KBT, psykologi och psykiatri - bloggen om mental hälsa
Igår hade SVTs Rapport ett inslag om Socialstyrelsens nya riktlinjer för behandling av depression och ångest, och vad de innebär för arbetsmarknaden för terapeuter. Vården idag har stor brist på KBT-terapeuter och ungefär hälften av alla vårdcentraler upplever att de inte har tillräcklig kompetens inom KBT, säger Mårten Gerle, medicinskt sakkunnig på Socialstyrelsen till Rapport.
Titta på rapport här! Inslaget börjar efter 13 minuter och 30 sekunder.
Enligt en artikel i Dalarnas tidningar (DT) leder brist på terapeuter till att många patienter får antidepressiv medicinering istället.
- Livet är jobbigt för många människor och det finns för lite samtalsresurser. I Falun är det köer på flera månader för den som vill ha samtalsterapi. Det är hopplöst. Då måste vi råda personer som har det väldigt jobbigt att ta mediciner, säger Malin André, distriktsläkare på Britsarvets vårdcentral.
Malin anser att det måste finnas tillgång till många olika sorters behandlingsformer för depression i primärvården:
- Det finns internethjälp som har visat sig vara väldigt bra för dem med lindrig depression. Men Landstinget Dalarna har inte handlat upp någon sådan. För dem som har lindriga depressioner kan sådan hjälp vara tillräcklig. Medelsvåra depressioner behandlas bäst med samtal och eventuell medicin, det beror på hur man svarar på behandlingen. Men för dem som har svår depression är medicin och elchocker bäst. Det måste finnas tillgång till både samtal och medicin. Depression är en potentiellt dödlig sjukdom, vid allvarlig depression ska man göra allt som går, säger hon till DT.
Kvinnor över 75 år är den grupp i Dalarna som tar mest antidepressiva mediciner. Mer än var femte, 22 procent, av kvinnorna i den åldern får medicin mot ångest och depression. Malin André tror att äldre kvinnor i vissa fall övermedicineras.
I en närliggande artikel har tidningen talat med “Sandra”, en ung kvinna som efter att ha lidit av ätstörningar och depression fick antidepressiva utskrivet.
- De tyckte att jag skulle börja ta medicin redan innan jag började i terapi. Jag var emot det och ville lära mig att arbeta med problemen. Fast jag litade på läkarna, berättar Sandra.
Hon berättar om biverkningar och om hur hon försökt sluta med inte klarat av det. Hon är kritisk till den hjälp hon fått från vården.
- Vissa läkare har sagt att jag ska sluta tvärt, andra att jag ska trappa ner. Kunskapen om att sluta med medicinerna verkar vara dålig. … De skriver ut medicinen väldigt lätt. Men när man ska sluta får man dålig hjälp. Det är jag som har fått ta initiativet att sluta. Om jag inte hade gjort det hade de nog fortsatt att skriva ut dem resten av livet.
Enligt artikeln har har antalet dygnsdoser av antidepressiva ökat med nästan 1 000 procent under de senaste 25 åren. 1985 skrevs 25 miljoner dygnsdoser ut i Sverige. År 2005 var antalet 225 miljoner och sedan dess har förskrivningen ökat ytterligare
I Dalarna tog 24 500 personer mediciner mot nedstämdhet år 2008, vilket innebär 11 procent av kvinnorna och 5 procent av männen. 27 miljoner kronor om året kostar preparaten i Dalarna varav landstinget står för 19,5 miljoner. En rapport från Socialstyrelsen om depressioner visar att många som hämtar ut medicinerna inte har fått någon depressionsdiagnos.
DN skriver om sociologen Sara Eldén vid Lunds universitet, som har doktorerat med en avhandling om hur man lyckas som par enligt de råd som förmedlas genom populärpsykologisk litteratur och tv. För sin avhandling granskade hon självhjälpsböcker för par av bland annat Eva Rusz, samt tv-serien “Tillsammans”, som sändes 2004 i TV3 och serien “Mellan dig och mig” som sändes i SVT 2005. Hon fann att även om trenden inom populärpsykologin är att utgå från ett könsneutralt perspektiv så kunde de råden paren fick ofta bidra till att förstärka könsroller. I ett av tv-programmen fick till exempel en man och en kvinna som var nyblivna föräldrar olika råd, så att kvinnan råddes att acceptera att det var en jobbig situation att vara förälder medan mannen fick rådet att prioritera egen tid och att vara med kompisarna.
Sara Elden menar även att det är problematiskt att fokus ofta är på att förändra sig själv och inte den andre, då hon anser att det gör att vissa problem i förhållandet aldrig kommer upp på bordet. Det leder enligt henne även till att “terapeuterna aldrig kan ha fel”. Hon tar ett exempel från ett av tv-programmen där kvinnan i paret vägrar gå med på terapeutens förslag varpå denne vänder sig mot kameran och säger: “Vi ger verktygen, men du gör jobbet”.
