I en artikel i SvD diskuteras idag hur synen på blyghet har förändrats genom åren. Man har intervjuat litteraturprofessorn Christopher Lane, som har skrivit en bok i ämnet med titeln “Shyness – How Normal Behavior Became a Sickness”.
I artikeln uppmärksammar man att det på senare år tillkommit en mängd olika behandlingar för blyghet och social fobi, alltifrån kognitiv beteendeterapi till en nässpray innehållande oxytocin, vilket sägs kunna minska graden av social ångest hos användaren.
Christopher Lane menar att det finns en mängd normalblyga personer som stämplas som sjuka eftersom de inte lever upp till samhällets krav på hur utåtriktad och social man bör vara. Enligt Lane är främsta anledningen till denna attitydförändring att social fobi skrevs in som en ny officiell diagnos i DSM-manualen 1980, och att kriterierna för att uppfylla diagnosen var generöst tilltagna:
- Jag förnekar inte att det finns en liten grupp människor som lider av verklig social fobi. Problemet med den nya diagnosen var att symtomen var så luddigt formulerade att de lätt kunde förväxlas med normal blyghet, menar Lane.
Kritiker av Lane menar dock att DSM-manualen snarare blottade än skapade ett problem när den kom medan han själv anser att förändringen har varit för dramatisk för att helt kunna förklaras av att man inte diagnosticerat problemet tidigare. Gruppen som nu arbetar med att sätta samman den nya versionen av DSM har också den tidigare fått kritik för att vilja sänka gränserna för vad som ska anses vara psykisk ohälsa.
Även psykologen Tomas Furmark, som forskar om social ångest, menar att “det är svårt att dra gränsen mellan blyghet och social fobi. Även ett reserverat eller introvert beteende kan förväxlas med blyghet och social fobi.”
När Tomas Furmark och hans kolleger vid Uppsala universitet prövade att göra en väldigt generös tolkning av hur handikappande social ångest behövde vara för att ses som sjuklig, uppfyllde hela 20 procent av en normalpopulation kriterierna för social fobi. När de däremot gjorde en mer sträng bedömning, uppfyllde knappt 2 procent kriterierna.
– Det visar hur svårt det är att säga var normal social ångest slutar och var en sjuklig ångest börjar, menar Furmark.
Läs hela artikeln här>>
