Wemind

För många av oss är dagen närmast förstörd om vi inte får börja den med en kopp kaffe. Kaffet gör att vi vaknar till, blir mer alerta och kan koncentrera oss bättre. Eller gör det?

I en studie som publiceras i den vetenskapliga tidskriften “Psychopharmacology” lät forskare 60 deltagare dricka antingen koffeinfritt kaffe eller kaffe med 280 mg koffein, vilket motsvarar cirka tre koppar kaffe. 30 minuter senare fick deltagarna genomföra olika tekniska uppgifter som krävde koncentration och uthållighet.

Försöksledarna berättade dock inte för deltagarna att det var något annat än vanligt kaffe de drack. Till en grupp sade försöksledarna att kaffedrickandet antagligen skulle försämra deras prestation i uppgifterna, medan den andra gruppen fick höra att det skulle förbättra deras prestation. Tanken med detta var att testa om detta uttalande skulle påverka deltagarnas prestation.

Vad fick man då för resultat? För det första visade det sig att de som fick kaffe med koffein fick bättre resultat på testerna. Eftersom deltagarna alla var kaffedrickare som inte hade druckit något kaffe under hela dagen skulle dock detta kunna bero på att de som inte fick något koffein hade sämre prestation än vanligt, snarare än att de som fick koffein höjde sin prestationsförmåga.

För det andra fick de deltagare som drack kaffet med koffein ännu bättre resultat på uppgifterna om de fått höra att kaffet skulle ha just denna effekt. Vad gällde de som fick placebo-kaffet däremot var effekten omvänd - de som fick höra att deras prestation skulle försämras fick bättre resultat. En teori om orsaken till detta är att dessa personer ansträngde sig mer för att kompensera för de negativa effekterna av kaffet som de förväntade sig.

Det visade sig även att ingen av de som fick koffeinfritt kaffe märkte detta, och att det inte var någon skillnad mellan koffeingruppen och de som fick koffeinfritt kaffe vad gällde deras egna skattningar av humör och vakenhet. Slutsatsen som artikelförfattarna drar är att kaffets uppiggande effekt åtminstone delvis beror på psykologiska faktorer.

Läs mer om placeboeffekten här>>

I Uppsala satsar man nu på en ny kurs baserad på kognitiv beteendeterapi för att minska ungas återfall i missbruk. Satsningen, som görs av Akademiska sjukhuset och Uppsala kommun, presenteras den 3 november under Psykiatriveckan.

- Det är en evidensbaserad behandlingsmetod som bygger på en behandlingsstudie som genomfördes i USA 1989. Vi startade i våras och har precis dragit igång en andra grupp, säger Gabriella Seppälä, psykolog på Plusmottagningen.

Ungas missbruk har enligt pressmeddelandet förändrats under de senaste åren, och fler unga använder nu hasch eller marijuana. De som dricker alkohol dricker mer och oftare och bland unga vuxna ligger fler i riskzonen idag.

- Syftet är att deltagarna ska öka förmågan att känna igen situationer då de löper ökad risk för återfall, och få verktyg att hantera sådana situationer. Deltagarna får också hjälp att bli mer medvetna om personliga konsekvenser av missbruket och stöd att hitta alternativ till sitt missbruksbeteende, säger socionom Karin Hermansson.

I kursen ingår även övningar i medveten närvaro. Syftet med detta är att öka medvetenheten om vad som utlöser missbruksbeteenden och att öka toleransen för obehagliga känslor. På så sätt hoppas man kunna minska behovet att dämpa de obehagliga känslorna med alkohol eller droger.

Övergrepp i barndomen har senare inverkan på deprimerade patienter i slutenvård, visar en studie som presenterades vid the American Psychiatric Association 2009 Annual Meeting i San Francisco, USA. Detta skriver Anxiety Insights.

Övergrepp under barndomen ökar risken för självmordsförsök, substansmissbruk och personlighetsstörning. Det fanns också en kopplig till tidigare debut av psykiska problem och oftare inläggning inom psykiatrisk slutenvård. Det bör dock påpekas att studien inte undersökte orsak och verkan, utan sambandet mellan tidigare övergrepp och senare psykiska problem.

Författarna menar att resultaten visar på behovet av prevention för övergrepp på barn. Studien genomfördes av Magdalena Romanowicz, MD, Gen Shinozaki, MD, Victoria Passov, MD, Simon Kung, MD, Renato Alarcon, MD, och David Mrazek, MD.