Sara anser dock att det även finns positiva aspekter av populärterapin, till exempel att det finns mycket bra kunskap som nu når ut till fler par än tidigare.
Läs hela artikeln här>>
I Region Skåne har man valt att lägga ut behandling av depression, ångest och smärta utanför sitt vårdvalssystem, Hälsoval Skåne, då många av vårdgivarna saknade rätt kompetens för detta. Istället arbetar man nu hårt för att rekrytera terapeuter och mottagningar som bedriver kognitiv beteendeterapi (KBT) och som vill skriva avtal med Regionen för att behandla dessa patientgrupper. Ulf Hallgårde, som är projektledare på Region Skåne, menar att det är svårt att få tag i folk med rätt kompetens att och man på sikt måste försöka utbilda fler terapeuter med KBT-inriktning. Hittills har regionen skrivit avtal med 45 olika enheter och enligt Hallgårde behövs det minst dubbelt så många kontrakt till.
Siffror från WHO, Världshälsoorganisationen, tyder på att mer än 450 miljoner människor lider av psykiska problem i världen idag. Av dessa problem står depression för en stor del och man förutspår att detta kommer vara det största hälsoproblemet om tjugo år, både ekonomiskt och socialt. Denna ökande börda kommer troligtvis att bli svårast att hantera för utvecklingsländer, då de har mindre resurser att lägga på psykiatrisk vård. Redan idag visar WHO’s siffror att fler människor i fattiga länder lider av depression än i rika länder.
Samhällskostnaden för depression är dock hög även i utvecklade länder. Martin Prince, professor i epidemiologisk psykiatri på King’s College i London, har försökt beräkna denna kostnad för Storbritanniens ekonomi. Hans siffror baseras bland annat på uteblivna skatteintäkter, minskad produktivitet och försäkringskostnader. Den totala summan i England beräknas ligga på ca 12 miljarder pund, vilket motsvarar 1% av landets totala BNP. Utifrån detta är det inte överraskande att Storbritannien nyligen gjort stora satsningar på psykiatri, bland annat genom lägga pengar på att utbilda 3600 nya terapeuter.
Som vi tidigare rapporterat har även Psykologförbundet i Sverige gjort liknande beräkningar, vilket man presenterade i en rapport under Almedalsveckan. I denna rapport konstaterade man att det visserligen skulle kosta 4,1 miljarder kronor årligen att ge alla de som drabbas av depression eller ångest rekommenderad behandling, men att detta skulle leda till besparingar på 11,4 miljarder årligen.
Sveriges Radio rapporterar om en kvinnlig patient i Kalmar som gick elva år i psykodynamisk terapi för svåra ångestproblem utan att bli bättre. När hon nyligen bytte till kognitiv beteendeterapi (KBT) blev hon snabbt bättre. Nu kritiserar hennes mamma psykiatrin:
“Det jag ifrågasätter är hur man kan gå i samma vård i elva år i sträck, istället för att fundera över vad det är som den här människan behöver.”
På psykiatriförvaltningen i länet säger man att detta problem beror på brist på KBT-terapeuter, men att man nu satsar på att utbilda personalen inom denna metodik. Till hösten ska det startas en utbildning i Oskarshamn på Nova Högskolecentrum som har just inriktning mot KBT.
Som vi rapporterade om förra veckan så visar nya siffror att förskrivningen av antidepressiva i England ökar kraftigt, och flera experter menar att det handlar om överförskrivning. Journalisten Ed Halliwell på The Guardian belyser i en ny artikel olika vinklar av detta problem, bland annat konstaterar han att läkare fortsätter skriva ut psykofarmaka trots att NICE (Englands motsvarighet till SBU) rekommenderar terapi i första hand för depression. Halliwell menar att det dels handlar om att det inte finns tillräckligt många terapeuter tillgängliga, och dels om att man inom psykiatrin har haft en övertro på biologiska lösningar av psykiska problem. Artikeln innehåller en mängd olika intressanta länkar för den som vill fördjupa sig vidare i dessa frågor.
PsychCentral skriver ett intressant inlägg om potentiell förklaringar till varför det är vanligt att människor ljuger för sin terapeut. Som skäl anges bland annat:
- Informationen känns genant eller känslomässigt smärtsam.
- Visste inte om att informationen var relevant, förnekelse.
- Rädsla för att “bli dömd” av terapeuten.
Läs mer här >>
Sömnbloggen- allt om sömn, sömnproblem och sömnbehandling