Wemind

En ny studie visar att mörker uppmuntrar oetiskt beteende. Extra intressant är att studien visar att detta gäller även om mörkret inte påverkar anonymiteten!

I studien fick studenter lösa matematikuppgifter på tid. Efteråt fick de fylla i ett anonymt formulär om hur många uppgifter av tjugo de utfört korrekt. Sedan fick de ta pengar ur ett kuvert, hur mycket beroende på hur de presterat på testet. Hälften av studenterna gjorde uppgifterna i ett rum med svag belysning (dock tillräckligt ljust för att fortfarande kunna se varandra) medan hälften gjorde uppgifterna i ett ljust rum.

Ett hemligt kodsystem gjorde att forskarna kunde matcha studenternas egenifyllda formulär om hur de presterat med deras utförda uppgifter. Vad man fann var alltså att studenterna i det svagt belysta rummet tenderade att överdriva sin prestation mer än kontrollgruppen i det ljusa rummet med ett medel på 4.21 items vs. 0.83 items. Med andra ord överdrev 60,5% av deltagarna i det mörkare rummet sin prestation jämfört med enbart 24,4% i det ljusa rummet.

Chen-Bo Zhong, forskaren bakom studien, och hans team tror att den observerade effekten är en automatisk respons på mörkrets ”skydd”, även när det alltså inte egentligen skyddar oss tillräckligt mycket för att vi verkligen ska vara anonyma.

En annan studie stödjer denna tolkning. Denna studie fann att studenter som bar solglasögon valde att dela pengar i ett datorbaserat ekonomiskt spel mindre än studenter som inte bar solglasögon. Återigen spelade ljusreduktionen absolut ingen roll för anonymiteten då spelet som sagt spelades över dator med motparten i ett annat rum. Studenterna som rapporterade högst självupplevd anonymitet tenderade att dela med sig minst av pengarna vilket tyder på att självupplevd anonymitet reglerade effekten av mörker på beteende.

Kanske något att tänka på nu när det börjar bli vår och solglasögonen åker fram…

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Etik, Psykologi, Socialpsykologi

Nu har vi nått slutet på ännu en arbetsvecka! Vad kan väl vara bättre att varva ner med än lite spännande filmklipp?

Denna vecka bjuder vi på två klipp av och med Zimbardo. Det första är en film om hans Stanford Prison Experiment och det andra klippet är ett föredrag med honom på ämnet ondska. Föredraget är lite längre men mycket intressant och rekommenderas varmt. Känsliga tittare varnas dock, inslaget innehåller hemska bilder. Det varnas innan men se till att inga barn tittar över axeln.

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om Zimbardo, Ondska, Socialpsykologi, Fängelser

SvD tipsar om en intressant artikel i den amerikanska tidningen The Slate, där man skriver om psykologisk forskning som bedrivits i kollektivtrafiken, i en artikel med den underfundiga titeln “Underground psychology”. Som man påpekar i artikeln är tunnelbanan en av de få platser i storstäder där människor av olika ursprung, religion och (de flesta) sociala klasser möts. Kollektivtrafiksåkande erbjuder dessutom en mängd specifika situationer som upprepas i det oändliga och som därför lämpar sig för experiment. Till exempel: vad händer när en äldre person kliver på tåget. Reser sig någon? Vem reser sig först?

I 60 och 70-talets USA användes tunnelbanan flitigt av socialpsykologer och sociologer som ville studera olika fenomen. Sociologen Ervin Goffman menade att kollektivtrafikanterna hade utvecklad en sorts “hövlig ouppmärksamhet” för att hantera den relativt nytillkomna situation där främlingar placeras nära varandra i trånga vagnar utan att prata med varandra. Stanley Milgram, mest känd för sina experiment där han lät försökspersoner tro att de utdelade elchocker till andra deltagare, lät även han flera studier äga rum i tunnelbanan. I en av dessa studier lät han sina stackars elever gå runt på tunnelbanan och fråga om de kunde få ta andra resenärers sittplatser. En del av studenterna fick bara fråga rakt upp och ner om de fick ta platsen, medan en annan grupp skulle komma med en förklaring till varför de behövde sitta.

Experimentet visade dels att folk i mycket hög utsträckning gav upp sina platser (i 68% av fallen) men att färre gjorde det om de fick höra en förklaring. Ett annat intressant resultat var hur plågsam många av studenterna upplevde själva situationen, vilket visade hur ångestväckande det kan vara att bryta mot enkla sociala normer.

Man gjorde även experiment för att undersöka den så kallade “åskådareffekten”, det vill säga fenomenet att människor är mindre benägna att agera om de är många, jämfört om de är ensamma, eftersom alla tror att någon annan ska göra det. Studier i tunnelbanan visade dock att resenärer var snabba att komma till undsättning när en psykologstudent låtsades svimma (dock något långsammare om han spelade berusad).

Läs mer i artikeln>>

På sidan About.com skriver Kendra Van Wagner utförligt om utvalda klassiska psykologiska experiment som Pavlovs studier av betingning, Philip Zimbardos fängelserollspel och Stanley Milgrams elchocker. Pavlov lade med sina experiment grunden för vad som skulle komma att bli behavorismen och beteendeterapin. Zimbardo och Milgram utmanade med sina omskakande studier vår bild av människan och visade att man under rätt (eller fel) omständigheter kan få “vanligt folk” att göra sådant som utifrån skulle betraktas som grymma övergrepp.

För den som vill läsa mer om dessa och andra klassiker inom psykologin rekommenderar jag varmt boken “Opening Skinners Box” av Lauren Slater.

