankar än planer och försök. Det var främst diagnoser som karaktäriserades av ångest eller försämrad impulskontroll som ökade risken för självmordsförsök. Det var inga större skillnader mellan olika länder, förutom att affektiva syndrom låg bakom de flesta självmordsförsök i utvecklingsländer, medan missbruk, svårigheter med impulskontroll och posttraumatiskt stressyndrom i högre grad tycktes vara bakomliggande faktorer i utvecklade länder.

Forskarna noterar även att ungefär hälften av de som hade allvarliga självmordstankar och tre fjärdedelar av de som gjort ett självmordsförsök led av psykiatriskt diagnostiserbara problem. Det innebär alltså att en stor mängd individer som hade självmorstankar eller planer inte uppfyllde någon psykiatrisk diagnos. Forskarna menar därför att självmordsprevention måste handla om mer än att bara identifiera individer med diagnostiserbar psykisk ohälsa.

Vilka preventiva åtgärder fungerar för att minska antalet självmord? Forskningen ger inga entydiga svar och det råder brist på suicidpreventiva studier, enligt Läkartidningen. I en artikel har effekten av olika behandlingar beskrivits och författarna använder SBUs bedömningskriterier för evidensgradering. Artikeln är skriven av Ellenor Mittendorfer Rutz (PhD, MSc), Danuta Wasserman (professor i psykiatri och suicidologi) och Rigmor Stain (docent), samtliga vid Karolinska institutet i Stockholm.

Debatten om regeringens nollvision om självmord fortsätter i Läkartidningen. Tidigare har Wemind skrivit om den kritik som riktats mot nollvisionen. Nu har flera personer från Nationella styrgruppen för suicidprevention gått samman för att besvara kritiken. De menar att nollvisionen i sig kan starta flera positiva preventiva aktiviteter.

De menar att stigmatiseringen inte ökas av nollvisionen, utan att visionen snarare kan visa att politiker tar varje liv på allvar. Detta kan öka hoppet hos både självmordsnära och anhöriga och göra det lättare att söka hjälp vid psykisk ohälsa och självmordstankar.

De påpekar också att tvångsvård inte är en förstahandsåtgärd, utan att det som förordas är öppenvård med psykologisk och medicinsk behandling. De menar vidare att nollvisionen bidrar till kvaliteten i självmordsriskbedömningar och behandling.

Visionen utvecklas i följande nio strategier för suicidprevention:

1. Insatser som främjar goda livschanser för mindre gynnade grupper
2. Minskad alkoholkonsumtion i befolkningen och i högriskgrupper för självmord
3. Minskad tillgänglighet till medel och metoder för självmord
4. Självmordsprevention som hantering av psykologiska misstag
5. Medicinska, psykologiska och psykosociala insatser
6. Spridning av kunskap om evidensbaserade metoder för att minska självmord
7. Kompetenshöjning av personal och andra nyckelpersoner i vård och omhändertagande av personer med självmordsproblematik
8. Händelseanalys av Lex Maria-anmälningar (det vill säga regelbunden sammanställning, analys och återföring till hälso- och sjukvården av Lex Maria-ärenden)
9. Stöd till frivilligorganisationer.

Vidare bemöter de argumentet att självmord kan begås av acceptabla, rationella skäl och utan att vara en följd av sjukdom. De menar att psykisk störning är en faktor vid mer än nio av tio självmord i Sverige. “… de flesta som tar sitt liv befinner sig i en psykologisk hjälplöshet och i en social nödsituation präglad av ensamhet, utsatthet och utanförskap.”

“Oron för att en nollvision för självmord ska stanna vid vackra ord och målsättningar samt att en ordentlig aktivitetsagenda inte automatiskt följer med mer resurser för behandling, utbildning och forskning delar Sahlin och Holm med oss, och med många andra.”

Hela debattartikeln finns i Läkartidningen.

Självmordsförsök hos deprimerade under behandling verkar inte ökas av antidepressiv medicinering hos unga, enligt en ny studie. Försöken genomförs oftast vid kvarstående depression och otillräckliga förbättringar. Viktiga riskfaktorer verkar vara depressionens svårighetsgrad och självskattade självmordstankar innan behandling. Tidpunkter för självmordsförsök varierade mellan patienter och minskade inte efter första månaden. Därför föreslår författarna till studien att deprimerade patienter bör monitoreras genom hela behandlingen.

I studien deltog 439 ungdomar med depression (diagnoskriterier enligt DSM-IV). De fördelades slumpmässigt till medicinsk eller psykoterapeutisk behanling. Studien pågick i 36 veckor. Självmordsförsök mättes med Columbia Classification Algorithm of Suicidal Assessment.

