Posts tagged ‘TV’

Enligt Uppdrag gransknings program om ECT, som sändes igår, får patienter inte tillräcklig information om risken för minnesbortfall som följd av ECT-behandling.

Journalisterna har granskat informationen som ges till patienter via vårdguiden och olika broschyrer, intervjuat personer som fått ECT-behandling och experter inom området. I programmet intervjuar man bland andra den tidigare patienten Helena Brebäck som menar att fem år av hennes liv har försvunnit från hennes minne efter ECT-behandlingen. Idag måste hon lita på barnens berättelser och filmer från semestrar för att pussla ihop den förflutna tiden.

- Det är väl ungefär fyra-fem år som försvunnit helt. Det är ju bara borta, säger hon.

Efter en djup depression lades hon in för sluten psykiatrisk vård. Helena sade då nej till behandling med ECT på grund av rädsla för minnesproblem. Ändå gavs hon behandlingen mot sin vilja trots att hon inte var tvånginlagd, vilket hon förstått efter att hon läst sina journaler.

I programmet deltar även “Amanda”, “Eva” och “Sandra”, tre kvinnor som vill vara anonyma, och som även de glömt stora delar av sitt liv efter ECT-behandling. De menar även att deras problem med biverkning av behandlingen bagatelliserats av läkare och de fått höra att minnesproblemen beror på deras psykiska problem, inte behandlingen.

I vårdguiden har det stått att ECT-behandling aldrig ger bestående minnesproblem. Psykiatern Håkan Odeberg har skrivit en broschyr som finns i två varianter, en för läkare och en för patienter. I den version som läkarna fått läsa framgår det tydligt att forskningen visar att det finns risk för bestående minnesskador efter ECT-behandling. Men i den broschyr patienterna fått läsa inför behandling ges en annan bild - man slår tvärtom fast att “i forskning har man inte kunnat visa kvarstående minnesstörning”.

Den amerikanske professorn och ECT-experten Harold Sackeim menar att detta är felaktigt och att det finns rapporter om permanenta minnesproblem.

- Att säga att det är tillfälligt och att det går över efter en till två veckor är inte sant. Informationen måste uppdateras. Det är inte rättvist mot patienten att inte få veta vilka möjliga biverkningar som finns, säger Sackheim, som i övrigt är en stark förespråkar av ECT-behandling.

Reportaget kom till stånd efter tips från psykiatern Johan Stiernstedt, som berättade om flera patienter han mött som fått ECT och efter det haft stora problem med minnet. Minnesförlusten påminde inte om den han normalt brukade observera i samband med depressioner utan liknade mer traumaskador. När Johan Stiernstedt försökte ta reda på om detta var vanligt, upptäckte han att det inte fanns någon sådan samlad uppföljning av ECT. När han ville rapportera de misstänkta biverkningarna, fick han veta att det inte fanns något biverkningsregister.

Användningen av ECT-behandling ökar kraftigt i Sverige från 18000 behandlingar om året från början av 2000-talet till 45000 förra året, enligt Uppdrag gransknings kartläggning.

Vi skrev tidigare om inslaget här>>

I två kommande avsnitt av Uppdrag granskning kommer Janne Josefsson och Kristina Hedberg att undersöka ECT, elbehandling mot depression, vilket i Socialstyrelsens förslag till nya riktlinjer för behandling av depression rekommenderas som förstahandsval vid behandling av svår depression. Enligt förhandsannonseringen av programmet har behandlingen “flera allvarliga biverkningar” vilket “många patienter aldrig fått veta”.

Första programmet sänds onsdagen den 18/11 kl 20.00.

DN skriver om sociologen Sara Eldén vid Lunds universitet, som har doktorerat med en avhandling om hur man lyckas som par enligt de råd som förmedlas genom populärpsykologisk litteratur och tv. För sin avhandling granskade hon självhjälpsböcker för par av bland annat Eva Rusz, samt tv-serien “Tillsammans”, som sändes 2004 i TV3 och serien “Mellan dig och mig” som sändes i SVT 2005. Hon fann att även om trenden inom populärpsykologin är att utgå från ett könsneutralt perspektiv så kunde de råden paren fick ofta bidra till att förstärka könsroller. I ett av tv-programmen fick till exempel en man och en kvinna som var nyblivna föräldrar olika råd, så att kvinnan råddes att acceptera att det var en jobbig situation att vara förälder medan mannen fick rådet att prioritera egen tid och att vara med kompisarna.

Sara Elden menar även att det är problematiskt att fokus ofta är på att förändra sig själv och inte den andre, då hon anser att det gör att vissa problem i förhållandet aldrig kommer upp på bordet. Det leder enligt henne även till att “terapeuterna aldrig kan ha fel”. Hon tar ett exempel från ett av tv-programmen där kvinnan i paret vägrar gå med på terapeutens förslag varpå denne vänder sig mot kameran och säger: “Vi ger verktygen, men du gör jobbet”.

Sara anser dock att det även finns positiva aspekter av populärterapin, till exempel att det finns mycket bra kunskap som nu når ut till fler par än tidigare.

Läs hela artikeln här>>

Wemind har tidigare tipsat om tv-serien In Treatment, som helt utspelar sig i terapirummet. Nu har serien börjat sändas i SVT.

“Serien utspelar sig hos psykoanalytikern Paul Weston (Gabriel Byrne). Måndag till torsdag får vi följa en patient om dagen, på fredagar går Paul till sin egen terapeut. Vecka för vecka förändras patienternas liv, men kameran lämnar aldrig psykoanalytikerns kontor,” skriver SVT.