På Pearsons hemsida finns nu intervjuer med kandidaterna till Stora Psykologipriset, genomförda av Psykologifabriken. De tre finalisterna är Gerhard Andersson, Lisbeth Henriksson och Eva Håkansson. Gerhard Andersson är nog välbekant för de flesta av läsarna på WeMind-bloggen, då vi flera gånger rapporterat om olika studier av internetbehandlingar för psykisk ohälsa där Gerhard har varit medförfattare. Han är en av förgrundsgestalterna inom denna typ av behandling och har dessutom varit redaktör för den vetenskapliga tidsskriften Cognitive Behaviour Therapy. I intervjun säger han bland annat att han “inte bara bli en internetforskare, för det finns ju väldigt stor risk att man framstår som rätt töntig om tio år”.

Lisbeth Henricsson är specialistansvarig i Linköpings kommun vad gäller barn med psykosociala och känslomässiga svårigheter. I intervjun kan man bland annat läsa att hon nominerats till Stora Psykologpriset för “sin unika förmåga att hjälpa andra att skapa positiva möten där det vanligtvis är svårt att mötas — som mellan en uppgiven lärare och en elev som ställt sig på tvären.”

Eva Håkanson är expert på katastrofpsykologi och har varit inblandad i krisarbetet efter många allvarliga incidenter, bland andra stureplansskjutningarna, Estonias förlisning, tsunamikatastrofen och evakueringen av svenska medborgare från krigets Libanon. Hon är katastrofpsykologisk expert inom Stockholms läns landsting och hon har varit drivande i att göra psykologer till en given del av bemötandet av människor i kris.

Vinnare tillkännages på Psykologidagen den 11/11.

Jonas Mosskin skriver en intressant kommentar till svenska filmen De ofrivilliga. De ofrivilliga har tydligt socialpsykologiska tankegångar. SF beskriver filmen som “en tragisk komedi eller komisk tragedi om gruppens obevekliga påverkan över individen”.

Ger romantiska tankar upphov till manlig ridderlighet? I en studie av Lamy m.fl. blev slumpmässigt utvalda personer på gatan ombedda att svara på några frågor för en av två påhittade tidningar.

1. ‘Love and Feelings’. In this condicition participants were asked to retrieve a ‘love episode’ and the associated emotions.

2. ‘Twenty-First Century’. In this condition participants were asked about a piece of music that meant a great deal to them.

Efter detta tackade man deltagarna och de fick fortsätta längs gatan. En bit längre bort blev de tillfrågade av en annan person om de kunde avvara lite växel till en bussbiljett. Vad svarade de?

Det visade sig att de män som tillfrågats om en “kärleksepisod” i större utsträckning gav kvinnan pengar. Av dessa hjälpte 38 % den behövande kvinnan, jämfört med 13 % av de som tillfrågats om musik. För kvinnor syntes inte samma skillnad (23 % resp. 27 % gav kvinnan pengar).

Författarna kopplar detta till könsstereotyper. De målar upp bilden av gentlemannen som hjälper kvinnor i nöd, och kvinnor som mer generellt fått lära sig att hjälpa andra, oavsett romantiska tankar.

Läs mer på PsyBlog >>

Hitta artikeln här >>

En ny studie visar att socialt utanförskap bokstavligen får folk att känna sig kalla.
C-B. Zhong och G. Leonardelli vid University of Toronto bad 65 studenter att minnas en situation av social gemenskap respektive utanförskap. Efteråt fick studenterna göra en uppskattning av rummets temperatur. Skattningarna låg runt 21C för personer som fokuserat på utanförskap, och 24C för personer som tänkt på gemenskap.

I nästa steg simulerades en situation av gemenskap eller utanförskap. 52 studenter fick spela ett internetbaserat spel med tre anonyma spelare, där en boll kastades mellan personerna. Vissa av undersökningsdeltagarna fick delta i bollandet genom hela försöket, medan andra exkluderades efter bara några pass. Efteråt fick studenterna fylla i en enkät där de fick skatta sin preferenser för mat och dryck. Resultaten visade att beteendet hos de anonyma spelarna påverkade valet av mat beroende på dess temperatur. Studenter som inte fått delta i bollandet visade signifikant preferens för varmt kaffe eller varm soppa än de som fått vara med i gemenskapen.

Kanske är våra språkliga metaforer om värme och kyla inte så långsökta? Zhong och Leonardelli föreslår en förklaring utifrån att fysisk närhet faktiskt erbjuder små barn en livsnödvändig värme. Man menar också att resultaten kan vara ett steg närmare förståelse av årstidsbunden depression och att höjandet av temperatur skulle kunna vara ett sätta att öka social gemenskap.

Läs mer på Scienceblogs >>

Studien beskrivs även på Dagens Medicin >> och på Scientific Blogging >>

En studie visade att människor nära relationer oftare var överens om hur attraktivt ett ansikte var, enligt en ny studie publicerad i Perception. Studier på skönhet har traditionellt fokuserat på att hitta universella faktorer som alla skattar lika. Nyare forskning har dock visat en stor variation mellan olika bedömare. En vanlig attraktivitetsstudie genomfördes men med personer i nära relationer som undersökningsdeltagare - makar, syskon eller nära vänner. Det visade sig att personer i nära relationer var signifikant mer överens än främlingar. Detta tyder på att preferenser på attraktiva ansikten är socialt organiserade.

Läs mer på Mind Hacks >>

Psychology Today skriver om hur vi trots vetskapen om att vi alla är olika, antar att andra människor fungerar som oss själva. Vidare diskuterar de komplexiteten i människor och hur vi formas av våra unika erfarenheter. För att effektivt kunna hantera människors problematiska eller “ologiska” beteenden måste vi först acceptera deras subjuktiva legitimitet.

Läs mer på Psychology Today >>