Resultaten visade att 10 % av patienterna genomförde minst ett självmordsförsök under studien. Det fanns dock inga skillnader i när självmordsförsöket inträffade mellan de som fått medicinsk och de som inte fått medicinsk behandling. Självmordsförsök predicerades av självskattade självmordstankar innan behandling och av depressiva symtom. De som försökte ta sitt liv hade generellt inte förbättrats av behandling och var fortfarande i genomsnitt måttligt deprimerade innan försöket. Självmordsförsök föregicks inte av ökad irritabilitet, sömnstörning eller maniska symtom. I 73 % av fallen kunde specifika interpersonella stressorer identifieras.

Studien publicerades i Journal of Clinical Psychology.

Unga arbetslösa mår sämre än de med arbete, uppger SVT:s Rapport och Svenska Dagbladet. Var sjätte arbetslös kvinna har genomfört ett självmordsförsök och var fjärde man har haft självmordstankar. Detta visar en sammanställning från Statens folkhälsoinstitut. De unga arbetslösa rapporterar dessutom mer huvudvärk, trötthet och sömnbesvär än andra. Ungefär 50 % fler upplevde ängslan, oro och ångest.

Den ekonomiska krisen drabbar unga hårt. Nästan en fjärdedel av personer i åldrarna 15-24 år var arbetslösa i början av 2009, vilket är en ökning från samma period förra året.

– Nu handlar det om att göra politiska prioriteringar så att ungdomar inte slås ut. I slutändan blir det väldigt dyrt att ha en stor grupp med stor ohälsa utanför samhället, säger utredaren Lina Eriksson till Svenska Dagbladet.

Övergrepp i barndomen har senare inverkan på deprimerade patienter i slutenvård, visar en studie som presenterades vid the American Psychiatric Association 2009 Annual Meeting i San Francisco, USA. Detta skriver Anxiety Insights.

Övergrepp under barndomen ökar risken för självmordsförsök, substansmissbruk och personlighetsstörning. Det fanns också en kopplig till tidigare debut av psykiska problem och oftare inläggning inom psykiatrisk slutenvård. Det bör dock påpekas att studien inte undersökte orsak och verkan, utan sambandet mellan tidigare övergrepp och senare psykiska problem.

Författarna menar att resultaten visar på behovet av prevention för övergrepp på barn. Studien genomfördes av Magdalena Romanowicz, MD, Gen Shinozaki, MD, Victoria Passov, MD, Simon Kung, MD, Renato Alarcon, MD, och David Mrazek, MD.

Regeringens nollvision för självmord kritiseras i en debattartikel i Läkartidningen. Årligen tar 1400 personer sitt liv i Sverige, vilket är ungefär fyra personer om dagen och motsvarar 1,5 % av det totala antalet dödsfall. Självmord är enligt artikeln den vanligaste dödsorsaken hos män 15-44 år. Majoriteten av de som begår självmord har haft en psykisk störning, vilket ger möjligheter att arbeta preventivt. Att antalet självmord minskat de senaste decennierna menar de beror på förbättrad diagnosticering och behandling.

Nollvisionen som framgångsrikt använts inom trafiken, kan av flera skäl inte tillämpas vid självmord menar de. Medan trafikdöd sällan är självförvållad, förutsägbar, skamfylld eller följd av sjukdom, så gäller detta alltid eller oftast vid suicid. Tvång kan effektivt tillämpas i trafik, men inte på samma sätt vid självmordsprevention.

Läs mer i Läkartidningen.

Antidepressiva SSRI kan minska risken för självmord hos deprimerade vuxna, visar en ny metaanalys av åtta större studier. Metaanalysen baserades på data från över 200 000 patienter.

Tidigare forskning har lett till varningar för att antidepressiv medicinering kan öka självmordsrisk för personer under 25 år, något som denna metaanalys inte visade.

“The study found a strong protective effect for adults, including young adults, aged 18 to 25, and the elderly, over age 65. The medications decreased the risk of suicide by over 40 per cent in adults aged 18 to 64, and by over 50 per cent in older patients,” skriver Psychology Today.

“‘Data from observational studies should reassure doctors that prescribing serotonin reuptake inhibitors in patients with major depression is safe,’ although children and adolescents should be closely monitored due to the possibility of suicidal thoughts and suicide,” skriver Anxiety Insights.

Artikeln publicerades i Canadian Medical Association Journal. Studien genomfördes av forskare från Världshälsoorganisationen WHO och italienska University of Verona.

Läs mer på Anxiety Insights >> och Psychology Today >>