In Treatment visas i SVT2 dagligen mån-fre kl. 19.00-19.30, med repris av alla avsnitt på söndagar. Serien produceras av HBO och baseras på tv-serien Be Tipul från Israel. På grund av upphovsrätt kan serien inte sändas på SVT play, men introduktion och trailer finns.

Serien har hyllats och Gabriel Byrne har vunnit en huvudrollsinnehavaren Golden Globe för sin insats. Dock var jag nyligen på en workshop i parterapi (IBCT) där några klipp ur en session visades upp som exempel på hur man absolut inte ska bedriva terapi med par.

Jonas Mosskin har kommenterat tv-serien både på sin blogg och i SVT:s Kulturnyheterna.

En amerikansk studie har visat ett samband mellan tv-tittande under tonåren och depression som ung vuxen.

I studien deltog 4142 icke deprimerade ungdomar. Man undersökte i vilken utsträckning de exponerades för elektroniska media och jämförde detta med utveckling av depression sju år senare. Forskarna använde sig av den amerikanska National Longitudinal Survey of Adolescent Health.

Vid uppföljningen sju år senare hade 7,4 % av deltagarna en depression enligt skattningsskalan Center for Epidemiologic Studies–Depression Scale. Ju fler timmar tv-tittande, desto större var risken för senare depression. I linje med detta fanns även ett samband mellan det totala antalet timmar deltagarna i tonåren använde sig av media och ökad risk för senare depression. Risken var högst hos män. Dock såg man inga samband mellan depression och användande av videofilmer, datorspel eller radio.

“The authors noted that time spent engaging with electronic media may replace time that could be spent on social, athletic or intellectual activities that could guard against depression,” skriver Yahoo Health. “Being exposed to media at night may also disrupt sleep important for emotional and cognitive development.”

Studien publicerades i Archives of General Psychiatry och genomfördes av Brian A. Primack, Brandi Swanier, Anna M. Georgiopoulos, Stephanie R. Land och Michael J. Fine.

Läs mer på Archives of General Psychiatry >>, Dagens Medicin >> eller Yahoo Health >>

En ny sociologisk studie vid University of Maryland visar att olyckliga personer tittar mer på TV, medan personer som beskriver sig själva som lyckliga spenderar mer tid med att läsa eller vara social. olyckliga personer tittar 20 % mer på TV än lyckliga. Olyckliga personer ansåg att de i större utsträckning hade ofrivillig tid över resp. att de hade ont om tid.

Undersökningen baseras på data insamlat under 30 år kring hur amerikaner spenderar sin tid och sociala attityder.

Författarna föreslår att TV-tittande kan bidra till personers välbefinnande i stunden, men ger mindre positiva effekter på sikt. Robinson menar också att TV-tittande (såväl som sömn) kan öka i samband ekonomin försämras.

“Through good and bad economic times, our diary studies, have consistently found that work is the major activity correlate of higher TV viewing hours,” Robinson says. “As people have progressively more time on their hands, viewing hours increase.”

Studien publicerades i tidskriften Social Indicators Research. Författare till artikeln är John P. Robinson, sociolog vid University of Maryland.

Läs mer på Scientific Blogging >>

Det blir allt vanligare att psykologer och terapeuter gestaltas i olika TV-serier. Denna trend diskuterades i dag på P3 Populär med psykologstudenterna Jonas Mosskin och Josefin Michanek. Syftet var att prata om hur nära verkligheten TV-terapi ligger.

Mosskin tycker att det är roligt att psykologer och terapeuter syns allt oftare på TV. Michanek lyfter fram att det finns olika former av terapier och att TV-serier ofta visar psykodynamisk terapi. Vidare talar man om de klyschor som finns, t.ex. att terapeuten ofta är en mogen, äldre person. Mosskin menar att många faktiskt vill gå till någon äldre och drar paralleller med “den vise mannen”. Michanek lägger till att detta kan vara en förlegad bild då det också finns många som tycker att det är positivt att gå till en yngre terapeut.

Michanek betonar att det är viktigt att komma ihåg att det är underhållning med syftet är att skapa engagemang. Det kan vara därför som TV-terapeuter ibland skildras som något gränslösa eller ställer frågor som terapeuter vanligen inte hade ställts. TV-serierna som analyserades var In treatment, Tell me you love me och Sopranos.

Lyssna på P3 Populär 2 oktober >>

På torsdag denna vecka har P3 Populär bjudit in psykologstudenterna Jonas Mosskin och Josefin Michanek för att diskutera hur verkligt terapi på TV verkligen är. De har bland annat sett på “In treatment” och “Tell me you love me”. Programmet P3 Populär sänds torsdag kl. 10.02-13.00.

Läs mer på Sveriges Radio P3 >>

Personer som tittar mer på dramatiseringar på tv har starkare tilltro till kosmisk rättvisa, enligt en studie av Markus Appel vid University of Linz i Österrike.

Läs mer på Psychology Today >>

Professor Leonard Eron vid University of Chicago menar att våldsprogram på tv leder till ökat våldsamt beteende bland barn. Samma effekter har återfunnits i studier Australien, Finlad, Israel och Polen. Att se våld på tv ökar barnens aggressivitet, vilket i sin tur leder till att barnen tittar på mer våldsprogram. Det förefaller vara en ond cirkel där aggressiva beteenden leder till akademiska och sociala misslyckanden, vilket leder till ökat tv-tittande och exponering för våld. Sambandet har observerats vad gäller både pojkar och flickor.

Läs mer på Psychology Today >>